oj, vad hemskt. Kan du ha skrämt honom på något sätt utan att du har tänkt på det? så att han är lite (rätt mycket) på sin vakt för tillfället?

usch vad jobbigt Ninja:( Hormonerna som bråkar plus att ledaren dött kanske:(

Jag hade avvaktat ett tag och försökt lite mer, annars kastrerat

#1 Nej han har inte blivit skrämd. Han blev aggressiv helt utan förvarning, och var sedan så upprärd att han även markerade mot mig.

#2 Jo jag har funderat lite.. Nu är han spänd men trevligare att hålla på med. Han har rest ragg, men jag tog ut honom ändå och har honom i mitt knä nu.. han har t o m pussat mig lite på handen. Har upptäckt att det bara är i buren som han reser ragg, så det är väl territoriellt.

Gah! Jag hade ju tänkt låta Spike lugna ner sig lite och sen försöka få ihop dom igen, men hur ska jag våga testa..
Jag kan knappt hantera Spike som det är nu. Utanför buren är han stressad och spänd, vill inte alls vara med mig. I buren är han också på helspänn och reser ragg för minsta lilla.. Han har ju suttit ensam i en vecka nu, stackarn.. så kan det ju inte vara! Men jag vill ju inte riskera något med tanke på de andra råttorna heller.. fast å andra sidan vet jag ju inte om Spike är nervös och vantrivs för att han är ensam nu.. om han saknar trygghet från en flock.

Samtidigt tycker man att så extremt borde inte en mentalt och fysiskt frisk individ reagera.. Det kan ju vara så att han fick en mindre hjärnblödning eller liknande som skadade någonting. Eftersom det gick så fort som det gjorde liksom. Eller så har han varait en tickande tidbomb..?

Hoppas det går bra för er, kram

Låter som om Spike drabbats av en sjukdom, antingen fysisk eller psykisk.

Jag har träffat honom på utställning och även haft honom här, så jag vet att den gamla Spike varken var lättstressad eller hade problem förut. En helomvändning såhär är ju inte ovanligt tyvärr, dock brukar det oftast ske i lite yngre ålder.

Nej det här var verkligen helt oväntat.. hoppas bara att det inte slagit helt fel i huvudet på honom så han inte kan bo med andra råttor.. eftersom det är så sent i livet så vet jag inte om en kastration hjälper.

du kan inte sätta ihop han me bebbarna sen då kanske?

Absolut inte, de har ju ingen chans om han skulle gå till attack

jag tänkte om han kanske tycker den andra är för stor och inte kände igen honom efter badet, min baroon gick ju inte ihop med äldre hanar, men småbebbarna gick det superbra med du kan ju kanske ha honom i sele när dom träffas så du e säker på att du får bort honom om han nu skulle gå till attack och du inte får isär dom. behöver ju itne släppa ihop dom så dom känner sig trängda menar jag, ute på sängen eller så om du sitter med dom, kanske håller fram en av småkillarna i din hand så han får nosa på håll först eller så. va bara en fundering, jag vet ju inte hur han är så jag kan ju inte veta, var bara en fråga :)

fast om han är aggressiv mot dig också så kanske det inte finns något att göra åt honom alls.

oj haha va ond jag lät i mitt inlägg, va inte alls meningen.

menade att det kan ju vara ett bra test på honom om han nu inte skulle acceptera de små så e det ju ganska allvarligt, det han har dargit på sig, så kontiskt att det kom så plötsligt, och att han sen blivit moppsig mot dig också. marley var ju lika dan, han blev helt förändrad efter första spelet han fick, så fort man kom nära så blev han spänd och burrade upp sig, strök sig mot saker i buren speciellt i ena hörnet av buren och trängde sig fram där och försökte komma ut, och när jag öppnade så kom han emot mig och buttade med rumpan och lät :S va inte tal på att försöka ta i honom eller fya honom då….

