Första tanken som slår mig är att här är en person som funderat väldigt mycket på det här med avel. En människa med förmåga att stå mitt i hönshuset, men även kunna kliva åt sidan och betrakta det hela med en utomståendes ögon. En egenskap som är en raritet och något man ska vara rädd om.

Man kan aldrig bli fullärd, aldrig perfekt. Strävan att göra det bättre nästa gång, rätta till ditten och datten för att sedan kunna sätta dit piffen och paffen. Ja, det är människans natur och något som driver oss fram i avelsarbetet. Vi har ett stort mål. Vi delar upp vägen till detta mål med små delmål. Först ska jag ha en linje med snälla råttor som ska kunna ligga på rygg i mitt knä i 15 sekunder. Sedan ska de vara stora och leva länge. Sist ska de dessutom ha färgen x och hårlaget eller typen y.

Svaret på första delen måste bli du är redo när du ifrågasätter (din kompetens)! Ju mer du ifrågasätter desto mer vet du, desto mer BRYR du dig, desto mer hungrar du efter kunskap! Egenskaper som är så viktiga. Lita därför aldrig på en besserwisser - en som vet bäst jämt! Vad VET hon/han EGENTLIGEN???

Hur jag gjorde? Som tur var hade jag avlat kaniner innan, så själva skötselbiten var inga problem. Mina problem började när jag gick med i SRS faktiskt.

Hur blev det ett problem egentligen? Kanske för att det var kaos just då. Ingen visste något, och det var svårt att hitta korrekt fakta. Så jag tror att våra råttor mådde ganska dåligt på den tiden jämfört med vad de gör idag. Utfodringen var under all kritik och hälsan. Jösses, råttorna ramlade omkull av rossel och knalldog.

Så visst, jag har lärt mig den hårda vägen, tyvärr. För jag gick med i SRS när klubben var ung och råttfolket inte tog skötsel, hälsa och temperament på allvar.

Fast jag älskar min råttklubb och utan SRS hade jag inte varit något och utan mig hade SRS inte varit något.

Hur blev det då med MIN avel? Det gick åt skogen faktiskt. Flera gånger. Och ska jag krasst se på det hela så gör det det hela tiden. Men det kan bero på mig, att jag ser det, att jag analyserar, att jag söker rätt på problem och åtgärdar dem, att min avelsverksamhet aldrig sover, att jag aldrig slappnar av i en tro att wow nu har jag lyckats, för jag vet att det bara är en flyktig tanke man kan ha en kort stund… sen går livet vidare och man får kämpa vidare.

Jag kan varken säga att JAG har facit i hand eller vet bäst, men jag har en åsikt och det är att råttavel är en av de svåraste sakerna du kan ägna dig åt. Varför då? Det är ju bara att sätta ihop en hona och en hane!!!? Jo, visserligen. Men att verkligen uppnå de mål och alla de mål, du satt upp, är nästan en utopi. Därför måste man ibland blunda för vissa saker, för ska du ta hänsyn till alla aspekter i ett levande väsens natur kommer du aldrig aldrig att nå något mål med råttavel. Så komplext är det.

Därför säger jag ofta till folk att ägna sig åt temperaments- och hälsoavel. Det låter så simpelt ellerhur? Alla råttor är så snälla! Ha! Jag anser nog att det är det svåraste du kan hålla på med och just därför är det så oerhört viktigt! Färgavel… ja, äh, det kan ju vem som helst göra…

Jag anar att jag bara svävat iväg i mina svar och inte svarat på det du frågar mellan raderna.

Du undrar hur man får tag i avelsdjur. Man letar, frågar varenda råttägare vad de har för djur och besöker varenda en som verkar ha något intressant. Genom att träffa många råttor, se hur de beteer sig med människor, med flockkamrater i buren och i nya miljöer kan du lättare lära känna råttan som väsen och bilda dig en uppfattning vad för slags individer du prioriterar till din avel.

För att få köpa bra djur att starta din avel med måste du vara ärlig när du vänder dig till en uppfödare. Är du i dennes tycke seriös och ni kommer bra överens så är en kontakt etablerad. De flesta uppfödare har inga problem att sälja till seriösa personer som är medlemmar i någon råttklubb (kan ju vara över landsgränserna). Det råder ju knappast någon brist på råttor…

Tusen tack för ditt svar och dina tanker, det betyder jättemycket för mig.
Det stämmer att jag verkligen har funderat över avel. Jag har funderat fram och tillbaka och tänkt mig in i alla olika situationer som kan uppstå, en del mindre trevliga som jag vet att man får tampas med som uppfödare. Jag har funderat på om jag verkligen har tid, plats och passionen för att börja avla. Är jag redo att
i både nedförsbackar och uppförsbackar kämpa på och fortsätta sträva mot mitt mål, för jag är medveten om att nå mitt mål kommer att ta många år.
För mål har jag (jag vet hur min drömråtta är och ser ut), och passionen har jag. Jag har frågat mig själv om jag verkligen vill sätta fler råttor till världen och om jag kommer att hitta bra hem till alla mina guldklumpar.

Jag har läst och läst allt jag har kommit över på internet, pratat och rådfrågat olika uppfödare, har bra kontakter med uppfödare (dock inte i Sverige) och har bra råttor på ingång. Jag har en 100% öppen kommunikation med de uppfödare jag tänker köpa avelsdjur av och de stödjer mig fullt ut.
Jag är perfektionist och när jag tar mig an en uppgift så gör jag det till 110%, kanske har jag för höga krav på mig själv, man kan kanske inte börja med de allra allra bästa djuren, utan får
arbeta sig fram för att få fram dem.

Jag kan inte svara på ditt sista stycke, jag vet inte. Och jag vill inte slösa tid, ork eller energi på att analysera mer kring det. Om jag lägger ner energi på negativa tankar så alstrar jag bara negativa tankar. hihi… jag skriver flummigt idag… men du förstår nog vad jag menar…

Lita på dig själv och din instinkt så kommer du att klara dig galant. Att vara självkritisk och perfektionist är jobbigt och du behöver sänka kraven på dig själv för de är din ömmaste tå.

Framför allt tycker jag att du ska försöka vara en hel och glad människa och tillföra råttSverige något positivt, för det behövs verkligen!

Mycket intressant att läsa de här inläggen! Kul att få en uppfödares syn på dessa frågor. Det är nästan identiskt med vad jag själv har funderat på. Men innan jag funderar mer på avel så ska jag försöka etablera kontakt med någon uppfödare så att jag kan få hjälp och stöd som nybörjare på avel. En mentor ungefär.