Jag har haft en råtta som var agressiv han var trots allt 1 år så det kanske är lite skillnad men det var pga att vi hade andra råtthannar i huset och han har aldrig kunnat vara tillsammans med andra råttor, så vi var tyvär tvugna att ge bort honom…

Jag har oxå haft en agressiv råtta till den milda grad att han flög upp i gallret o skrek åt mig när jag gick för nära buren. Han är för övrigt avlivad. Men jag har haft massa råttor sen dess och harr en regel att de aldrig får bita utan anledning för då har vi ingen glädje av varandra. Jag ger alla råttor två chanser, upprepas det så kan jag inte ha kvar dom. Jag gör först en undersökning hos vet för att se om de har ont eller så som jag missat. Hittar de inga fel så avlivas de. Jag tycker att du ska kolla upp honom och ev köpa en ny vän till din andra råtta om det inte e så att han bara är rädd för dej. Du får göra skillnad på olika individer. Alla e inte "elaka" råttor…

Jag hade en råtta här en period som bet mig, jag litade inte på henne längre och är så glad för att hon kommit till någon som gett henne chansen till förtroende!

(Det var inte planerat att hon skulle stanna oavsett men ändå..)

Jag har en kille som brukade bitas, eller snarare huggas. Dock gav han sig bara på pojkvännen.
Alla rådgav mig till att avliva honom, men jag har svårt för sånt när råttan är frisk och kry i övrigt.
Vi chansade på att han gjorde det för att visa makt och testade därför att låta honom flytta hem till pojkvännen istället. Och inte en enda gång har han varit aggressiv.
Att han bet från början kan ha berott på stress, eftersom han då var nyinflyttad med sina ungar här och ville försvara dem mot någon, enligt honom, "farlig".

Är din råtta bitig eller huggig? Ungar kan man ju förstå när dom är i busåldern och vill brottas om småbita på allt. Men hugger han så är det antagligen något allvarligare. Lycka till iaf.

Du ska oavsett vad du gör kontakta uppfödaren för h*n kommer att vilja veta om ett av hennes djur börjat uppvisa aggressiva beteenden som din kille gjort, det brukar de vilja veta för uppföljningen av aveln. Sen tycker jag INTE det är acceptabelt att bete sig som han gör mot dig. 

I min erfarenhet är det inte alls vanligt att råttor hugger oprovocerat, har själv aldrig varit med om det bara hört andra (som de här innan) berätta.  En fråga bara, hur pass reserverad har du varit med dem innan? Det kan ju vara så att han helt enkelt inte känner dig tillräckligt väl och är rädd. Men att bitas så där är inte ok.

#5 Håller med till fullo

När jag köpte mina första råttor så blev jag illa biten efter ett tag. Råttan som bet visa sig var sjuk och avlivades så småningom. Jag har ändå fortsatt med råttor och mycket beror på att jag har fått erfara att det finns riktiga mysråttor oxå. Sen fick jag en bra kontakt med deras uppf och kunde bolla min rädsla med henne.
Satte som princip att en råtta som biter hål upprepade gånger (oprovocerat) lämnas tillbaka uppf och som absolut sista alternativ avlivning.
Hur som helst bör du som Tigre säger kontakta uppf och berätta va som hänt.

Jag har också varit mycket rädd när jag haft aggressiva djur i burarna, men har lovat mig själv att aggresiva djur som hugger utan anledning och visar upp aggressivt beteende flertal ggr ska avlivas, för man kan inte hantera det djur man tappat förtroendet så fullt ut för råttor…

Jag har kontakt med min uppfödare iaf och vi skall träffas någon dag och diskutera dilemmat.
Bit-råttan åker tillbaka oavsett vad, viktigt för henne att få en uppfattning om vad beteendet beror på precis som du sa LeTigre.

Hennes förslag var att utöka kullen med den killen jag har kvar nu då, med en råtta på 5 månader som sägs vara den som sätter bråkstakar på plats och otroligt gosig i temperamentet mot människor plus en liten råtta på något över 5 veckor. Det skulle ju ev kunna jämna ut harmonin att ha en liten flock.

Problemet ligger ju hos mig, det där med att läsa av deras signaler och när det är okej att ta upp dem och samtidigt när det är okej att gosa med dem utan att dem känner obehag över det på ett tryggt och tillitsfullt sätt. Visst växer detta fram, men jag måste ju också vara beredd på att ge råttan tiden och själv göra en "ansträngning" och våga hålla dem i någorlunda stadigt grepp o sv och det är ju där det "failar", att jag är skygg inför att råka göra någonting som gör råttan rädd/aggressiv.
Tar det lugnt med dem och låter dem vara ute på mig några timmar om dagen, så jag blev helt överrumplad när bitandet började plöstligt (i buren) sen forstatt iom att han lärt sig att använda det när han inte vill någonting.

Sen att andra killen, som förövrigt är mycket snäll och dominerande över bitarn', viftade på svansen när jag gosade med honom som vanligt, vilket jag mest hört om är en varning. Det gör bara mig själv mer orolig för att jag inte kommer att kunna/våga hantera dem på ett riktigt sätt för oss båda parter.

