jag kan inte minnas att jag hört om problem på storväxta råttor (då inte feta råttor) det som e grejjen med dom småväxta e nog kanske att allt inte får plats som det ska. Jag tycker lagom e bäst! :)

Zcroowl berättade på gävleutställningen att de kan få problem om de växer för snabbt och alltså blir för stora på det sättet. Har ingen aning om hur det fungerar eller hur de påverkas men kom att tänka på det nu..

Stortypade råttor kan precis som småväxta få problem både fysiskt och att passa in i flock.
En råtta som växer väldigt fort och blir stor kan ha ämnesomsättningsproblem.Det är även påfrestande för inre organ som tex hjärtat att hänga med.
Man bör vara extra noga om man ska avla på en stortypad råttan så att man inte väljer en stortypad partner, vilket kan resultera i monsterbebisar. Lagom är bäst
När det gäller att fungera i flock så har jag bara haft problem med hanarna. Det har inte alla gånger varit lätt att introducera en "liten" bebis på tex 300g. Oftast uppfattar hanarna den råttan som äldre och har inte alls lika mycket överseende med den råttan som dom skulle ha med en bebis. Honorna bryr sig inte lika mkt. Har en liten tös just nu på snart fem månader och 480g. Hon är inte på nå sätt tjock utan bara stor.

Jag tycker om lagom stora råttor. Honor på runt 350 gram och hanar på 550-600 gram. Tycker de är lätthanterliga och smidiga, samt att de inte behöver lika mkt mat som en stor… hehe

Livslängd på gigantiska råttor tror jag är lite kortare, men jag är inte säker. De stora råttor vi har i Sverige härstammar från Finland och än har vi nog inte så mkt statistik på dem att vi kan säga säkert hur det är med hälsa och livslängd.

Dock har jag fått lära mig mycket genom musaveln på hur stora möss (engelsktypade) får problem med rygg, svans och organproblem i högre ålder, samt att de åldras fortare än normalstora möss. Dessutom har aveln på stora möss gått så långt att man inte ser till hälsa och temperament utan enbart storlek, typ och utställningsmeriter. Vore jättetrist om det skulle råka hända med råttorna, fast jag tror ärligt talat att risken är ganska liten, då skillnaden mellan mus-och råttavel är just färg-och genetikintresse. Möss avlas mest för utseende och råtta mest för sällskap. Det är bra om vi kan hålla en balans som idag på råtteriet att vi både har sällskapsdjur och snygga standarddjur.

Jag håller med! Tycker också om dem när de är lagom. Sizzla väger mellan 300-350 g och jag tycker hon känns jättelagom. Klara är lite större men inte lika enkel att greja med, faktiskt!

Tycker likadant med mössen att de som ligger på mitten känns bäst. Man kan nästan se att de är friskast. Som sagt så har man ju sett på de stora mössen att de har fått puckelrygg osv. Är inte så förtjust i det här med avel för att hålla dem små heller.

Jag älskar stortypade råttor! Hoppas bara att det inte behöver betyda att dom blir sjukliga för det. Finns det något finare än en stor  gosig hane som ligger i knäet och knastrar och putsar ens hand?

Borde man inte kunna kolla hur det står till med hundar också? Det är ju lite samma princip iaf, även om det är mer extremt bland hundar. Grand Danois tex har väl problem med skelettet (eller om det var ryggen, leder eller nåt… Har ingen större koll där annat än att jag vet att det finns såna problem :P) på något sätt, är det något som även händer råttor tex?

Alla hundar, men främst stora raser, kan drabbas av ledproblem om de växer för fort. Skelettet växer snabbare än vad lederna hinner med, s a s.

Fy vad otäckt

Hm med mastiffer kan problemet vara att de växer så fort att kroppen inte hänger med,de får problem med att resa sig och gå på hala underlag i några månader tills kroppen (musklerna) hunnit ikapp. Kraftig tillväxt triggas av allt för protein rik mat hos mastiffer därför ska man INTE följa veterinärernas råd när de säljer Chapel Hills valpfoder tex. Doggy valp eller robur brukar vara utmärkt,och att det är en del spannmål är inte skadligt för hunden bara för matte som får plocka upp det sen. Även om hunden väger för mycket under sin uppväxt kommer den få problem, så slutsats håll hunden vältränad och inte på allt för proteinrikt foder så brukar det funka bra på mastiffer…Övervikt på äldre stora hundar ger ofta hjärt/lungproblem vilket leder till att vätska ansamlas i buken och hunden får svårigheter att andas.Även lederna blir kraftigt påfrestade av övervikt på stora hundar.