Jag tror inte det beror på att Spike inte kände igen Eye, råttor är inte så lättlurade. Men visst var den nya lukten en utlösande faktor, inget tvivel om den saken.. men Spike visste fortfarande att det var Eye!
Nu bör Eye ha fått tillbaka sin normala doft och det har inte gått tillräckligt lång tid för att de ska ha glömt varann.. Eye och Spike var hos Grodan i två veckor och det gick hur fint som helst att sätta ihop dom med resterande flockmedlemmar då. Så Spike kommer veta exakt vilka Eye och Xander är och han har tålt båda två tidigare..
går det nu så får det bli så. Annars vet jag inte, han kommer bli tvungen att sitta ensam i en månad innan han kan få sällskap av ungarna om jag ens skulle våga testa.. vilket jag inte tror jag gör.

Din Marley var väl hormonstinn och överdominant? Som jag skrivit tidigare så tror jag inte att problemet är hormonellt med Spike, det är för sent i livet för det. Han har  heller aldrig visat dominanta tendenser, enbart blivit elak helt utan förvarning. Därför vågar jag enbart testa med råttor han redan känner, inte med helt nya.

ja det förstår jag, men hur går det nu då? hade dom varit ihop med andra hos grodan eller vaddå? eller va det innan han fick "anfallet"? hur är han nu då? mot dig och så? sitter han ensam nu och kan du hålla på med honom som du gjort tidigare?

Jag har ju skrivit att jag knappt kan hantera honom..

det var i september de bodde hos grodan och så vitt jag vet fick de inte träffa några andra..förutom Eye som träffade en tjej. Allt har gått bra då. Det är ca en vecka sen det här hände med Spike så det har knappast något med att de bott hos grodan att göra, om det är det du syftar på..?

jag menade inte att han skulle blitt sån för att han var hos grodan, jag undrade bara om det va efter att han fått anfallet eller innan, då jag missupppfattade när du skrev : det gick hur fint som helst att sätta ihop dom med resterande flockmedlemmar. för jag trodde att resterande flockmedlemmar va grodans flock och att det hade gått bra med dom men inte eye, alltså jag hade inte koll på datumen när inläggen skrevs. det känns som det va längre sen det var han började bli sån..

Blä.. jag tror jag börjar komma till insikt nu.. min gamla Spike finns inte kvar. Idag tänkte jag att jag skulle testa låta han träffa de andra på helt neutral mark, men jag gav snabbt upp den tanken..

Spike såg helt normal ut först när jag öppnade buren. Jag satte fram handen och han slickade t o m på den, så skulle jag försöka ta honom eftersom han inte ville gå upp i handen.. genast blev han stel och reste ragg. Tänkte att jag skulle låta honom ta sig ut ur buren själv inna jag testade ta honom igen. Ute gick han självsäkert fram på golvet, men så fort jag kom i närheten med handen så sprang han efter den med raggen rest.. Stelbent och uppburrad gick han runt.
Så jag fick plocka fram transportburen som han fick gå in i, och lyfta in honom i buren med den.

Åh vad hemskt.. låter som om du börjar få slut på valmöjligheter. Vad tragiskt att en individ kan förändras så där bara på några minuter, det måste ju ha hänt någonting inom honom - typ hjärnblödning eller nåon slags hjärntumör eller liknande

Jag har också en sådan hane boendes här. Eller han är i a f snäll med mig, men hatar andra hanar. Han har flyttat för mycket i sitt liv och klarade inte den här sista gången.

En liten uppdatering om Spike.

Han är inte alls lika arg nu som han var för ett tag sen, han har inte rest ragg riktigt på flera dagar nu och han har inte gjort en enda till bitmarkering på mig. Men fortfarande blir han hyperstressad när jag rör honom, jag försökte klia honom lite snällt i nacken när jag hade honom i knät men han blev en stel klump som försökte gömma sig då..
Förut kunde han hänga med baktassarna infällda i all evighet och bara rinna genom handen bara man klappade och kliade honom på huvudet, men nu vrider han sig som en krokad daggmask och spretar med benen och vill BORT.. hans hjärta rusar i 190, nästan så man kan höra det.

