Och jag skulle vara supermodern… skulle ha en hel kult som dyrkade bara mig…

Måste dock säga att tanken på en dyrkande kult får mig att dels resa ragg och tänka Isch!!!!! 

Förr skulle man ju vara rund å go, men inte nu..Det är väldigt störande med detta smala ideal och inte är det säxy heller. Men allra bäst vore nog att vara lagom sådär som jag! hihi

jag gillar mitt vältränade fläsk o jag tykcer det är modernt :)

#0 Kan säga det är ingen hit vara fet, så lätt att bli men ack så svårt gå ner. okej nu finns det de som är underviktiga som vill gå upp men ej kan *lider med dem* Jag ska genomgå viktoperation förhoppningsvis i år. Nu gör jag detta för min hälsa inte för andra anser smala personer är värda ngt. Kan folk ej ta mig för den jag är så kan de vända på klacken.

så länge man har hälsan och mår bra och kroppen inte lider så är alla vackra tycker jag, varesig man e smal mullig eller fet. fast fet låter inte så hälsosamt förståss. Det oftast lika svårt att gå upp i vikt som att gå ner.. Sen skiter jag fulständigt i vad som e trendigt och inte..

#5 Tänk om alla tänkte som dig..

Jag tycker att det borde vara modernt att vara LAGOM! Att ha en hälsosam vikt som passar just ens egen kropp. Det skönhetsideal som råder idag är ju skrämmande, när de påstår att någon skådis blivit groteskt fet för att hon väger 65kg till sina 167cm typ.

Men om det vore tvärtom och det vore hett eftertraktat att vara fet skulle det ju inte heller vara sunt, för det är ju faktiskt inte hälsosamt att vara riktigt tjock heller. Tyvärr är det ju så himla lätt att gå upp i vikt (för de allra flesta) men jag tror att om det fanns mindre press att vara spinkig skulle många må bättre i sig själva och i sina kroppar och psykisk hälsa är förknippat med fysisk hälsa. Läste nyligen att 3 av 4 tonårstjejer tycker illa om sina kroppar, det är fel. Fel Fel Fel.

Det ska va lagom! 

(personerna på bilden har ingenting med innehållet i inlägget att göra) 

www.stillsecureafteralltheseyears.com/ashimmy/images/2007/06/22/fat_and_ugle.jpg” cannot be displayed, because it contains errors." />

#7 Är det inte vanligt att tonårs tjejer tycker de är feta fast de ej är det. När jag var 15 år så vägde jag 50 kg till mina 161 cm och tyckte jag var fet *hmm* idag skulle jag vara glad om jag kom ner till 62-65 kg. Idag på topmodell *som går på tv3 på eftermiddagarna där är det en tjej som är med o tävlar och hon är mullig. Vilket jag ger tummen upp för fram för mer såna bland modellerna..

#7 Näe är dom där rumpisarna äkta?! Visst ville jag ha stor rumpa men nu fick jag avsmak

#9 Men i ett afrikanskt land *glömt vilket* så vill killarna ha tjejer med STOR rumpa. Fast de där på bilden ser ej äkta ut.

Nej just de där gettho-bootisarna är nog rätt hårt photoshoppade.

#8 jo det är just det jag menar, det är SÅ vanligt och det blir enligt forskningen bara värre hela tiden - går neråt i åldrarna. Min dotters skolfröken berättade för mig att det finns flickor i klassen som vägrat att dricka mjölk till lunchen med förevändning att man "blir tjock" av mjölk. De är SEX ÅR. Jag och dottern pratar sen dess massor om de här frågorna, på hennes nivå. Jag blir livrädd att hon ska influeras.

Det handlar ju inte om att de faktiskt ÄR tjocka utan kroppsuppfattningen är ofta sjukligt skev. Och det blir vanligare och vanligare hos pojkar också.

Sedan ska ju föräldrar se till så barnen får bra kost de ska ju inte bara äta pizza, hamburgare etc de ska ju givetvis ej föda upp barnen på vatten o nudlar *var ett exempel* För att göra så barn blir feta sjukligt är en form av barnmisshandel i endels ögon.

Sedan om barn börjar ta till mat så tycker jag föräldrar borde ta reda på vad som är orsaken, ångest kan orsaka äta äta.. Jag skymfar ej ner några föräldrar nu så det ska ej tas så.

#12 håller med helt och hållet. Föräldrar måste ge barnen bra mat och kanske främst en sund attityd till mat. Och det kan man bara om man själv har en sådan, så har man taskig kroppsuppfattning och självbild bör man jobba stenhårt på det. I know cus I'm doing it.

Att använda mat som tröst är jättevanligt och jag tror att många hamnar i den onda spiralen redan i barndomen, antingen för att de "självmedicinerade" sig med mat eller för att föräldrarna konsekvent använde mat som tröst och belöning.

