Anledningen till att jag skaffade råttor var för att jag när jag var 12 år hade en kompis som hade två råttor med sin syster. Hon berättade hur mysiga och underbara de var, och visade upp en liten sele hon hade gjort till sin lilla tjej.
Jag tyckte det lät huur härligt som helst, och efter att jag hälsat på hemma hos henne och träffat råttorna så bestämde jag mig. Jag började läsa på och skaffade min första råtta för lite drygt sex år sen nu. Min lilla Ninja!  Ett par veckor senare fick hon en kompis som döptes till Geisha.
Råttor har alltis funnits här hemma sedan dess, men honorna har bytts ut mot hanar. Självklart saknar jag att ha små nätta flickor här hemma nu.. Jag måste skaffa en till bur!

Jag såg dessa underbara varelser en dag när jag gick in på djuraffären. Hade då aldrig sett någon som haft råttr förut så jag blev självklart nyfiken. Gick hem och kollade lite smått efter information. Bodde på internat då och fick inte ha djur på rummet. Men efter sommarlovet när jag flyttat till en egen lägenhet började mitt liv med råttor. Sedan dess har det rullat på. Har nu haft råttor i 6 år och kan inte tänka mig ett liv utan dem!

Mitt första möte med tamråttan var för några år sedan hos en kompis, har sedan dess varit nyfiken på dom och velat skaffa. Men jag hade hund och tyckte inte att det passade just då. När hunden inte längre var kvar hos mig och min sambo, fick jag ganska snabbt panik!!Vill inte vara utan djur och började tjata, böna och be min sambo om att få två tamråttor. Han svar blev tillslut: "jaja, men du får sköta om dom och ta allt ansvar, jag har ingen lust"

Behöver jag säga att det inte gick mer än 2 minuter innan Stellan och Oskar hade charmat honom totalt och nu är han MER rått-tokig än jagOskar och Stellan är nu snart 8 månader och planer har börjat smidas… går dom i lås så kommer snart grabbarna få två kompisar *längtar*

fram tills för tre år sen så hade jag inte en tanke på att ens ta i en råtta eller mus… de var skadedjur å så var det med den saken!!! men efter att ha varit i djurhuset på min skola så fastnade jag direkt för de små ungarna de hade där… det blev inga råttor den gången men sen efter att min rumskompis på skolan skaffade råttor så dröjde det inte lång tid tills jag skaffade mig två stycken=)

jag började mitt råttliv när jag var väldigt liten då hade jag en söt grabb som hette Tussen nu vet jag att vi gjorde fel när jag hade bara en, men kan vel bara säga att vi visste inte bättre men nu skulle jag aldrig bara ha en råtta eftersom jag vet att dom e flockdjur och inte ska vara ensamma men när han gick bort så slutade jag med råttor och det blev några möss i stället och hamster men nu när jag har blivit mycket äldre så har jag fastnat för råttor igen, så nu har jag två grabbar här hemma…

Jag har ju inte råttor riktigt ännu men anledningen till att jag bestämt mig för att skaffa råttor kan jag iaf avslöja.

Jag har haft djur i hela mitt liv och nu när jag bor i en liten etta känner jag mig så ensam! Katt är uteslutet då jag inte gillar att hålla katter instängda (det är annars mitt favoritdjur). Jag vill ha ett smart och sällskapligt djur men som inte lever för länge (efter jag pluggat vet jag inte vad jag gör, vill inte binda mig) vilket även det utesluter flera djur.

Så råttor passar perfekt. De går dessutom att ta med hem till mina föräldrar då jag åker dit… Och är inte så dyra. Perfekt studentdjur helt enkelt :)

Jag såg en artikel om råttor i en djur tidning, blev kär direkt! Tjatade på mamma (som är livrädd för råttor) i några veckor, sen fick jag köpa två stycken! Det var för typ 8 månader sen!

Nu kan jag inte tänka mig ett liv utan mina små underbara råttor!

I sommras bestämmde jag mig för att skaffa möss.

Och det blev inte alls som jag tänkt mig,dem var inte så sociala,och ville helst vara i fred.

Jag tröttnade ganska fort och en kill kompis till mig tog över mössen.

Min pojkvänn tyckte från början att jag skulle skaffa råtter,men nej sa jag,jag ville bestämt ha möss.

Ca 4 månader efter jag gjort mig av med mössen fick jag se en anons på blocket,om två honor,jag bestämde mig med en gång,så vi åkte och hämtade dem samma dag.

Och nu skulle jag aldrig kunna vara utan dessa underbara varelser.