ÅHH han kan inte vara ensam mer.. men jag vågar inte introducera honom för någon av de andra råttorna igen, jag litar inte ett dugg på honom. Visst är det mitt ansvar att Spike ska må bra, men jag har även de andra råttornas välmående att tänka på.
Jag har funderat på avlivning, så han slipper sitta ensam i sin bur.. eftersom han inte vill vara med mig eller de andra råttorna. Jag vill ju inte stressa honom genom att tvinga honom till umgänge med mig heller.. Men utåt sett så ser han ju så frisk och fin ut. Jag vet att han ändå inte mår bra, då skulle inte den här drastiska förändringen skett.. Så egentligen borde jag väl inte ha så dåligt samvete över honom. egentligen.. problemet är väl att det inte känns som att jag gjort allt för honom, men jag vet inte vad mer jag kan göra heller..

Åhhh det kunde inte tära på mitt samvete mer.. Han saknar verkligen sällskap. Han följer mig vart jag än går, och idag fick jag en puss av honom!

Ska jag våga mig på att testa återintroducera honom med de andra? Han kanske har lugnat sig så pass att han bara vill vara med andra råttor i stället för att bråka?

Testa en superlångsam introducering, som om du hade fått hem honom för första gången. Låt de träffas på neutral plats, korta stunder, blir det spänningar så bryt de snabbt etc

Ja.. låta dom träffas korta stunder, men ofta, och låta det ta sin tid. Så har jag gjort med Spike och mig, och nu kan jag lyfta honom även när han är i buren utan att han reser ragg. Så kanske, kanske kan jag få ihop dom.. men jag vågar inte hoppas för mycket.
Blir det aggressivt så får det vara, jag tänker inte riskera någons hälsa.

GRR ena dagen är han nästan hur go som helst, piper bara lite ibland när man rör honom men kan ändå hänga lite när jag håller honom samt ligga avslappnat och utsträckt i ens knä och vila och putsa ens tumme försiktigt.. idag reste han ragg och var allmänt paranoid så jag har inte ens kunnat hantera honom. Schizofren råtta, någon?

Jag har börjat fundera på om hoppet är ute för hans del, eller om en kastration kanske skulle hjälpa.. men det är ju så svårt att veta om det är hormonspöken eller om det är något annat fel.

Igår hade han även ett relativt stort sår på ryggen, såg precis ut som ett bitsår! Han sitter ju ensam, så isf måste han bitit sig själv? Definitivt nget skabbsår, det vet jag hur det ser ut.. Jag vet inte alls vad jag ska tro.. kan en råtta bli självdestruktiv, t ex vid depression? Jag menar, om han tar ut frustrationen så pga att han sitter ensam..
Jag vet som sagt inte hur såret ser ut idag, om det blivit nåt mer eller om det börjat läka, eftersom han inte alls var pigg på att bli hanterad när jag hälsade på honom.

har du råd tycker jag du kan prova med kastrering, men jag tror han är för gammal

Ja, det är just åldern jag tvekar för.. nästa månad blir han ju 1½ år, och det är så sent för hormoner att spöka.. Hade han varit omkring året eller yngre så hade det ju inte alls varit lika stor tvekan, snarare mer beslutsamt.

Jag fick höra en teori om att han blev knasig för att hormonnivåerna börjar gå ner men att han vill stiga i/behålla sin rang, eller nåt sånt, och att det var därför det slog slint och  han började bråka helt plötsligt. Vet inte om det är normalt? Har aldrig hört talas om det förut..

Aldrig hört talas om något sånt. Jag skulle tippa på att han har ont någonstans eller är väldigt sjuk.

Mjo.. jag har läst att exempelvis en hjärntumör gör att man har "bra" dagar ibland och "dåliga" andra gånger. Ju längre framskridet sjukdomsförlopp desto vanligare är det med dåliga dagar..
Det skulle ju kunna vara en förklaring till varför han verkar schizofren. På de bra stunderna så går han villigt med på att hanteras och vara social, sen mår han lite sämre och piper då när man tar i honom och han vill bara ligga i knät och vara ifred, reser ragg och markerar när det är som sämst och han inte vill vara social alls..

I morgon tänkte jag att jag skulle ringa till veterinär och boka tid iaf.. hon får gå igenom honom och känna ordentligt ifall det är något som jag missat när jag visiterat honom. Ev. får han somna in.. han mår ju absolut inte bra som det är nu, och att försöka jobba med problemen har inte fungerat.. Min lilla pojk. :(