Detta inlägg är tillägnad alla kvinnor där ute som har blivit utsatta för ett sexuellt övergrepp någon gång i sitt liv. Till er som kommer bli det, för tyvärr är det så, att vi alla riskerar att hamna i den situationen.

Jag kämpar för att en kvinna som blivit våldtagen en dag ska kunna säga att hon vart rättvist behandlad av vårat rättsamhälle.. Att hon ska kunna säga oavsett utslag av domen, att hon vart behandlad som en människa.

Jag är trött på att höra av våra domstolar, hur kvinnan var klädd, och hur hon betedde sig före och efter övergreppet.. i dessa domar, och dom är många, så står det ingenstans vad förövaren hade på sig eller hur förövaren betedde sig eller hur många sex partner mannen i fråga haft..

Trots att det är han som är gärningsman och har en sne bild av sex.

Jag är trött på att skitsnacket i samhället fortsätter in i våra rättsalar.att poliser frågar kvinnan vid anmälningar vad hon hade på sig. och att försvarsadvokater får korsförhöra en kvinna framför gärningsmännen om vilka trosor hon bar den kvällen. Jag är ännu tröttare på att domstolar skrivier in i domar att utmanande kläder är en "omständighet"

jag är trött på att vi kvinnor behandlas som gärningsmän när vi blir utsatta för ett övergrepp.

En dikt som finns på amnestys hemsida

" Du vill hjälpa mig som blivit våldtagen.

 Du tror att du förstår hur hemskt det är

Du tror faktiskt det. Smutsig in i skelettet

och ännu längre in. Skräck och vrede slåss om övertaget

och hela världen e otrygg.

Kroppen full av minnen nästan full av lukt. Att minnas

hur dom andades. Hur dom lät. Mitt minne är invaderat. Ingenting

blir desamma, världen har mörknat.

Måsta kämpa varje dag med att tro på kärlek och godhet tillsammans med all denna skräck.

Du vet itne hur det känns. Du vet inte hur det är.

Du kan inte låtsas att du förlorat något du har kvar.

Så försök inte förstå mig.

Behandla mig istället som en sörjande som fått en del

av sin själ mördad. En bestulen som aldrig får sin kropp tillbaka som

den en gång var. ALDRIG!"

Jag ber er alla att ta en tyst minut för alla kvinnor som blivit utsatta, för dom finns där ute. Ni ser dom varje dag, i kassan på ICA, på dagis, i skolan, på stan, på tunnelbanan. Ni kanske inte ser det på dom, men dom finns, och dom är många..