
Aggressivitet hos råttor
Efter att ha läst många inlägg här så verkar det som att flera av er har erfarenhet av aggressiva råttor och råttor som bits, så jag blev lite fundersam. Är det så pass vanligt med dåligt temperament hos råttor?
Jag har haft 7 råttor tidigare och har nu två bebispojkar, och har aldrig upplevt någon form av aggressivitet hos dem. 4 av dem erkänner jag att jag inte spenderade så mycket tid med som jag borde ha gjort (pga valpköp), de var inte ute så mycket men bodde i stor bur och jag varierade inredningen och gav dem leksaker så det alltid hade något nytt att hitta på. Alla kommer från djuraffär, vet att två av dem kom från grossist, två från privatperson men med zooföräldrar, resten uppföda i djuraffären till reptilföda.
Har jag bara haft turen att få så underbara zooråttor som är födda sådana eller är det något annat som spelat in? Miljön t.ex.?
Har jobbat i djuraffär och ingen av de råttorna (som kom från grossist till reptilföda) var någonsin otrevliga på något sätt. Möss från grossist har jag däremot blivit biten av ett par gånger, men det anser jag inte vara mössens fel utan affären som envisades med att ha dem i supersmå burar=stress.
tyvärr är det ganska vanligt ja. kanske inte så mycket ren aggressivitet utan diverse temperamentsfel. Men det beror på vad man klassar som det med.
temperamentsfel kan bero på både arv och miljö. att köpa en råtta man inte vet bakgrunden på är alltid en chansning. men man kan alltid ha tur :)
zooråttorna jag har skaffat tidigare har oxå varit underbara. dock inte så många till antalet för jag började snabbt köpa uppfödardjur istället.
Däremot var det en tjej som räddade en hög dumboungar och födde upp hemma. jag fick två av dessa killar som var nervösa, de anpassade sig aldrig i flocken eller med råttor överhuvudtaget, inte ens riktigt med varandra trots att de växt upp ihop. Tillslut gick de över gränsen och högg mig ordentligt ett par gånger. Eftersom de var så stressade och mådde så dåligt av att bo med både människor och råttor så fick de somna in. Det var så synd om stackarna. Trots en bra uppväxt hos hon som räddade dem så blev de aldrig några fungerande tamråttor. Men dumbo tampas (har tampats?) med en del problem då de är en attraktiv variant som man avlat på de flesta djur oavsett temp och friskhet bara för att få fram fler av dem.
sedan köpte jag av en finsk uppfödare nu i våras och den hanen gick oprovocerat fram och högg mig i armen när vi satt i soffan tillsammans.
men de är de enda människoaggressiva råttorna jag har haft.
Sedan har det varit råttor som haft andra temperamentsfel som att de tex startar bråk då och då. Inte så att någon blir skadad för det har bara hänt en gång hos mig och det var en råtta som blivit mobbad och inte funkar med någon annan råtta sedan hans kompis dog så han är min lilla knäråtta tyvärr.
Men andra hanar har som sagt tramsat och startat bråk, kört rumpkickar och sånt lite då och då.
/Gia-Bokfrossa
http://bokfrossa.wordpress.com/

Så tråkigt när det ska bli sådana fel på våra tamdjur. När jag köpte mina första råttor reflekterade jag inte ens över att problemet fanns hos råttor. Antagligen för att jag bara haft att göra med marsvin och de bits ju aldrig, med få undantag. Jag pratade, innan jag köpte råttorna, med en som haft råttor hela sitt liv, Margaretha von Wedel (om någon vet vem hon är), och hon sa att hon bara hade blivit biten en enda gång, och det var av en livrädd råtta.
Jag tror inte att jag har erfarenheten att avgöra om en råtta har temperamentfel eftersom jag inte haft råttor så länge, och dessutom inte så många. Naturligtvis ser man självklara saker, om de skulle bita en själv eller sina burkompisar t.ex.
En konstig grej två av mina gamla råttor gjorde var att bita min hund i nosen. Så fort hon var framme och nosade på dem när de var i buren så bet de henne så det gick hål och blödde rejält. Jag var alltid noga med att inte ge dem mat genom gallret för att de inte skulle börja bita efter sådant de trodde var mat. Vad jag kunde se så var de inte aggressiva eller rädda för henne men bet ändå. De kunde hänga på gallret och nosa i luften för att vi gick förbi buren och när hon sträckte fram nosen så bet de, men hängde sedan kvar där i godan ro. Någon som vet vad de höll på med?
Fick tyvärr omplacera alla de råttorna (4 stycken) eftersom min hund, som var liten valp, inte förstod hinten när de bet henne och jag bodde i en etta där jag inte hade någonstans jag kunde ställa upp buren så hon inte nådde dem. Blev ganska tjatigt med 2 bett i veckan.. Trodde hon skulle lära sig, men icke.
Min nuvarande råttbur är byggd av en stor garderob, så högt upp att hon inte når, för jag är rädd att det ska hända igen.
kanske var det bara ett varningsbett för att tala om för hunden att det är deras revir. fast det låter lite lustigt om de fortfarande var lugna. jag har inte riktigt erfarenheten att veta det utan att ha sett det själv :)
(på tala om nosar. jag hade världens sötaste zookille ett tag. dagen efter jag hämtat honom så träffade han en stor hund när han var i soffan. han gick rakt fram och tog vovvens nos i sina tassar och började slicka honom :) )
/Gia-Bokfrossa
http://bokfrossa.wordpress.com/

Ja, det var riktigt knepigt. Iofs så har hundar ju ganska skör hud just på nosen så de kanske bara skulle smaka, men såren var rätt djupa.
Vilken söt historia!! :)

Nosen kanske luktade gott och matigt :)