Alltid se till sitt djurs bästa?

Ja men mer konkret, vad innebär det att alltid se till sitt djurs bästa? :)

se till att dom har rätt mat, alltid fräsch vatten, se till att dom får aktivering, se till att dom inte skadar sig, se till att dom mår bra helt enkelt.. och blir dom sjuka så gör det bästa man kan för att dom ska bli friska, och även kunna se att dom skulle må bättre av att avlivas också..

Jaha ^^ Hm, men alla djur har olika behov, så det är en näst intill omöjlig fråga :P

å ta reda på så mycket som möjligt och varje dag lära sig nya saker för djurens bästa :) och för en själv också :)

#4 menar du då som i alla olika djurarter eller alla olika individer inom en ras?

Individer ju :D och djurarter förstås :)

Vad säger lagen? Och vad innefattar de oskrivna lagarna och reglerna?

Kom igen och spåna med mig här nu…. :)

#7 Ok men om vi iaf gör det lite enklare för oss. Vi koncentrerar oss på råttor och inte alla arter. *s*

Då har vi ju individerna kvar, men ska det verkligen vara omöjligt att sammanställa någon slags etisk riklinje?

Nä men alltså det som bullerbytjejen skrev var ju en bra sammanfattning i allmänhet :D

nizzis svår fråga: jag har varken koll på lagen eller de oskrivna lagarna, jag tänker bara på hur jag skulle vilja bli skött som råtta, haha, sunt förnuft och omtänksamhet :-P

http://www.djurskyddet.se/organisation/ideologi/index.asp

lite om djurskyddet Sveriges ideologi… kan vara intressant som tillägg :)

Alltså… det är ju svårt att säga vad som är rätt för alla råttor. För som sussa_08 skriver, så är ju varje individs behov olika. Det gäller att lära känna sitt djur och anpassa skötsel efter det. En råtta jag hade förut, Lien, var en agressiv liten sak från Råtthjälpen. Hon tyckte att det var hemskt att bli upplyft och pillad på, men hon stormtrivdes i flocken. Henne lät jag vara och ville hon hälsa så var det hon som fick komma fram. Henne pysslade jag aldrig med, mat, vatten och utevistelse var det som hon fick. Men en råtta som jag har nu, Skeden, är otroligt social. För henne skulle det vara världens undergång om jag inte plockade ut henne ur buren varje gång jag går förbi. Så henne plockar jag ut många, många gånger om dagen.

Det är ju att anpassa råttans sociala behov. Men sen är det ju självklarheter som att anpassa maten efter råttan. En fet och en smal råtta behöver olika sorters mat.

Att i varje situation göra sitt allra bästa är enligt mig en bra och ansvarsfull råttägare. Dock vet jag inte om NÅN verkligen är 100% felfri

Lagar:

dammande och cancerframkallande eller på annat sätt ohälsosamt bottenmaterial är förbjudet

Burstorlek finns det lag på

Samt en massa fler, jag blir alltid förvånad när jag läser L 80 för där står en himla massa bra lagar men tyvärr så följs dom inte, och det finns ingen myndighet som direkt bryr sig heller.

Som ansvarsfull djurägare anser jag att man ska

*tänka sig för INNAN man köper djur (på ekonomi, tid etc)

*Inse att man skaffar ett djur och ska sköta om det under hela dess livstid

*Ge dom ordentlig mat, bra boende och ägna mycket tid åt dom

*Se till att dom får adekvat vård vid sjukdom etc

*INTE omplacera problemdjur, antingen kämpar man och får bort problemet eller så avlivar man

*Inte stödja dålig avel dvs avel på djur med sådana problem som påverkar djurets hälsa och psyke (är lag på det med)

nicciz skulle det vara inget annat hehe,

stephanie: håller med dig. jag har ju en tös här hemma som inte e så social, hon e framåt å nyfiken men lite rädd fär händerna och så, men hon börjar tuffa till sig lite och förstår nu att hon inte behöver bitas och skydda sig. Hon har bara gjort det en gång och den gången räckte för att jag skulle förstå att hon vill ta det lugnt så henne håller jag inte alls på med lika mycket, jag håller på med henne så mycket som jag känner att hon klarar av helt enkelt, så jag anpassar mig till hennes tempo det hon vill ha, medans rudi e som din skeden, vill ut och va hos mig hela tiden..

#11 Det kommer man riktigt långt på… att kunna sätta sig in i varje enskilt djurs situation och handla därefter.

