Så länge det fungerar för dem så.

Helt sjukt, såg delar av programmet också. Men de trivdes med det, tur det. Men deras barn blir ju uppfostrade att tjäna sina män/kvinnor :S SIKKOO.

Jag blev faktiskt riktigt intresserad och funderar på att läsa boken. Jag har personligen inga problem i mitt förhållande och vi delar på sysslorna. Men jag går hemma så då är det ju inte mer än rätt att jag gör ett större arbete där. kan ju inte begära att han både jobbar och städar… För i så fall har ju inte jag något att göra. :P Så jag funderar på alvar att prova det där, ett sätt att "krydda" upp tillvaron. Kanske blir roligare att städa om man gör det till en lek… lite som ett rollspel. Och det är ju inte elakt heller, är det nåt man inte känner för så är det ju bara till att låta bli. Många kommer säkert tycka att jag e konstig nu och med rätta. Min kille tycker oxå det o e inte säker på om han vill va så "elak". Men jag gillar att prova olika saker :)

ah inte bara jag alltså som höll på att exlodera av frustration över de korkade fruntimmrena!! vad hände med JÄMNLIKHET och RESPEKT?? j*vla mansgrisar! skulle aldrig falla mig in att bli en vek, tyst och lydig fru/flickvän någonsin! o hur blir barnen egentligen??  tjejerna blir undergivna och tysta, och killarna blir bortskämda latarslen! så ser jag det iaf..

blä jag känner för att kräkas..

#4 Ja man kan ju undra hur det blir för barnen. Det är skit samma för mig om vuxna människor själv väljer att göra detta. Men barnen ska ju få välja själv, och inte bli uppväxta med det tankesättet.

Skulle dock vilja läsa boken jag också :P

jag håller med om att barn inte har med detta att göra, de finns ju en stor risk att de kommer tro att de ska gå till på det viset och att det tillhör det nomala.

ja är du vuxen så är du ju trots allt ansvarig för dina egna handlingar.. men ett barn lyder i regel sina föräldrar och tar efter dem.. det är det som är det värsta för min del..

Missade.

Kan dock säga som så att jag gärna skaffar mig en man som är sådär extremt kontrollerande och bestämmande och allt vad det är. Inte för att jag vill leva så, men för att det vore kul att driva fanskapet till vansinne :D

Jag tycker att vissa saker de sa och gjorde var ganska så sjuka, men om de trivs med de så varför inte. Men inget för mig :P

det had ejag velat se :( kommer det fler avsnitt eller är det repris, någon som veet? ^^

#10 gå in på kanal 5 hemsida och gå till webbtv… du kan säkert hitta det där

Jag såg det där programmet i måndags, helsjukt!

#0 tips: släng ut tv´n o skaffa akvarium istället (du kan fylla det med ex möss - mkt underhållande!)

Jag är rätt övertygad om att en frisk människa inte väljer att vara underlägsen på det sättet.

Hjärntvätt, rädsla osv handlar sånt där om.

Eftersom mannen enligt Bibeln är kvinnans överhuvud liksom Gud är mannens så är det ju helt rätt att mannen sköter det andliga medans kvinnan sköter hemmet.

*ironi*

Ja, presis, när såg man ett revben med hjärna senast liksom? Låt henne inte bekymra sig om sådant som ändå är för svårt och komplicerat för henne;)

såg detta jag också.

Visst, fungerar det för dem och de är lyckliga i sitt förhållande, så visst, kör på.

Min karl skojade om att vi också skulle skaffa ett sånt där förhållande, och han höll på att bli singel ;)

Nää, inget för min del. Tror mer på jämställdhet och ömsesidigt respekt för varann.

Sen så skulle ju jag kunna ta hela ansvaret för hemmet om jag tex var arbetslös och min karl jobbade. Tycker inte att det skulle vara schysst emot han att han jobbar ihjäl sig och sedan komma hem och ta itu med allt som behövs göras hemma, medans jag suttit och pillat mig i naveln hela dagen :)

men har jag jobbat hela dagen så vill inte jag fortsätta jobba åt en lat mansgris ;)

Om båda är hemma lika mycket, kvinnan har en hobby som är på väg att bli lönsam. Mannen anser att hon ska satsa på denna hobby men direkt hon sätter sig ner för att göra den så ropar mannen på henne och vill att hon ska göra något för honom…

Det handlar oftast om att hon ska gå och hämta kaffe eller vatten åt honom, laga mat eller plocka fram kläder åt honom så att han kan duscha.

Kvinnan finner sig motvilligt i situationen, hon älskar ju honom trots allt…

Mannen tar över mer och mer av hennes liv från soffan där han ligger…. hon måste rapportera varje sak hon ska göra, särskilt om det inkluderar höga ljud för annars ropar han henne till sig och ger henne en utskällning om hänsyn.

Varje dag plockar hon upp sockar som är strödda över hela lägenheten, söker sin tandkrämstub som aldrig ligger på samma plats.

Mannen säger att han älskar henne men att han föraktar att hon är på väg att lyckas medans han bara går omkring hemma.. Kvinnan försöker förklara att om han hade gjort någon av de utställningarna som hon hade kämpat för att få, istället för att säga nä, det går inte och nej det skulle aldrig funka…

För att sen 2 månader senare tigga och be kvinnan om hjälp med dessa… Dock alltid med samma resultat… Och den eviga skulden på kvinnans axlan att hon aldrig gör något för honom…

Kvinnan visar inget utåt, men när mannen har farit till sitt andra boende, ja han har alla lämmar intakta så ett glas vatten hade han nog lyckats hämta, så somnar kvinnan… totalt och fullständigt känslomässigt körd i botten…..

