Att vara eller icke vara - Ensamråtta
Jag har i tidigare trådar skrivit om min råtta Bu. Hon blev ensam kvar då Franke dog i februari och är ensam än nu.
Bu har varit hos veterinären två gången den senaste månaden. Första gången för att hon fick ett epileptiskt anfall och andra gången för att ta bort en abcess (varfylld knöl) som hon fått under vänster öra. Dessa båda åkommor drabbade Bu inom loppet av några dagar. Jag trodde att knölen var en tumör fram tills dess att den sprack (gegg å äckel!). Nu går Bu på en pencillinkur för att ta död på eventuella kvarvarande infektioner.
Jag funderar ett par saker när det gäller Bu:
1. Tror ni att de båda åkommorna kan hänga samman? Kanske kan infektionen som orsakade knölen även orsaka anfallen? Är det någon av er som har erfarenhet av liknande situationer?
2. Ska Bu behöva vara ensamråtta resten av livet? Hon är drygt 1 1/2 år gammal och pigg som en mört nu när hon mår bra igen. Det som oroar mig är att hon fått fler epileptiska anfall sedan vi var hos veterinären första gången. Doktorn säger bestämt att anfallen inte är någonting som Bu själv märker av och att de inte är en sjukdom i sig utan ett symptom på något annat, (tex en ärrbildning i hjärnan efter en infektion?)
Jag behöver verkligen hjälp med hur jag ska resonera kring Bus öde. Gärna komma i kontakt med någon som har erfarenhet av epilepsi hos råttor. Veterinären var väldigt vag i sina rekommendationer i huruvida Bu ska leva ensam eller ej. Jag skulle själv helst se att hon slipper det. Det märks att hon har tråkigt. Men kanske kommer en introduktion av nya råttor stressa fram ytterligare anfall hos Bu?
Som ni märker har jag mycket funderingar och tar gärna emot alla råd, tips och åsikter som ni har.
MIn följdfråga är om du vill fortsätta att ha råttor?
Om du svarar ja på det skulle jag rekommendera att du skaffar två bebisar och testar en försiktig introduktion. Kanske tycker hon inte alls att det är stressande! Jag skulle tro att det går hur fint som helst men OM det av någon aledning helt skulle gå åt pipsvängen så kan du ha bebisarna som en egen flock och låta henne leva ut sitt liv ensam.
Som jag ser det så verkar det inte finnas något uppenbart skäl att ha henne ensam, tror att det är mer stressande att sitta själv än att flytta ihop med ett par ofarliga små bäsar :)
Sen angående din andra fråga. Absseser orsakar oftast av att ett litet sår blir infekterat och visst skulle samma bakterier rent hypotetiskt på något sätt kunnat bryta sig genom blod-hjärna-barriären och på något sätt orsakat epilepsin men jag tvivlar på det. Orsaker till epilepsi är alltid mycket svåra att reda ut så det får du nog aldrig klarhet i. Infektionen som orsakde absessen bör hon bli av med med antibiotikan och epilepsin kan mycket väl varit en engångsföreteelse. Oavsett så tror jag inte det är något som behöver påverka hennes förmåga att fungera i en flock. :)
En sak jag funderar på är hur eventuella kompisar skulle reagera om hon får ett anfall. Råttor kan ju attackera en råtta som har konstigt kroppsspråk.
Annars tror jag hon skulle må bra av att få sällskap, särskilt som hon är såpass pigg.
#1 Ja, jag vill gärna ha fler råttor. :) Rent hypotetiskt, om du hade en kull, skulle du se några invändningar mot att de skulle bo med en råtta som Bu? (mina frågor blir aningen märkliga…men jag undrar för att få veta mer om hur råttor beter sig mot de som "avviker")
#3 Det är något jag också funderar på. Jag har ingen erfarenhet av hur råttor beter sig om en i flocken har, som du skriver, konstigt kroppsspråk. Är det vanligt att sånt händer?
![[countess]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
#4 en kompis råttor hade tuggat hål i en trä låda som dom hade i buren och ena råttan fastnade i hålet och pep som tusan och då flög den andra på henne , vet inte om detta är vanligt så bli inte srämd av det någon annan kankse vet om det är vanligt och hur dom reagerar
#4 jag tror det är värt risken ändå. Du kommer att märka om det fungerar eller inte, och fungerar det inte så får du helt enkelt separera på dem. Rent hypotetiskt - vore jag uppfödare, kände att jag litade på ditt omdöme, att du hade bra råtthållning och kunde ta mot goda råd skulle jag absolut sälja bebisar till dig. Så se till att du hittar en seriös och kunnig uppfödare som kan ge dig tips och stöd om du blir orolig eller är osäker tex på hur du ska tolka dina råttor.
Jag har själv nyligen köpt två bebisar för att försöka introducera med två omplaceringsråttor som uppvisat lite dåliga beteenden. Uppfödaren var på det klara med min situation och har stöttat mig i processen, hon såg också till att jag var beredd på att jag kunde få ha två flockar - vilket nu också blev fallet. Men som sagt, enligt mig är det definitivt värt ett försök!
#4 De fall jag har hört om hadlade båda om en äldre hanråtta som attackerade en bebis som kommunicerade lite dåligt (den ena bebisen var underutvecklad, den andra hade haft epilepsianfall tror jag?) Så det borde väl inte vara så stor fara när det är den äldre råttan som får anfall…
#6 Som du skrev, en kunnig uppfödare är vad jag behöver hitta.
Med era svar i ryggen känner jag mig stärkt i beslutet att skaffa vänner till Bu. Tack för det!
Bilder sen tack! ^^ ;)
De kommer, när jag väl lyckas hitta två små råttor som kan få bo här hos Bu.
En fråga som kanske hör hemma i en ny tråd:
Får man som icke medlem i SRS komma på de utställningar som närmar sig? Jag tänkte att där vore det ju guldläge att få kontakt med uppfödare…
Ja, det går bra! Man behöver itne vara medlem för att besöka utställningar! :)
Älskar mina stora små vänner..
http://rattor.ifokus.se/Default.aspx?ThreadId=39388c1f-1105-4da4-bc40-df61d314183d
Tänkte bara försöka länka till Bus tidigare kontaktannons, vet inte om det funkar. Men om det gör det, ta i beaktning att Bu sedan dess återigen varit hos veterinären, men att hon nu mår bra igen.
Det blev ingen snygg länk det där…
Starta ny diskussion