Den 11/2 förlorade jag en kär vän. Flash Gordon.

När jag hittade min älskade Frasse hade han gröt över hela sig. Han hade försökt äta men det hade inte gått så bra.

Antagligen fick han en hjärnblödning någon gång under natten. När jag fann honom var han böjd och stel. Kunde inte räta ut kroppen eller använda framtassarna…. Jag blev hysterisk, kunde inte göra annat än att sitta med honom i famnen. Hans mindes knappt vem jag var.

Så jag ringde veterinären och bad honom att snälla komma till mig. Lyckligtvis har jag en snäll och råttkunnig veterinär på distriktstationen, så när han slutat jobba för dagen kom han hit. Frasse fick dö hemma i min famn.

Veterinären konstaterade bara det jag redan hade förstått… att det inte fanns något att göra. 

Jag var med när han föddes och jag var med när han dog.

Alltid älskad

Aldrig glömd

Alltid saknad.