Vad duktiga ni är allihop….  keep it up….

jag har inte läst L80 sjävl kanske skulle göra det, men jag har inte känt nått behov av det tycker mina råttor har det bra, men den där burmätaren, det står ju olika man kan klicka i där, klickar man på den rekommenderade så får man plats med färre djur än om man kickar på L80, så det e inte rekommenderat då att följa den eller? alltså när det gäller burmått? eller jag har virrat till det?

Så jag tycker att en punkt ska vara

• Att se och tillgodose varje enskild individs behov

Att aldrig utsätta ett djur för medveten eller möjlig fara

ta hand om djuret på bäste sätt så det mår bäst och lever länge. tar den till vetrinär eller köper en ny leksak om behov finns.

#19 Kan du utveckla… jag förstår ju vad som står men mer om vad det innebär för dig, vad du tänkte på när du skrev det… osv :)

#21 :)

Att man aldrig ska göra något som är skadligt för djuret eller som kan vara skadligt…

Det sunda förnuftet måste få ha fritt spelrum i djurhållning. Som tex. spåndiskutionen… Det verkar inte finnas särskilt många studier om någon för att avgöra om tallspån är dåligt för råttorna eller andra djur. Av en enkel anledning… det är en för liten marknad för att en sådan undersökning ens skulle komma upp.. vem bryr sig om gnagarna bor i gift liksom… dom lever ändå inte tillräckligt länge för att man ska kunna se de långtgående effekterna.

Det är då mitt jobb som djurägare att fundera ett varv till… Om det nu är farligt, vill jag då utsätta mina djur för det? Jag personligen svarar nej… många säger "Hell yes! det är ju billigt!"

Man vet ju dessutom att man inte ska ge råttor avokadokärnor eller marsvin avokado i huvudtaget för det är ju en uppenbar fara.

Det är ens ansvar som djurägare att läsa på om sitt djur ordentligt så att man utifrån den kunskapen kan ge sitt djur den bästa möjliga omvårdnad.

Sorry om jag babblar iväg :) Fortsätt be mig förklara om jag är luddig :)

Hihi du ska babbla iväg jue…  det var min tanke med den här tråden…..

Säg så här, du berättar om en nära vän till dig och beskriver h*n som en ansvarig djurägare. Vad är det som gör att du beskriver någon som det… Vilka egenskaper, exempel tar du till grund?

Snälla alla spåna iväg med mig…… *asg*

Eller angriper jag ämnet från fel håll? Skulle det vara enklare att förklara vad som inte är att vara en ansvarsfull djurägare?

Jag ville inte göra det med risk för att det skulle bli pajkastning *s* men om ni kan hålla er i skinnet är ni mer än välkomna att vända på det…….

Hehe… Tja, framför allt så är det ju hur den dagliga omvårdnaden ser ut. Får djuren den uppmärksamhet dom behöver? Kärlek? Mat :)?

Hur dom reagerar om något djur blir sjukt. Far dom till veterinären eller sitter dom bara och säger Äh det är ju bara en *valfritt djur*

Pluggar dom sitt djur? Läser man hela tiden på om sitt djur så får man snabbt reda på om någon upptäckt något som är skadligt eller jättebra och då kan man snabbt söka lite till på det och sen bilda sig sin egen uppfattning.

Jag tycker att att vara djurägare är som att vara en förälder… djuren är ens barn och det är ens skyldighet att se till att dom har det så bra som möjligt är. Tex. om en barnmorska säger att något den gravida älskar är farligt så söker den ansvarsfulla gravida upp mer information i ämnet och fördjupar sig . Efter det kan den gravida fatta ett medvetet beslut.

Som djuraffärerna… dom är ju inte direkt kända för sin oändliga kunskap men det är bara dom som verkligen bryr sig om sina djur som vet detta… Tragiskt nog finns det folk som inte har den blekaste aning om att dom kan snacka råtta online :)

För dom är djuraffärerna den ledande kunskapen… eller Gisela Bulla…

Dom har då inte de rätta verktygen för att agera god djurägare…. och absolut inte om dom hittar mer och utförligare information och ändå håller fast vid vad djuraffären sa…

Nä nu kan jag inte babbla längre… kramp i fingrarna. :D

Med risk att få folk emot mig här, men jag kan inte hålla med i allt vad #14 skrev. Två punkter särskilt vill jag kommentera:

*Inse att man skaffar ett djur och ska sköta om det under hela dess livstid

*INTE omplacera problemdjur, antingen kämpar man och får bort problemet eller så avlivar man

Jag tycker att som ansvarsfull djurägare gör man i korthet som #1 skrev, ser till sitt djurs bästa. Både som art och individ. Jag tycker inte att man nödvändigtvis är en ansvarsfull djurägare om man till varje pris ska behålla ett djur det inte "funkar" med. Det kan vara ett "problemdjur", men det kan vara så enkelt att man inte trivs med djuret i fråga.

