Citat ur min psykologibok
"Vid ett djurförsök kopplade man ihop två råttor och utsatte dem för elektriska stötar. Den ena råttan var "herre" och kunde genom att trycka ner en pedal stoppa elstötarna - fast det lyckades inte varje gång. Den andra råttan var "slav" och kunde inte alls påverka stötarna. Eftersom de var hopkopplade fick de lika många stötar, skillnaden var att "herren" hade en möjlighet att påverka sin situation, vilket "slaven" saknade. Slaven hade högre kortisolnivå än herren, och det var också slaven som fick magsår av exprimentet." (Psykologi AB av Martin Levander)
Själva kapitlet handlar om god och dålig stress, mycket att viss mån av stress kan vara god, om man själv har kontroll över en situation än att vara tvingad till något och inte kan påverka något som kan ge upphov till magsår och utbrändhet etc..
Jag tänkte lite på det här med valet att agera för att nåt som ger olust ska upphöra, man kan även jobba med belöning då man agerar får man en belöning i form av mat eller godis. Men i fallet som jag tog upp var belöningen att det onda skulle upphöra. (även om exprimentet ligget som grund för utbrändhet)
Inga påhopp nu, jag är INTE för sånna här expriment på nåt vis. Men det är väldigt mycket djurförsök i vetenskapen, både fysiskt och psykist, och råttor har ju varit med i fler exempel tidigare i mina böcker, och tycker ändå det är ganska intressant att grundprinciperna hos djur och människor kan vara så lika, mat och lust är nåt som vi strävar efter i grunden. Och håll med om att våra sötnosar är smarta små individer! Kul att vi så ofta blir jämförda med djur, även om uppkomsten till deras teorier i böckerna inte är så snälla och humana.
Usch detta arbetet är min död snart jag är übertrött och vill sooova.. =/
Sant som du säger.
Jag känner ofta förfäran och stor sympati för de djur som offrats i de experiment som jag läser om så gott som dagligen, men jag är samtidigt ödmjukt tacksam för all den kunskap vi fått. Så gott som allt jag lär mig i min utbildning har vi upptäckt genom att observera djur. Långt ifrån alla experiment är dock lika plågsamma som det du beskriver. Ofta handlar det om att hitta i labyrinter, trycka på pedaler för att få godbitar (eller tillgång till råtthona) eller leva i lite olika omgivningar.
Jag kan dessutom en hel del om var i råttans hjärna diverse mekanismer sitter, sexuell motivation sitter exempelvis i amygdala medan fortplantningsbeteenden är belägna i en hel annan struktur.. intresseklubben antecknar?
Nej men det är väldigt intressant, visst det är hemskt trist hur vissa experiment utförs på de små liven, men tyvärr är ju experimenten redan gjorda och det är väl pga det att det redan är gjort att man SKA lära sig av det, för hade man gjort experiment utan att lära sig av det hade allt varit helt i onödan. För djurens skull bör man då lära sig av de experiment som redan är gjorda istället för att man gör nya kan man se tillbaka på de gamla och analysera mera.
Och det är väl en maffig kunskap att kunna veta mycket om råttors beteende och uppbyggnad av hjärnan, då har man ju enorm förståelse för hur man tolkar dem! =)
#2 nja, att v eta var i hjärnan beteenden uppstår betyder inte att man vet hur de sedan uttrycks ;)
Jag håller med totalt. Men jag frågar mig dagligen vilka dessa människor är som kunnat utföra de här experimenten.. rent emotionellt. Undrar allvarligt om vetenskapen drog till sig smarta människor som också "råkade" vara sadister? Idag finns ju etiska kommitteer som gör att de värsta experimenten inte längre är tillåtna (även om många mindre trevliga experminent ännu utförs) som tur är. Vi ska påminna oss om att hemska experiment också utfördes på människor, allt från traumatiserande psykologisk terror till faktiskt karvande i hjärnan (lobotomy anyone?)..
Hihi menade inte att du skulle veta varför just det sitter där och hur man ser det i ett beteende.. ;P Tänkte över lag är det ju bara intressant och ändå en kunskap! =)
Tack och lov är de mest horribla sakerna förbjudna, och ja man kan ju undra vilka sadister som gör dessa sakerna. Och jag tycker att det är lika hemskt gjort på både människor och djur, djuren har iaf inte ett dyft att yttra sig om med sin vilja i det hela. Jag mår så hemskt dåligt över att se djur som far illa, så man är ju kluven i tanken om experimenten, visst det har kanske gett forskningen något och kunskap som förs vidare, både om djuren i sig och för oss att lära oss av beteende..
Men frågan är om elstötarna och inlärningen av att trycka på pedalen för att det ska upphöra känns som ett naturligt beteende, mer ett intvingat beteende för sin överlevnad.. kanske som av ren slump blivit inlärt och kopplat att den gör att det onda upphör, tänk så hade aldrig pedalen blivit nertryckt?
Mja jag funderar nog för mycket på det just nu, och ska fortsätta med mitt arbete här nu, men både intressant och skrämmande som det är..
Starta ny diskussion