Sjukråtta
Hej!
Av någon anledning har jag inte varit aktiv på det här forumet på drygt ett halvår, tror jag det är. Mina tre råttfemmes har utvecklats hejvilt under hela tiden och nu i mars firade vi deras ettårsdagar. De har varit friska fina råttor under större delen av tiden, förutom någon småblesyr och någon liten blåsa här och där. Men inget som vi inte har åtgärdat.
Nu har min älsklingsråtta (Wednesday, 15 månader, 4 hekto) fått en rejäl infektion. Hon fick en enorm blåsa på halsen som hindrade henne från att sätta ned vänster framtass. Planen var att låta denna läka med tiden men efter en dryg vecka började jag oroa mig och bokade veterinärtid. Igår kväll sprack blåsan och all päls+hud som täckt den bara lossnade. Under fanns något som bara kan beskrivas som en öppen krater täckt med vad som såg ut som gul, mosad avokado. Lukten går inte ens att beskriva.
I morse var vi hos min trevliga distrisktsveterinär som pysslade om Wednesday, gjorde rent lite och gav oss ett recept på pencillin. Nu ska jag medicinera henne två gånger om dagen á 25 ml, göra rent såret och "kapseln" som finns lång inuti med hjälp av tops och spola rent med koksaltlösning.
Risken är att under allt annat finns en tumör, så om ungefär tio dagar kommer jag att veta om jag måste låta veterinären avliva henne, eller om hon läker. Jag börjar nästan gråta varje gång jag ser "såret". Det är så djupt och så brett, det ser nästan ut som om någon försökt skära halsen av henne. Fast i en cirkel. Det luktar oerhört illa om hela henne och dessutom sade veterinären att vi var tvugna att hålla henne i karantän från de andra, så nu får hon sitta i en egen bur brevid sina kompisar.
Anledningen till att jag skriver allt det här är att jag känner mig helt förstörd. Inte främst på grund av risken att hon inte ska få leva lika länge som sina kompisar, utan på grund av vägen dit. Att mina fina råttor kommer att dö ifrån mig är ju oundvikligt, och en del av mig är förberedd på det, men inte redan nu. Jag vill att de ska ha ett bra liv. Minst ett år till. Jag vet inte hur det kommer gå, vet. sade att det är 50/50. Det är lite svårt att fatta.
Men vi måste bråka så med henne. Med rengöring, tvångsmatning och fasthållande. Dessutom får hon ju inte vara med de andra två, så det känns som att hon blir bestraffad utan att hon förstår varför. Jag är rädd för att hon ska sluta äta och bara.. Jag vet inte. Hon har inte varit sig själv på hela dagen. Hon är å andra sidan den envisaste kolbaserade livsform som jag någonsin stött på, så jag tror att hon kommer klara sig. Men det är allt vi utsätter henne för fram tills dess. Det känns oerhört jobbigt. Hon skriker och har sig fast jag verkligen verkligen försöker att inte klämma henne och hon verkar så.. förtvivlad. Men så är jag också emotionell så det räcker och blir över.
Det var över fem år sedan jag senast var med om att ett husdjur dog och jag vet inte om jag skämmer ut mig på ett offentligt forum genom att gå på såhär, men Wednesday har verkligen fastnat på mig. Ända sedan första gången jag såg henne har jag varit helt såld. Om någon orkat läsa ända hit, snälla skriv något. Hur kan jag underlätta för henne? Kommer jag sluta känna mig som skurken i dramat? Hur ska jag göra med de andra två? Ska de få "hälsa på" henne? Bara.. skriv gärna något.
Tack för tålamodet.
Emma.
Var bor du? Om den är så stor bör den nog opereras.
Håll hennes omgivning så ren du bara kan och låt henne inte träffa dom andra råttorna.
Bor du nära Uppsala eller Örbyhus, där finns riktigt bra veterinärer som kan operera råttor…
Tack Daydreams!
Jag ska göra mitt allra bästa och lite till för att hålla rent. Jag bor tyvärr i Närke, så såvitt jag vet råder det brist på duktiga smådjursveterinärer. Jag vet inte om det bara är en böld av något slag eller allvarligare än så.. vet om en vecka, antar jag. Jag har fått instruktioner om att hålla igång mina sjuksköterskerutiner i upp till 20 dagar om det inte blir bättre.
Hur riskabel tror du att en sådan operation skulle vara? Hon är i toppskick annars men den sitter ju på halsen.. Om det nu spelar roll.
Åh Story…Jag vet precis hur du känner det.Jag har själv en råtta på bara lite över ett år som jag vart hos veterinären med för en juvertumör nyss.
Jag var nästan helt inställd på att hon säkert skulle vara tvungen att tas bort när jag kom till veterinären.
Men väl där sa vetten att hon opererat flera råttor med svårare tumörer än min och fått lyckade resultat.(men självklart gav hon inga garantier)Då kände jag inget tvivel.Jag lät operera henne.Nu är hon pigg och på benen igen.
Hon har antibiotika nu.Men jag tycker ännu att det känns lite bulligt under såret.
Veterinären sa att det var elakartad tumör hon hadde.
Man frågar sig igen och igen..Var det något jag kunde ha gjort annorlunda??Jag tycker inte att en råtta är gammal när den enbart passerat första året…
Men jag ångrar inte operationen.Då har jag i alla fall gett henne en chans.
Ge inte upp än.Det finns som sagt bra veterinärer.
Hoppas så att det går bra för din lilla söta råttis.
Story
Din veterinär borde ha opererat bort kapseln och sköljt ur ordenligt, satt ett litet dränage och sytt igen. Jag hoppas du fått antibiotika och inte pencillin.
Det är så tråkigt att man själv måste vara veterinär när ens pälsklingar blir sjuka. Det ska inte behöva vara så.
När det gäller kompisarna så är det bättre om hon får sitta själv och läka.
Jag hoppas verkligen att det ordnar sig för lill tösen. Förstår att det är jobbigt men ge inte upp. Kanske finns det en mer kunnig veterinär en bit bort?
Tyvärr så har vi ingen bra vetrinär alls vi här i örebro. Men om du har tillgång till bil så är det inte omöjligt att åka till strömsholm, det blir ca 1 timmes restid. (vet dock inte om de är experter på smådjur, men de har bra rykte för övrigt)
I övrigt kan jag bara beklaga, jag vet hur det är. Det är alltid lika hemskt att ta farväl av ett djur, men när det är borttaget så lider det inte längre. Du får själv avgöra, och jag tror du väljer rätt, hur länge du ska låta råttan kämpa och du kommer se om den ger upp.
Ett stort lycka till till dig och rådisen…
Thanks for the peps!
Nu i morse såg jag att det redan verkar vara på väg åt rätt håll, även om det antagligen är för tidigt för att säga säkert. Men hon har egenhändigt ätit upp all sin medicin sedan jag rört ned den i lite yoghurt. Hon åt upp sin kvällsmat också, drack vatten och allt hon släpper ur sig ser ut som det ska. Såret ser lite bättre ut också, det har inte kommit så mycket klet under natten och lukten är mycket bättre. Jag tror och hoppas att min tjockis och jag tar oss igenom det här och det känns verkligen mycket bättre idag. Gjorde rent nyss och hon bråkade inte alls lika mycket, jag hoppas att hon någonstans i sin råtthjärna förstår att jag bara vill hjälpa.
Fortsätter dock med högsta beredskapsläge här hemma. Håll tassarna för oss!
Kleverin, tack för strömsholmtipset! Det är nu officiellt min plan B.
Håll oss uppdaterade…
Starta ny diskussion