Jag hade en för ett tag sen, fick hem honom när han lite över två månader tror jag, skulle försöka introducera honom med min gammelkille här som hade suttit ensam för han förmodligen var aggressiv. Men jag tänkte att en "liten" bebbe inte kunde vara något hot, men dom bråkade när jag släppte ut dom ihop (på neutral mark) så jag fick sära på dom, men efter hand så visade det sig att den nya lillkillen började visa agg mot mig ockås, burrade upp sig, jag sa åt han och han lugnade sig, men det blev bara värre och värre och tillslut gjorde han anfall mot mig, han höff fast i min hand så jag fick slita loss honom så blodet sprutade, han väste ?? och burrade upp sig och vände rumpan åt mig, och när jag spang till toan för att sätta papper mot såret så jagade han mig bokstavligen efter golvet och försökte hoppa på mina fötter. Jag fick stopp på blodet och fick fånga honom i en handduk, jag försökte på alla sätt att få honom snäll, flyttade ut till pappa och bodde med honom där, bytte bur, men jag fick ta bort honom tillslut, han gick bara och strök sig mot allt han hittade, kunde ha honom ute med mig i fem minuter på sin höjd utan att han gjorde nått, men sen va han där och skulle mucka med mig, så han fick somna in, inget liv för en råtta som mår så. :( Sen har jag en till också som visade liknande tendenser, fast han hann aldrig bita mig men skulle gjort det så småningom, så han fick flytta också..

#9 tycker det är mycket hoppfullt att du är ärlig och inser att det inte bara handlar om råttorna utan också om oss som ägare och hur vi beter oss. Jag tror att om du i samarbete med din uppfödare jobbar på din egen osäkerhet och om den nya flocken fungerar fint så kommer du att successivt öka ditt självförtroende som matte och då kommer du att kunna ha roligt med dina råttor igen :)

Det är jättebra att du ber om hjälp och råd och inte bara omplacerar, så cred till dig! Alla kan vara rädda och osäkra med våra djur ibland (vi är ju trots allt olika arter så översättningarna kan bli hackiga ibland), huvudsaken är att du försöker göra något åt det :)

Vad skönt att höra (även om man vet) att det finns folk som har haft liknande "problem". Känns otroligt mycket lättare att själv inse sina brister när man väl skrivit ner dem på ett forum och får respons när man är som mest bedrövad över sin situation.

#11 Absolut, jag har ju som alla andra djurägare tagit ett ansvar för en individs liv, det kan man inte kasta bort hursomhelst.
Skönt att få lite back up när man själv är förvirrad! Tack

Jag har inte läst varenda inlägg måste jag erkänna men har du haft råttor förut?

En av mina första råttor(från zoo) bet mig kraftigt flera gånger. Och då snackar vi råttbebisar. Jag var livrädd för dem. Lämnade tillbaka dem till butiken. Råttorna jag har nu litar jag på. Även om den ena ibland är spänd som sjutton så vet jag att hon aldrig skulle bita sönder mig. Jag tror inte man klarar av att ta hand om bitråttor om man inte har mycket erfarenhet och är självsäker.

Tänkte bara säga "lycka till" med allt, låter ju bra att du har kontakt med uppfödaren och så! :)

-redigerat-

#13 Ja jag har haft råttor i två omgångar förut. Inte en enda av dem bet mig någonsin trots att dem var zooråttor allihop.
Har ju då ingen erfarenhet av tidigare sådana beteende och därav uppstod min osäkerhet nu när det hände.

#14 Usch vad tråkigt när det går så långt med något man håller av. Det är det jag försöker undvika, att bli rädd för djuren jag så gärna vill ha.

En av mina bitts när man försöker ta upp henne. om hon själv klättrar upp på mig så tycker on det är ok att jag tar i henne och undersöker henne (tittar ju igenom dem ibland så de inte har knölar eller nått sånt) brukar låta henne vara, gillar inte riktigt hennes "lek" (tror jag faktiskt hon tycker att det är!) som går ut på at smyga sig fram och bita mig i tån. om jag ser henne så backar hon nämligen, så tror hon leker.
Det är ok när jag rädar henne med, hon kom lös i bilen en gång och det var tydligen otäckt för utan att tänka tog jag tag i henne och hon verkade lättad att jag hade henne.

Jag hade skrivit världens längsta & så när jag skulle trycka: 'publicera kommentar' så klickade jag på logga ut :( Jaja, får förklara lite snabbt..
Jag har hafft exat samma, jag fick mina första råttor & en började bitas, då lämmnade jag tillbaka do till djuraffären & fick en ny.. Cocos, helt underbar en det tog ett tag för mej att lära mej lita på henne..
Iallafall så förstog jag sen att hon ville ha en kompis, som också tyvärr började bita :/, då började jag plocka ut den med en hanske.. och idag är hon världens goaste! (: Eftersom hon efter ett tag märkte att det inte spelade någon roll om hon bet eller inte..
Men en idag så kan jag vara lite så mot nya råttor, jag vill inte järna komma framifrån eller så, innan dom är tama..
Aja, lycka till! :)