Jag har tyvärr ingen råtta mer, men hade en som hette Nils-Gunnar innan =0)   Han va så go! Min nuvarande sambo säger att om jag hade fått som jag velat hade vi haft ett helt zoo hemma, sant… men han tycker att det räcker med kissen, så jag får väl vänta lite innan jag bearbetar honom på samma sätt med nästa djur =0)

Jag ville ha en råtta eftersom jag fastnade för svansen!! Den va så häftig!! Man fick liksom bpde råtta o orm på samma gång!! *hihi* Han va så söt….

En fråga jag måste fundera på ett dygn eller så. Det är trots allt 25 år sedan jag skaffade min första råtta…  men det har inte gått en råttlös dag på de åren!!!

Vill också ha råttor! :) Men det räcker nog med möss för min del. Ett tag till iaf.. ;)

Jag hade nyligen blivit tvungen att sälja mitt marsvin när jag var 16 för att jag flyttat till internat. Så bestämdes det att jag skulle pendla efter sommaren och jag ville prova något nytt… Sen vet jag inte hur jag kom fram till att jag ville ha råttor men så blev det iaf, och sen har det bara blivit fler och fler. Jag är fast ^^

Efterssom min komppis hade en råtta. (ja den levde tyvärr själv)

Från den dagen jag mötte min första råtta, från den dagen har jag inte varit råttlös någon längre tid.

Det finns mängder av anledningar till att jag har en extra varm plats i mitt hjärta för råttor. Det är ett intelligent, roligt, gosigt, stadigt, kärleksfullt sällskap. Det något speciellt att se en råtta i aktion, undersökandes, klättrandes och fingrandes på eventuella fynd. En råttas nyfikenhet och energi är rent smittsam.

En varm råtta mage mot axeln meddans man sitter och jobbar. Det är något speciellt…

Min polare skaffade två stycken, som jag sedan fick hälsa på. Efter den dagen var jag fast :)

Kan man svara så simpelt som att man bara upptäckt att man gillar råttor?

Den insikten kom ett par år innan de första råttorna införskaffades.

jag satt och läste lite om olika djur bara så där ändå och fastnade för råttor. var in på srs sida och kikade lite och bestämde mig att nog tusan ska jag ha råttor en dag även om det inte passade just då. bror skaffade råttor och ännu mer fast blev jag. två tjejer skulle jag ha och mörka skulle de vara. min dröm var ett par kolsvarta snuttar. en dag köpte min bror och hans flickvän två råttor åt mig och nu var det kört. råttor var det ultimata smådjuret (om man bortser från problemen de dras med och den korta livslängden) så här sitter jag med 10besvansade vänner.

min anledning var att mamma skaffade två råttor sen så kunde jag inte låta bli att köpa

funderat lite nu… minns inte… gammal vana antar jag…  

För något år sedan prenumererade jag på djurtidningen PETS, och såg några artiklar om råttor, råttans kost, utställning och agility. Snabbt bläddrade jag förbi dom sidorna, mina föräldrar skulle ju ändå aldrig släppa in dom i lägenheten, och så intressanta var dom väl ändå inte?

I somras, när jag bytte sovrum, så hittade jag dom numrena igen, och jag hade ändå inget att göra, så jag plöjde igenom dom artiklarna, och mitt intresse tittade fram bakom muren, där inne någonstans.
Kikade runt på alla möjliga sidor och hämtade information om djuret, och hur dom fungerade med hundar. Den 4 december köpte jag min råttdam Obi med två burar, och den 16 januari kom dom två busfröna Iris och Heidi hem hit.

Om man säger så här, första gången jag såg en råtta var på något djurprogram på tv, då äcklades jag av dom. Dock var det brun/svart råttan som man såg då. De åt as och kröp i äckliga kloaker och då avskydde jag svansen.

Men en dag var jag hos en barnkompis och hälsade på och hon hade skaffat två tamråttor, och hon hade de lös så jag fick chansen att lära känna dom. Och sannerligen jag fastnade för dom. Deras svans, deras ögon, ansikte, kropp och deras personligheter. Jag vart förälskad. Sen dess har vi haft råttor och vi är inte sugna på att skaffa andra djur..vi är helt fast vid dessa faschinerande djur. :)

Jag har ingen råtta, men vi hade besök av en som gästade oss helt oinbjuden. Det var under renovering av huset och det skulle dräneras runt om. Då hade den tydligen hittat ett litet hål och lyckats ta sig in i huset, upp bakom köksinredningen (!) och in i skåpet där vi har sophinken. Dit kom den varje dag och katterna satt och lyssnade. Jag var dessvärre tvungen att ringa Anticimex eftersom det inte är så bra att ha dessa råttor inneboende.