Jag har som exempel nåt jag läste i en tråd här på iFokus. Nån hade ett djur som betedde sig agressivt och bitskt hos första familjen, det blev en väldigt stressig situation för både djur och ägare. Dom omplacerade, och hos den nya familjen lugnade djuret ner sig och bodde resten av sitt liv, glad och harmonisk, fri från några beteendestörningar.

Hade det verkligen varit bättre för djuret att stanna i sitt första hem? Och säg att djuret varit en hund, om familjen har barn kan det ju bli direkt farligt. Är det inte då bättre att nån med bättre möjligheter tar sig an djuret?

Ett annat exempel, att man känner att man inte kommer överens med djuret. Det klaffar inte med personligheterna, mellan djur och ägare. Det "klickar" inte. Ta som exempel någon som köper en ny häst, och hästägandet blir till ett helvete av någon anledning. Ska man fortsätta kämpa med hästen (eller avliva!?) ändå, även om hästen förmodligen skulle fungera utmärkt -- och må bättre -- hos en annan ryttare?

Eller säg att man köper en häst, som man växer ur? Ska man inte sälja vidare? Om man köper en islänning och nåt år senare fattar tycke för tävlingshoppning? Eller om man har en utmärks avelshingst, men av någon anledning måste flytta hästen, och inget annat stall i närheten tar emot en hingst?

Nu valde jag häst som exempel, men givetvis kan det handla om vilket djurslag som helst. 

Hur långt ska man gå för att ha kvar sitt djur? Vad är det som är så "grymt" med omplacering? Om det är för djurets bästa? Som jag ser det finns det inga nackdelar (sålänge det sker seriöst, givetvis) med att omplacera något djurslag.

Oj, det blev lite långt!  Ursäkta, jag spånade visst på hejvilt. Min poäng var bara att FÖR MIG är inte djurägaransvar att ta på sig ett djur för resten av dess liv, utan att tänka på djurets bästa. Och det är inte alltid att ha kvar sitt djur till varje pris.

Meeen det är förstås bara som jag tänker. :-)

#26 Jag håller inte med.

Jag tycker visserligen att det kan finnas orsak till omplacering, om djuret är väldigt ungt och inte uppvisar alltför svåra stresstörningar och situationen i hemmet av något oförutsägbar anledning blivit ohållbar (extrem allergi, kriser som gör att man inte har möjlighet att ta hand om djuret - som tex sjukdom/olyckor/dödsfall). Men det är vanskligt att säga att det inte finns några nackdelar, för det finns det (se mitt exempel nedan). Råttor lever bara i några få år, därför bör man kunna ta det ansvaret att man behåller dem för resten av deras liv. Det är inte riktigt rättvisande att jämföra med en häst heller då häst och råtta skiljer sig så markant både i vilken slags skötsel och engagemang de kräver samt livslängd, kostnad för foder och veterinär etc. Jämför hellre med tex katter som ligger närmare.

Rekommendationen bör alltid vara att till varje pris undvika omplaceringar.

Jag har med två undantag bara haft omplaceringsdjur och de har varit påverkade av varierande grad av sina flyttar. Lillkatten här hemma (Sotnos 4år) har flyttat flera gånger och är en otroligt fin och gosig liten tjej. Det tog oss lång tid att få henne att trivas något så när hos oss då hon tog sin sista flytt ganska hårt. Hon är väldigt kelen och söt men också lättstressad, nervös och har mycket svårt för minsta förändring. Eftersom hon uppvisar aggression mot min andra katt och har en tendens att kissa in revir så fort hon blir osäker har jag lekt med tanken på omplacering. Men beslutade mig rätt snabbt för att hon ska slippa flytta mer nu. Hon lever kanske 15 år till men de åren ska hon få bo i samma hem. Hon förtjänar att få stanna. Skulle beteendet bli sådant att det är uppenbart att hon inte mår bra och/eller att de andra i familjen blir väldigt lidande så kommer jag att avliva henne hellre än omplacera. Detsamma gäller råttorna som också är vuxna omplaceringar.