Det är ju så att mindre djur lever oftast längre. Det är vanligare att en hund eller kanin av dvärgras lever längre än en större variant.. kanske är det även så med råttor?

Som nämnt växer storväxta raser fysiskt snabbare än andra och får ha ett mindre energirikt valpfoder (vissa rekomenderar att ge vuxenfoder direkt)

Men det är något man själv kan styra över.

Förutom det är det oftast lederna på stora hundar som krånglar, HD och AD samt växtvärk (går över) förekommer, vilket inte är så konstigt med tanke på vad stommen ska hålla upp.

HD AD problemen dyker upp pga dålig avel och inget annat…det är inte något som bara POFF dyker upp… Avla bara på A hundar och slipp problemen i framtiden..

Nu är råttor inte hundar och hundars avelsproblem kan ni diskutera i en sådan tråd, förslagsvis på HiF.

Men visst finns det en poäng i att alla "storvuxna" varelser verkar ha mer benägenhet för problem med hälsan.

Jag har hittills haft rätt små råttor, honorna ligger runt 300- 350, hanarna runt 500 men min Cirkuskull har visat sig ge stora bebisar.

Så det blir intressant att se dels hur stora dom blir och dels om dom får problem med hälsan. Oavsett hur det blir så kan jag ju ändå inte dra några slutsatser av råttor från en kull, men som sagt, intressant ändå.

Små vid parningen som sedan blivit större vid en äldre ålder eller i genomsnitt bara på 300-350g på honor?

#15 Jag förstår inte riktigt frågan då jag definitivt inte använder alla mina honor i avel.

Vid vuxen ålder ligger de flesta av mina honor någonstans mellan 300-350 g. Jag har några som ligger över, och en som ligger under men hon är över 2 år och har tappat lite i vikt på äldre dagar.

Hm tänkte mer att vid första parningen anser inte jag att de är vuxna för du har inte samma individ i muskler,hull och vikt på en 1,5åring som en unghona…Därför undrade jag om de gick upp mer i vikt efter de hade haft "sina" kullar …

#17 Det där är individuellt. Eftersom jag inte parar en hona förrän hon väger minst 300 så är det inte alltid dom ökar markant i vikt efter en kull. Jag vill helst inte para honor före 8 månaders ålder då jag vill att dom ska få busa av sig ordentligt innan dom får bebisar. Men jag tycker nog att vikten brukar stabilisera sig runt 1 år snarare än 1,5.

Det tycker inte jag, en ettårig hona kan fortfarande växa, vilket jag har tre honor som alla gjort, så vid ett år tycker jag inte att det är färdiga i varken huvudet eller i kroppen…

Men då är frågan , växer hon i tjocklek, eller i typ. Att en råtta inte skulle vara fullvuxen vid 1 års ålder, både mentalt och fysiskt  vet jag inte var du fått ifrån. Med tanke på att medellivslängden är ca 2 år så har dom vid 1 års ålder levt halva sina liv.

Mina stora råttor har inte varit sjukliga. Inte ens när magen började växa i stället för själva kroppsstorleken. Men jag tror mycket det beror på hur sjukliga gener de bär också. En slutsats från alla råttor jag har ägt så kan jag tänka mig att stora råttor lättare blir feta och det i sig ökar ju risken för ohälsa.

No shit jag läste fel..min råtta e överviktig inte stortypad..så de spelar ingen roll vad jag skrev haha:D

Vad jag har fått det ifrån är mina egna djur, och sen får du tycka vad du vill, det skulle ju vara kanske en etiskt jobbig tanke att man måste ta ungar på ej vuxna(mogna) djur för råttans bästa men så tycker jag det är…Hanar väntar man ju gärna längre på för att se vad de utvecklar så det är ju synd att man inte kan göra det samma på honor…

men jag tycker inte att mina ett års madamer är "vuxen" i sitt beteende jämfört med 1,5åringarna…De saknar "känslan" av ansvar över medlemmarna i flocken, hon lever som de som är 5 månader. Och jag har haft samma känsla av alla råttor som vandrat här igenom…

Sen så växer de i typ efter ett år inte bara i vikt…jag har gått igenom lite vikt och hälsodagböcker på mina djur och det syns tydligt. Sen har även honor som varit lite halvskygga som ettåringar utvecklats till helt underbara myspluttar när de var 1.5…Så nej jag anser inte att de är vuxna och mogna vid 1.