Men nu har vi "seriösifierat" grodans önsketråd!

#13 Jag hamnade i den spiralen för ca 19 år sedan då jag fick min första livs kris sedan vart det värre runt -95 då livskris nr 2 kom. Och vi som tar till maten vi kan ju ej göra som den som röker eller har alkohol som problem bara ställa undan problemet för vi måste äta så det är JÄTTE svårt.

#14 sant, det är ett väldigt missförstått problem. Alkohol och droger kan folk förstå - det är ju farligt helt enkelt. Men när man missbrukar mat då? Det är egentligen minst lika farligt men skillnaden är ju som du själv säger att en matmissbrukare måste äta varje dag precis som alla andra medan övriga missbrukare (förringar inte nyktra missbrukare nu) slipper konfronteras med sitt missbruk i vardagen. Därför är det ju så oerhört svårt att bryta det här beteendet. Jag har lindrigt störda matbeteenden själv så jag kan relatera, jag håller mig hela tiden precis innanför gränsen men jag förstår verkligen hur lätt det är att det eskalerar ur kontroll.

Och sen har vi det här med skuldbeläggningen vi kopplar till mat numera. Att vi skäms varje gång vi äter i stort sett, oavsett om vi har viktproblem eller ej så är det liksom en skuld hängandes över oss när vi äter en glass eller en hamburgare eller vad det nu kan vara. Och det där färgar våra ätbeteenden och vår syn på oss själva mer än vi tror.

Om vi slutar att se på maten som något som smakar gott men är ont (= gör oss tjocka) och anammar en mycket mer positiv och avslappnad attityd (typ slowfood ala italien) så tror jag också att en hel del skam/smygätning skulle lätta. Eftersom skulden och skammen driver fram dem här beteenden skulle de börja spela ut sin roll i ett mindre svältfixerat och mer matglatt samhälle.

problem åt andra hållet jag…..borde äta mera men ja kan inte….får tvinga i mig varje måltid…varje dag….ett hellvete……

#16 mh det är minst lika jobbigt

#16-17 med störda matbeteenden syftar jag såklart på allt som gör att vi ser på mat och ätande som negativt. Det gäller ju både den som äter för mycket och den som inte äter alls. Båda dessa individer ser ju på mat som något ont och båda kämpar för att kontrollera sitt behov att äta, den ena "lyckas" bättre än den andra med just den biten men i slutändan mår de båda lika dåligt.

#18 absolut….många tro ju att det är BARA att äta mera eller att sluta äta……funkar inte riktigt så…..i sånna fall om de vore så lätt så skulle man inte ha nå problem..

dessa problem varierar åxå ofta från individ ti individ…..man kan igentligen bara se ett huvudmönster….tex: antingen överäter man eller så svälter man eller så svälter man en tid sen överäter sen spyr……

Som min situation är nu så har jag haft diagnos anorexia nervosa sen jag var 13 år…..å nu i vuxenålder så vet jag att jag kan inte räkna med att den vård som finns att få ska få mig frisk utan jag måste helt enkelt lära mig att leva med sjukdomen…..har man haft den tillräckligt länge så bli de inte bara en sjukdom utan den blir JAG……å en personlighet är svår att ändra på…..

vem är jag utan den….hur är jag då…….osv….

jag har accepterat att jag har vissa problem å de blir värre å mer synbara ibland…..å ibland kan de va fö mig, väldigt bra….

#19 Sedan finns det en ätstörning som kallas för B.E.D bad eating disorder. Man har drag av både anorexia och Bulemia men man behåller maten. Få läkare verkar ej ta detta på allvar då man ej kräks etc.

#20… Det heter Binge eating disorder… trust me… I got it…

#21 Jag har hört det jag skrev.. Av en tjej på en annan sajt som hade detta men var några år sedan så det kan ha ändrat namn..

Det heter Binge eating, binge betyder typ intensivt frosseri.

#20 exakt va de ja mena me å överäta bara….jag e svältare bara å sen finns de ju periodare å dessa spyr ofta…men somsagt finns väldigt många olika typer….svårt att säga att så här är det…..

Jag vill gå upp i vikt. Jag är underviktig (inte så att jag har eller är på väg att få anneroxia eller nåt! Inte ens nära!) men jag är några kilo underviktig, förut (slutade för 3 veckor sen) tränade jag 6 ggr i veckan. jag tränade simmning. 1 och en halv timme varje pass.  jag har gjort det i hela mitt liv nästan och på sommaren tränar vi 2 ggr per dag 2 timmar varje pass (alltså 4 timmar per dag) nästan varje dag i veckan. jag älskar mat (inte allt men jag älskar GOD mat!!) och jag älskar godis ännu mer! jag skulle kunna äta upp ett helt kexpaket på 2 sekunder! Alla säger att de är jättelätt att gå upp i vikt men det är jättesvårt för mej iallafall! fast nu när jag har slutat träna blir det nog lättare. och nu blev jag sugen på nåt gott! :P

Jag gillar mat. Eller rättare sagt choklad. Därför borde alla gilla mig. Tänk bara. Om jag mfl. skulle t.ex. bli strandsatta på en öde ö, krascha med ett plan i Alperna eller etc. så skulle jag vara mycket bättre att ha än någon pinne.