#26 Nu diskuterar vi ju råttor här (råttor iFokus) men det kanske jag borde varit tydligare med att skriva.

En råtta med fysiska eller psykiska problem tex rossel, aggressivitet kommer INTE att bli "normal" bara för att den omplaceras utan tvärtom kommer problemet troligtvis att förvärras. Handlar det däremot om att man försummar sitt djur och vanvårdar det är jag självklart för att man omplacerar det.

Ofta omplaceras råttor som ej fungerar i flock, är aggressiva mot andra artfränder osv, det anser jag är att dels spä på råttans problem ännu mer, samt lasta över sitt problem på andra.

#28 I första inlägget stod det visserligen bara om djurägande rent allmänt, inte att det gällde råttägande i synnerhet..

"En råtta med fysiska eller psykiska problem tex rossel, aggressivitet kommer INTE att bli "normal" bara för att den omplaceras utan tvärtom kommer problemet troligtvis att förvärras."

I så fall är kanske råttor annorlunda än andra djur, det vet jag inget om. Men oavsett, jag tänkte nog mer på större djur när jag pratade om just "problemdjur". En råtta kan trots allt inte göra skada i samma utsträckning som t ex en häst, hund, oavsett om den är "bitig", inte passar in i flocken, eller liknande.

Men som sagt, mitt inlägg gällde främst djur som lever lite längre än så, papegojor, hundar osv. Upp till ca 3 år hoppas man ju de flesta kan ansvara för sina inköp, förstås.

Vill man inte omplacera så är det väl bra - men om man har anledning för omplacering tycker jag i alla fall inte man ska "kämpa på" för att folk säger att man ska "ta ansvar". Jag skulle inte leva i missnöje med något jag kan ta tag i och ändra på.

Men alla tycker vi olika.. :-)

#29 jag håller med dig om att en häst man inte kan ta hand om bör omplaceras.

Men samtidigt så handlar ju tråden om att ta ansvar för sina djur och inte skicka vidare problemet så fort något uppstår. Om du på något sätt vet med säkerhet att djuret mår bättre i det nya hemmet är det ju i djurets intresse att flytta men om du skickar iväg det enbart för att det inte funkar för dig så är det inte ett ansvarsfullt beteende ur djurägarsynpunkt. Det var så jag menade i alla fall. Jag tror egentligen att vi inte står så långt ifrån  varandra i åsikt, vi bara uttrycker det lite olika.

#30 Jag menar förstås inte att man ska skicka vidare "problemet" utan vidare, absolut inte! Jag tycker bara att många gör omplacering till något värre än vad det behöver vara; min poäng var bara att det ultimat ansvarsfulla är inte alltid att behålla djuret "livet ut". Givetvis förespråkar jag inte att man skaffar djur utan att "tänka efter före", bara för att sedan omplacera. Eller att man ska ge upp för att det inte alltid är nån höjdare att vara djurägare, eller när allt är motigt.

Jag kan säkert ha uttryckt mig klumpigt, så ursäkta för eventuella missförstånd. Jag skrev bl a att det inte finns några nackdelar, om det sker seriöst, kanske ska lägga till att jag inte anser att det är seriöst att omplacera för att man inte tänkt igenom köpet i första taget, o.s.v.

(Tillägg: Och med nåt som "inte funkar" menade jag förstås något som påverkar och går ut över både dig och djuret, inte att utan vidare omplacera "för enkelhetens skull", för sin egen bekvämlighet.)

Djurägaransvar är att följa lagen. Med andra ord inte missköta sina djur på något som helst sätt.

Djuren ska inte lida av stress, hunger, förgiftning, smittor, sjukdom, vanvård, brist på sysselsättning, brist på veterinärvård, leva i dålig miljö m m.

*puttar upp*

Dom flesta av mina tankar finns med… men en tanke kan jag inte se… =)

Man får inte vara egoistisk som djur ägare, tex att behålla ett sjukt djur för att man älskar det istället för att avliva så att djuret kommer till en bättre plats. Pratar inte bara om råttor nu, ibland ser man djur ägare som har så gamla hundar att dom knapt kan gå och det är rent egoistiska själ dom oftast finns ´kvar för att ägaren inte vill eller kan ta bort djuret. Och det är helt klart fel!

En av dom absolut viktigaste sakerna när man är djurägare är att man alltid alltid alltid måste ha pengar till att avliva sitt/sina djur… Det är alltid bättre att ett djur avlivas än lever och mår dåligt. Jag tycker att man alltid hör om folk som inte har råd att avliva sina djur…