Här hade tidigare bott en bonde och då fanns det givetvis råttor då och då i stallet då de brukar dra sig till djurfoder, så jag misstänker att detta var en som bestämt sig för att inte flytta när matförråden i stallet försvann…

Den var rätt söt faktiskt - men jag föredrar sådana som ni har, sällskapsråttor :)

jag valde Råttor för att jag inte kan ha nått annat djur som jag kan bära på, första gången jag höll i en var hos min bästa vän, ^^

Vi hade en när jag var 3 år (japp, bara en. stackarn. men vi var okunniga då). En svart-vit sak som hette Harley. Han blev tyvärr väldigt aggressiv, antagligen för att han inte hade någon kompis.
Men för några år sedan började jag tänka på hur mysigt det skulle vara med små råttor.. Men bestämde mig för att vänta ett tag för att se om intresset höll i sig. Och det gjorde det verkligen. Jag har längtat och längtat
Men för två veckor sedan fick jag äntligen hem mina råttflickor! Och jag har nog aldrig varit så lycklig  dom är precis vad jag önskade mig och behövde.

Puttar upp denna tråd lite eftersom jag tycker det är en bra fråga!! Varför just dessa djur, o hur gamla var ni när intresset o djuret kom in i erat liv??

Själv skaffade jag min första när jag var 19, för att bota min fobi!!

Blev påtvingad en råtta som ngn lämnat in till mina vänners reptilaffär. Min vän tyckte att hon var alldeles för tam för att bli ormmat och ringde naturligtvis mig som absolut inte kunde säga nej. Var rätt knäckt, kunde ingenting om råttor och gjorde alla misstag man kan göra, ensam råtta, dunabur, kutterspån, råttblandning osv.  Men hon var en underbar liten tjej och när hon gick bort blev det så tomt så då skaffade jag fler. Hittade senare till råtthjälpen och tog hand om en upphittad råtta ett tag. Lärde därigenom känna en tjej som skulle ha en sista kull och tingade 2 råttor från henne varav den ena blev början till min avel. Nu har det gått ca 10 år och jag kan inte tänka mig ett liv utan råttor.

Råttor är enligt mig det djuret näst efter hundar med mest "själ". Dom uttrycker så oerhört mycket med sina ögon, sitt kroppsspråk etc.

Jag blir lycklig av råttorna, och av deras oförställda glädje och nyfikenhet.

Har alltid varit intressserad av råttor å små rått djur över huvutaget….sprang alltid i stallet som liten å försökte locka på dem å grät när de sattes ut råttfällor,som jag sen plockade bort….Nä ja va runt 5 år bestämde sig min mamma för att ja skulle få en tamråtta…..Tempelton….en helsvart kille från Aparts. Å på den vägen är de….haft råttor i stort sett hela tiden sen dess….utom en period då hade ja tog hand om en hamster. Underbara små varelser!!! (råttorna asså) :)

När jag va liten så såg jag ett program om en tjej som hade tamråttor och dem verkade så gosiga. Så jag tjatade på mamma LÄNGE. Till slut gick hon med på det och vi köpte en råtta som vi kallade för Ollie. Sen blev det fler och fler. Har bara haft 2 tjejer annars har det bara varit killar. Det blev min mammas bebisar. Den sista råttan försvann typ när jag var 15. Sen hade jag bara kanin när jag tog hand om 2 råttor för lite mer än ett år sedan. Min sambo ville inte ha dem men nu e det han som tjatar på mig om att han tycker att vi alltid bara ska ha råttor. Dem e ju helt underbara.

Det var igentligen inte meningen att jag skulle ha råttor. När jag var 13 år fick jag tillåtelse att skaffa eget djur och det var tänkt att jag skulle ha dansmöss. Jag gick till djuraffären själv och skulle köpa men det fanns inga möss. Däremot hade de råttor och jag kom hem med en till min mors stora förskräckelse. Men med tiden tyckte hon oxå om min råtta. Däremot var hon gravid och fick 5 ungar om jag inte minns fel idag. Dessa lämnade jag tillbaka när de va gamla nog. Tyvär fick hon leva själv hela sitt liv som varade i ett år eller så. Nästa råtta hade jag mycket tillsammans med min kompis råtta och en gång så fick hon vara råttvakt i två veckor. När jag fick hem min grabb så va han jätte deppig och jag förstod att han saknade sin vän. Så jag gick och köpte en till.. Sen dess har jag aldrig haft ensamma råttor.