Hon vet att han kommer tillbaka om någon vecka, hon börjar planera hur hon ska kunna göra något så att han inte blir arg och skyller all sitt misslyckande på henne… Hon tänker tanken att döda människor lider inte…

Men det är något som bubblar inne i kvinnan, ilska, sorg, vanmakt… allt vill ut och på samma gång. Hon är rädd att explodera… så här har det varit i över 5 år och snart kommer det att bli värre… Mannen har tänkt flytta in hos henne… bo ihop? Igen?

Så dom sitter i telefonen och pratar, han har hittat ett konstrnärsprogram som han vill ladda in i datorn så att han kan måla där. Kvinnan frågar då, men jag får väl kolla på min mejl och sånt va? Snälla? Det är ju min dator?

Jodå, du får kolla din mejl men du ska vara väldigt medveten om att jag inte kommer att vara glad när du gör det…

Nu, i denna sekund är det något som brister i kvinnan…

I år hade hon stått ut med sena nätter följda av tidiga mornar vid en vedeldningspanna som uttryckligen avskydde henne… hela tiden hade hon suttit och vakat över pannan så att den inte hettade över. I år hade hon fått böna och be om att få åka och köpa mjölk till sitt kaffe, bara för att se att mannen drack upp allting till maten hon lagat.

Hon hade städat huset som aldrig kunde bli rent. Handtvättat i isande kallt vatten för att mannen inte ville elda och om hon gjorde det skulle det inte bli någon tvätt gjord. Passat upp till hand och fot för mannen som aldrig visade sin uppskattning…

År tidigare hade han slutat ha sex med henne… eftersom han ansåg att om hon inte kunde leva med honom utan sex så skulle hon inte kunna leva med honom alls… han fick sina utlösningar i sockarna som han sedan strödde runt i huset och som kvinnan sen handtvättade.

Hon hade lämnat honom för att skaffa eget boende några mil ifrån honom så att hon skulle få en chans till ett liv.

Men mannen följde efter…. Hennes första lägenhet tyckte han inte om, det gjorde visserligen kvinnan men det hade inte varit hennes första val. När sedan hennes drömlägenhet blev tillgänglig för henne så flyttade hon dit istället. Mannen hade inte trott på henne när hon berättat hur den såg ut, var belägen och hur stor den var.

Mannen tyckte om kvinnans nya lägenhet, han gjorde sig mer och mer hemmastadd och även om mannen var i sitt hus så ville han inte att kvinnan flyttade på hans saker.

Och nu, vintern närmade sig och mannen har just förklarat att han kommer att flytta in till henne, skräcken kramar hennes hjärta. Allt hon har byggt upp är på väg att sopas bort, de vänner hon har lyckats skaffa sig kommer att försvinna eftersom dom inte är omtyckta av mannen.

Hennes hobby kommer att dö ut och hon, en konstnärssjäl, kommer aldrig att få måla igen eftersom mannen tydligt hade informerat henne att om hon lyckade innan han gjort det skulle han förakta henne resten av hennes liv…

Hon älskar honom, känner en gemenskap med honom, dom är lika illa däran psykiskt och ingen är mindre intelligent än den andre… men…

"Jag tror nog inte att jag älskar dig längre" 

Kommentaren bara flög iväg som om den fått ett eget liv… Antagligen så var det själens sista chans att överleva som gjorde att det tog ett sådant beslut.

KLICK! 

Telefonen lades på på andra sidan. Hon ringde upp igen för kvinnan anser att sådana här beslut kan man inte lämna utan att diskutera.

Han svarar… är skitförbannad… vräker ur sig det ena och det andra. Frågar varför hon inte vill dela sitt liv med honom längre.

Hon förklarar att hon vill ha ett liv, att hon antagligen skulle avsluta sitt om han flyttade in, att tankarna funnits där länge… Att hon inbillat sig att hon kan leva utan sex men efter 2 år insett att det inte är helt möjligt…

Detta leder till ytterligare ett KLICK! 

Kvinnan försöker få honom att förstå. Försöker säga att det kanske går över om ett tag, att känslorna kanske ändras…

Men hon vet att hon talar till döva öron… Det enda hon får som svar är att hon aldrig kommer att hitta något som är lika snäll, lika förstående som honom… Hon svarar att kanske gör jag inte det men jag lever ändå mitt liv.

Jag har läst i någon artikel vi hade i någon kurs för VÄLDIGT länge sedan på uni. Och där stod det att någon forskning hade visat att den bästa/fridfullaste familjekonstruktionen bestod av ett "familjeöverhuvud", vanligtvis fadern, och sedan resten följare, modern och barnen. Konstruktionen skall vara densamma som i vilka andra grupper/flockar som helst (både bland djur och människor). Sedan måste ju inte ledaren vara fadern, men konstruktionen bör vara sådan enligt denna "forskning" för att gruppen skall bestå i längden …

Vet själv inte om jag nödvändigtvis håller med om detta, men så stod det. Kanske skänker någon annan här klarhet, vad vet jej! =)