Ja, tyvärr låter det ju misstänkt likt en tumör.. :( Kan inte någon förälder ta med honom till veterinären, och ta med honom hem sen så du kan begrava?

Själv är jag raka motsatsen, jag måste vara där när dom somnar in annars får jag ångest.. jag vill hålla dom i famnen, klappa och klia och säga att allt kommer bli bra snart igen..

Usch jag förstår att du tycker att det känns hemskt! Avliva min tjockis tant i förra veckan och det tog hårt på mig. Men jag har en syn på mina djur med, att det är lite som ett äktenskap "tills döden skiljer oss åt", jag skulle tvärtom inte klara av att inte vara där.

Men jag förstår att du inte vill. Men min vett frågade mig om jag vill vara med eller inte. Så antagligen gör ju din det med, så kan du säkert få vänta i receptionen, då kommer de väl ut med kroppen i nån kartong åt dig kan jag tänka mig.

*tröstkramar*

Jag har också svårt att vara med vid avlivning efter att jag var med vid avlivningen på min mormor o morfars hund, det var inte kul för det gick så brutalt till tyvärr då hunden reagerade negativt på lugnande och var motsträvig trots att hon var 13 år gammal och kallbrand i framtassarna.

Hur som helst brukar jag inte vara med vid avlivningen, jag tar inte råttorna med hem heller, ingen möjlighet att begrava dem heller. De finns ju ändå kvar hos mig i minnet.

Hade jag varit dig om det betyder så mycket att du vill begrava råttan så se till att ha en snäll vet som kan vara hos råttan vid avlivningen och sen ta honom med dig. Jag tycker inte att man ska tvinga sig att vara med inne om det inte känns bra.

Beklagar att han är så dålig och måste avlivas! Men det är nog bäst för honom, låta han få somna in lugnt.

Alla veterinärer jag har avlivat hos har frågat mig om jag vill vara med eller inte. Prata med din veterinärstation så går det säkert att ordna så att de kommer ut med kroppen efteråt.

Okej :) Jo jag måste oxå vara med! annars känns det så fel. Jag har ingen förälder som vill vara med.. Båda två tycker det är hemskt… Det tycker ju jag med och jag kommer väl antagligen gråta stora floder eftersom det här är faktiskt första djuret som är mitt och ska avlivas. Torkel min förra dog ju inte hos mig.. Inte mitt förra marsvin heller så det känns lite extra jobbit eftersom jag vet ju inte hur.. Det känns att få ett djur avlivat! Men jag kanske kan fråga mamma eftersom hon har varit med och avlivat katter och råttor. Men tar jag inte hem honom så känns det oxå såå himmla fel.. Men jag vill ha twini nära mig och inte utspridd i någon sandlåda eller nått.. Okej jag vet att dom inte sprider ut dom där men vem vet vad djuren hamnar förutom veterinärerna såklart.

#5 om du känner att du måste så är det ju det enda rätta att göra. Det är inte så hemskt som man tror, tvärtom, om nått år kommer du antagligen vara stolt över dig själv som fanns där för din Twini när han tog steget över till andra sidan regnbågsbron.

Hoppas du kommer fram till vad som känns bäst nu iaf!
Hoppas din sötnos får vila i frid och att din sorg inte blir alltför tung att bära.

#6 Det där tyckte jag var jätte fint sagt av dig.. =) <3 Jo Jessica jag tror oxå Twini som alla andra djur kommer få det bättre där uppe <3<3<3<3 *Stooor kraamaar*

Jag tror jag kommer över det någon gång men lång tid tar det nog! Men jag hoppas oxå det :) att han får det bra där uppe vilket jag nog vet :D ;P

 Tack emelie :D Ja det tror jag oxå!