frågan är om det skulle bli bättre av att du skaffade fler råttor asså om dina råttor skulle bli gladare ,

sen är det alltid sorligt när djur går bort , jag tänker fortfarande på min fösta råtta som gick bort och det var 10 år sen .

jag tycker du ska skaffa fler det är härliga djur och man får tänka på alla bra minnen man får av dessa så söta djur. därimot ska du inte kasta dej in i att skaffa fler utan sörj klart först , annars blir det lätt fel .

#1 jo det var därför jag tänkte att jag isf tar de två nya till hösten. Ska ju bort i sommar och då har jag inte tid med bebisar och dubbla burar osv.. och så vill jag att de nästa ska komma från en seriös uppfödning, med mycket bakgrund på båda föräldrarna osv. Jag bryr mig ju inte om färger för 5öre, för mig är det ju viktigare med ett friskt djur.

Känns dock orättvist att dessa underbara djur får leva i en så allt för kort tid.

Idag fick jag reda på att en vän sagt "det var ju bara en råtta och det betyder ju ingenting". Det var hennes anledning till att inte fråga hur jag mådde efter att ha avlivat Tuva :( Har sagt upp kontakten med henne helt nu..

#2 ursh vilken kompis :( jo det är orättvist att dom bara för leva så kort :/ jag tycker det låter bra att du ska vänta till hösten och att du vill ha från seriös upp födare och lyka till :D

Så säger mina föräldrar med, att jag borde skaffa något annat, mer långlivat djur i stället för råttor som lever så kort tid. Man får ju genomgå sorg så ofta.

På sätt och vis har dom ju rätt, men dom brinner ju inte för råttor som jag gör.. Jag älskar råttor för mycket för att vilja vara utan dom. Varje individ är viktig för mig, dom ger så mycket när dom lever. Det gör fortfarande ont och jag kan börja gråta när jag tänker på råttor som gått bort för flera år sedan, tror aldrig det kommer försvinna helt..
Det är individuellt hur man känner. Om man tycker att råttorna ger en så mycket att man vill skaffa fler att älska och bli älskad av, när en gammal kärlek gått bort. Eller kanske man inte klarar av att vara med om det om och om igen, så många gånger eftersom de inte lever så länge..

Det finns inget rätt och fel. Bara det som känns bäst för just dig.

#3 Jo blev så arg när jag fick höra det. Har god lust att slå henne på näsan >_<

jo det känns som om det är bäst, i och med att mina flickor är systrar och jämngamla så har ingen av dem tagit på sig rollen som ledare än. och det känns väldigt ostabilt att sätta ihop nya råttor med en flock som inte har nån lite "härskarinna" ännu.

#4 När flocken var som störst här hemma så fanns det 5 individer, och då sa jag till mig själv "jag vill aldrig leva utan det här". Enda anledningen till att jag tvekar lite är för att alla säger att jag tar det "för" hårt. Och jag vet att jag älskar dem så jag nästan går sönder. Råttisarna är det första jag tänker på på morgonen (går alltid och kollar till dem då och säger god morgon) och det är dom som jag myser med i soffan. Även om jag har hund så har de aldrig varit så att han ligger och myser med mig i soffan (han föredrar husse) så jag har alltid haft råttisarna som sällskap, varje kväll när jag kollar på tv springer de runt mig och putsar mig och busar med varandra, undersöker soffan om och om igen. Och jag vill inte leva utan det. Jag tror inte jag klarar av det. Då jag led av svår ångest väckte jag aldrig mina föräldrar eller killen när jag väl flytta hit, det var alltid råttisarna som fanns där och slickade bort tårarna från ansiktet. Så jag vill inte leva utan det. Men det gör så ont när de försvinner, känns som om hålet i hjärtat växer. Så det är mest därför jag är förvirrad i frågan.

jag är beroende kan bara inte sluta ha råttor. Skulel nog må värre utan en råtta alls än att få leva med dom och ge dom en begravning

Håller med #7.. efter att min Lola gick bort skulle jag inte ha fler råtor. Nä, jag blir ju så fruktansvärt ledsen när de går vidare. Så nu fick det vara bra. en fisk kanske.

Tog 6 månader, sen satt jag där med två råttor, stod inte ut längre. nu är de tre.. men när dessa går bort, då är det slut. inga fler råttor. nä, nu är det sista gången.. (hmmmm…*ler*)

Min absoluta älskling genom tiderna gick bort i Januari, då var det ett par dagar som jag knappt ville gå in till dom andra råttorna. Och där jag allvarligt funderade på om det verkligen var värt att fortsätta med råttor.

Men sen tänker jag på allt dom ger mig, just nu har jag ingen absolut favorit, och ingen som är lika speciell som min Beata var. Men den enorma glädjen dom ger och deras förmåga att så fort dom ser en kasta sig mot en och hälsa på en som om man inte varit hos dom på veckor (fast man var där fem minuter tididgare) gör att jag fortsätter trots den sorg som kommer emellanåt.