Jag läste djurvård på gymnasiet och där hade vi en hon- och en hanflock. Jag hade över huvud taget aldrig tänkt råtta innan, men så såg jag i herrarnas voljär en dumbokille vid namn Luigi (alla andra råttorna var toppörade) och jag föll pladask för hans lite snåknäppa utseende. Vid den här tiden hade jag dock inte en aning om att dumbos var en egen "sort" och jag var helt förkrossad över att antagligen inte kunna ha en likadan toksöt råtta som Luigi hemma.

Bodde även fortfarande hemma med en till djurslag sätt väldigt konservativ far och en knasig hund så det hade inte gått hur som helst. Fick iallafall så småningom reda på att det fanns både toppis och dumbo, och när jag flyttade hemmifrån slog jag till direkt. Hade tänkt iller först men så såg jag två dumbobröder på blocket och jag var såld, och nu bor dom här. :)

Jag har alltid vetat att det är sociala och intelligenta djur dessutom, så valet var inte svårt.

Min första råtta hade jag första året på gymnasiet, hon var lite lätt knäpp men älskade mig. Efter henne blev det 2 hoodedkillar som hängde med mig på lektionerna. Sen byttes det skola och då blev det råttpaus.

Till december -06 då jag skaffade 2 underbara tjejer, Cheeze och Doodle. Doodle var dräktig och födde 9 ungar varav jag behöll 2 och sålde resten.

Cheeze, Frasse och Jesùs är borta nu men Doodle hänger fortfarande med. Dessutom så har råttantalet vuxit eftersom det är i det närmaste omöjligt att inte skaffa fler råttor :)

Senaste tillskotten var 9 ur min egen kull. Jag var menad att sälja fler men jag blev tokkär.

Råttor är dom klaraste själarna som går på denna jord. Dom vet vad dom vill ha och vad dom tycker om och är aldrig rädda att visa det.

i början skulle jag köpa en nymf parakit men jag hittade ingen bur som var nog stor och sen såg jag dom gulliga råttorna i en bur och köpte två honor och nu är dom hemma hos mig

för 5 år sedan var jag och ett par kompisar inne i en djuraffär, såg massor råttor och blev direkt kär i en av dom.. gick hem och började söka efter råttor på google och hittade r8forumet, blev medlem där och läste om råttor i nästan ett år innan jag skaffade mina första, Gizmo och Rocky. tyvärr hade jag varken tid eller lust efter ett tag så en vän till mig tog över dom. men det räckte med ett par månader sen var jag fast igen. då blev jag medlem här på forumet och bestämde mig för att skaffa nya, eftersom mina hanar luktade så mycket ville jag pröva honor. det var skillnad! helt plötsligt luktade det blommor om dom och jag blev kär, efter det blev det en till och en till. som mest har jag haft 19råttor (med ungar) men idag har jag bara två töser kvar, kitty och swea som är helt underbara!

jag ville testa att ha nått nytt så ja skaffa två gerbiler men dom dog sedan och då förstod jag att jag inte klarar av att ha så små djur så nu har jag en tamråtta istället och det ångrar jag inte han e underbar men ja ska skaffa en till men hittar ingen så säg till ifall ni har en hane under 10 månader till salu!

Jag började på gymnasiet, träffade två kompisar som hade råttor och tyckte det verkade vara jättemysiga djur. Lite senare tog den ena utav mina kompisar en kull på en utav sina råttor, och jag fick två pojkar ur den kullen. Och under knappt ett år med råttor har jag nu 7 st underbara små sötnosar :)

Haha, såg mitt inlägg lite längre upp i tråden!

Jag har råttor för att jag blir så lycklig av att se, ta på och tänka på råttor. För att jag är så sjuuukt intresserad av dem. För att de är så goa att greja med och för att de GER SÅ MYCKET! Jag kan rysa i kroppen av att tänka på hur mysigt det är att hålla i en råtta med riktigt häng(som Klaris) och på hur underbart det är att busa med småbebisar som poppar runt. Råttor som tittar en rakt i ögonen, kommer fram och smaskar på händerna eller kryper under täcket med mig och tokknastrar av härlighet.. Finns det något bättre?

Sen är det förstås för att ha något att klaga och bekymra sig över! :P

Bland annat för att jag ville ha ett socialt och intelligent djur men inte hade möjlighet att skaffa hund. Men nu kan jag inte vara utan råttor.

en kompis syster hittade ingen som ville köpa deras 2 åriga råtta så de tänkte avliva honom så då köpte jag honom istället och fick ha honom i 5 underbara år. sedan tog vi en hona efter honom som skulle blivit ormat och hon bodde hos en kompis som hade en ensam hona då vi inte ville skaffa två så då fick hon bo där så vi kom dit varje dag och pysslade om henne mm sedan nu är de en rått vi hittat ute i en snödriva.

Laserknas, du får gärna titta på den här tråden