* Mer fettreserver - lever längre.
* Mer nödproviant - dör jag är det mer mat åt andra på mig.
* Sämre hjärtfunktioner - om det blir riktigt illa (typ, spetälska
   sprids, vi blir uppjagade på en klippa av underjordiska
   monstermaskar eller liknande) så slipper jag stå ut med
   eländet.
* Se *2 - Om vi till exempel skulle bli uppjagade på en klippa
   av underjordiska maskar eller liknande är jag bra att ha efter
   en vecka eller så.
* Matberoende - jag lär verkligen kämpa för att skaffa mat.
* Underhållning - det är alltid roligt att göra narr av tjockisar.

#10 Det landet skulle jag vilja flytta till.. Min kropp har inte förstått det där med propotioner. Brukar säga att jag är en ytterst blek svart tjej. med miniala bröst.

just nu roar jag mig med att försöka bli av med mitt sockerberoende. Slutar med godis i 8 veckor, får börja äta lagom till påsk men i måttliga mängder tänkte jag. Naturligtvis så är det NU min mage lägger av och läkaren säger att jag inte får äta frukt eller grönsaker (råa) på en vecka. vad ska man äta då när man nästan går under???

fördelen med att försöka tappa lite vikt är att idag när jag var och simmade så upptäckte jag att brandmännen hade fyspass samtidigt. så nu blir det roligare i alla fall!

Det är nog rätt vanligt med "fel" uppfattning om mat i dagsläget. Jag själv har förstört min mage totalt! Jag har alltid varit överviktig och när jag var 12 år hade jag gått hos diverse dietister och dittan och dattan, till sist blev jag så trött på allt. Jag slutade äta frukost för jag mådde illa av att se maten. Senare slutade jag även äta i skolan, jag skolkade hellre från maten än matten. Sen när jag kom hem från skolan så ibland åt jag nåt, men oftast väntade jag tills det blev middag eller åt inte alls. Sen kunde jag ändå trycka i mig pizza eller kebab och allt jävla skräp på helgerna, detta höll jag på med i många år, emellan gick jag på olika dieter, var hos läkare och tog prover och sånt. Min mage fick ganska mycket stryk under den här perioden, idag kan jag inte äta stark eller för fet mat då ligger jag i hemska kramper sen och kan inte röra mig. Jag har fortfarande dåligt förhållande till mat, jag ÄLSKAR mat men jag HATAR den också nåt så fruktansvärt mycket.
Min mage är helt PAJ(j, ler lite) iaf och när jag äter så efter ett litet tag börjar min mage verkligen att göra uppror och jag får ont i magen eller mår illa och ångrar att jag åt.
Men jag är en himla trevlig tjockis iaf.. =) (som önskar att mat inte gjorde folk tjocka) xD

And this fatty really like ratties.. ^^,

Jag är tjock som ett troll och vacker:D

Jag tycker det är tragiskt att både människor och samhälle ska ha hetsjakt på fett och att synen är att om du är överviktig är du ful, mindre värd, odisciplinerad osv.

Tycker det är så himla viktigt att man ger sig själv ett värde, för något jag har insett sedan jag blev fet är att om JAG tycker om mig själv så gör ofta andra det också.

Och om en del människor inte skulle tycka om mig pga mitt utseende, tja då är det deras förlust.

Sen finns det hälsorisker med att väga så mkt som jag, och pga det så ska jag ner i vikt igen.

jag älskar att äta, men tycker inte om min feta spegelbild, kan dock inte låta bli att alltid ha något i munnen… mums mums

#26, gillade ditt inlägg. det var härligt. visst finns det lite possitiva grejer med att vara rund, du kommer som du skrev överleva oss andra . jag är inte direkt jätteöverviktig men jag önskar endå att de lite runda kunde bli mer accepterade i samhället, nu ska man vara smal som en sticka, hur hälsosamt är det ? förut så var jag väldigt mån om att inte väga "för mycket" men jag orkar inte bry mig lika mycket nu, blir bara arg om någon säger att man ev måste gå ner något kilo, bara man accepterar sig själv så är det väl okej.

hoppas ingen tar illa upp av mitt inlägg.

#30.. ta en morot istället för en kaka ;-) knaprar längre

#30 Bulimi?

PM:a mig om du vill…kram