Svår fråga, råttorna kan inte sitta i en skitig bur utan mat eller vatten…då dör de med, så frågan blir väll vem som dör eller ej…svår fråga :S

Det första jag tänker på är att personen borde få hjälp för sin psykiska ohälsa?! Är man självmordsbenägen så är det väl tvångomhändetagande som gäller…

Någon med så djur deppis kan få "hemtjänst" 1 gång om dagen.. då kanske "hemtjänsten" kan hjälpa till med det praktiskt…

Jag kan ju säga som så att jag är väldigt kluven här. Helst ser man ju att personen får hjälp att sköta råttorna så personen får behålla livhanken och råttorna får leva ett bra liv samtidigt, men som bekant så funkar inte dagens Sverige så, därav exemplet.

Jag tycker å ena sidan att om en person har en enda grej som kan hålla denne vid liv så ska personen hålla fast vid det. Å andra sidan tycker jag att personens välmående inte ska gå ut över djurens livskvalité. Om en person mår så dåligt så kanske personen borde dö för att slippa sitt eget lidande? Men samtidigt går det ju att komma ur om man får hjälp och om personen begår självmord så får denne inte ens chansen att må bra längre fram heller. Det kan ju dock ta rätt många år att ens få en gnutta hjälp i dagens Sverige har jag märkt från egna erfarenheter (min hjälp kom flera år efteråt och då var det inte ens den hjälpen jag behövt…).
Samtidigt är råttorna fler (får man ju hoppas, typ) så då är det fler som far illa om personen behåller de.

Mja… Kluven som sagt. Men en ganska intressant tanke tycker jag att det är.

Personen behöver hjälp mot sin depression, lättare att ordna att personen får träffa andras djur tillfälligt men inte själv ha, tycker inte det är djurens ansvar att få lida för att personen ska må bättre.
Blir lite som djurförsök, djuren lider för att människor ska må bättre?

Mjae, vård till personen och nytt hem till djuren om det skulle finnas ett sånt fall. För båda parters skull.. =)

#5 Du tog orden ur munnen på mig! Det handlar ju om att värdera djurens och ägaren liv. Vilken har störst rätt till att överleva och ha det bra? Människor eller djur…den stora frågan här i världen.

Och även om personen skulle träffa andras djur varje dag, så får personen nåt att se fram emot, men djuren mår ändå bra.

Ja det är en stor fråga i världen om vilka som har mest rätt till ett bra liv, människan eller djuren. Människan är ett djur, utvecklats från apor, varför ska vi då spela översittare, lättare att försöka leva i harmoni där våra husdjur får leva på ett sätt som är bäst för dem. Och det är inte att vara en livskedja i ett hem utan mat och ett skitit boende. Det tycker inte jag. Jag har själv enorm glädje av mina djur, de får mig att må bra, men samtidigt så sköter jag dem även om jag är deprimerad.

Därför anser jag att djurterapi borde finnas, att personer som mår dåligt ska få kunna träffa djur varje dag men inte själv få ha om de är okapabla att sköta dem.. =)

#1: Men om råttorna helt enkelt får mat då och då, men att de ofta får vara utan eftersom personen inte orkar handla just när maten tar slut?

#2: Ja, men Sveriges vård fungerar ju inte. Man måste vara frisk för att orka bråka för att få vård.
Jag sökte hjälp första gången när jag var 14, fick kontaktperson från soc när jag var 18 vilket visserligen hjälpte men jag behövde psykhjälp också och att det ska dröja 4 år innan man får hjälp från soc är sinnessjukt. Jag skulle behöva flytta hemifrån då jag levde med misshandel men se det gick inte för sig. Jag har fortfarande inte fått komma till psykolog och nu blir jag 22 snart. Undantaget är psykologer på öppenvården som jag och pappa gick till men de satt mest och dumförklarade mig så det var inte mycket till hjälp där inte.

Det ska väl nämnas att även jag var rätt självmordsbenägen (men som tur är så var jag inte så smart så jag gjorde helt åt helvete fel när jag väl försökte) men ändå inte fick nån hjälp (inga djur for illa av det ska nämnas, jag skötte de alltid och när det var som värst hade jag inga djur då jag bodde på internat med djurförbud)
Fick höra att pappa bråkat för att få hjälp sen jag var 12-13 år gammal, men ingen hjälp kom…

#3: Verkligen? Är du säker på det? Det läggs alltså resurser på att åka runt och sköta folks djur? O.o

Oh well. I exemplet får hen ingen hjälp iaf :P

#8 iså fall om det kan vara så… då får jag nog.. hmmm rösta på att deppisen tar livet av sej så djuren får det bra 0_0 det är ju inte djurens fel att hon är deppis… även fast det är synd…

fan vad hämsk jag lät nu.. sorry:/

#5: Fast om personen inte får nån hjälp, hur ska denne kunna träffa andra djur? Samtidigt är det ju ofta just de värsta stunderna man behöver djuren runt sig och det går inte alltid att säga när de värsta stunderna kommer vara.

#7: Djurterapi vore guld! Definitivt något som staten borde satsa på istället för högre fallskärmar. Där är ett ställe som vi borde apa efter USA i… De har ju tom sånt i fängelser med skitbra resultat (ni kanske har sett programmen på Animalplanet, där de tränar gatuhundar odyl så de kan få nya hem? Win-win!)

Viss djurterapi finns dock, men det är mest för gamla och handikappade vad jag vet… Om den sistnämnda ens kan räknas som terapi, det vete sjutton. Ska själv börja rida i en ridgrupp på habiliteringen, vilket då helt enkelt är vanlig ridning för folk med NPF. Målet med ridningen kan ju variera, fungerar som terapi för vissa och andra bra saker för andra. Skitbra att det finns iaf, skulle önska kortare kö bara hehe ^^

#9: Precis min tanke… Fast samtidigt är det ju inte deppisens fel heller.

Samtidigt tycker man ju att depressionen borde bli värre om personen inte kan ta hand om sina djur också… Dåligt samvete liksom, det kan ju göra rätt stor skillnad. Fast jag vet inte, har aldrig varit i den sitsen själv.

Att djuren som man skaffat ska lida och vara utan mat, är oacceptabelt, oavsett vilket psykiskt skick man är i.

Håller med Daydreams..

djuren ska inte behöva lida bara för att personen är psykiskt instabil och inte kan ta hand om dem!! det finns lagar mot sånt!

om personen inte kan ta hade om djuren tycker inte jag att hon ska h*n ska ha djur iheller för det är trotts allt inte dem som har valt att bli insatta i en bur. Sen om den personen mår så dålig kanske den borde uppsöka hjälp.

Det blir en ond cirkel i detta fall…djuren far illa och ägaren mår då ännu sämre…det finns nåt som heter boendestödjare, en el två personer anställda av socialen kommer hem och hjälper dig sköta det viktigaste, komma upp ur säng, hygien, städning, handla, sköta djuren. Även låånga samtal ingår där…gå promenader likaså… Boendestödjare ansöks via psykolog och sociala!

Om man inte är kapabel att mata och städa hos sina djur med jämna mellanrum bör man verkligen inte ha djur. Är det däremot så att man i perioder mår för dåligt för att pyssla mycket med dom dagligen kan det vara acceptabelt, tycker jag nog. Fast då räknar jag ju fortfarande med att dom får lite snabbt kel, nytt vatten och ordentlig mat om dagarna.

#16: LSS kan man få boendestödjare genom också, om man ingår där :)

#17: Ja är det bara kelet som fattas ibland så tycker även jag att det skulle vara helt ok.

Intressant tanke är det iaf, iaf när man är nyvaken x)