I mina ögon så är alla djur lika värda även en spindel även om jag inte alls gillar spindlar. Visst jag äter nöt/fläsk/fågel..

Jag tycker alla ska värderas lika, mina djur värderar jag lika i alla fall… Och djur har alltid ätit varandra, så varför skulle det vara så illa med det idag för? :)

Men om man själv har en katt och det skulle finnas kise på menyn och detta vore ett gott kött.. skulle man äta det då?
om inte - varför?

Jag tycker nog att alla djur är lika värda. Jag är inte vegetarian nu, men har varit det tidigare en lång period pga ideologiska skäl, dvs man ska inte äta djur eftersom det inte är nödvändigt (i i-länderna)och inget djur ska behöva utnyttjas för köttets skull.

Numera äter jag kött igen och trots att jag tycker att djuren är lika mycket värda så är det svårare att sätta i sig en hund än en gris. Man har alltid känslomässiga band till djur som är ens vänner.

Jag har jobbat med kor och grisar och älskar alla djur, men anledningen till att jag inte kan äta en hund är för att det inte är inlärt så. Jag är inlärd på att grisar, kaniner, hästar och kor är söta och mysiga, men är djur man äter också. Och det är okej för mig, är okej att man äter hundar i kina. Men jag själv skulle inte göra det, för jag har ett annat förhållande med de djuren, och det är inte inlärt sen barnsben att det är djur man äter. Handlar inte direkt om värderingar, utan mer om inlärt beteende för min del :) Rovdjuren är inte bytesdjur och äts därför inte :P

Alla djur förtjänar värdiga liv, fast de har inte alla lika värde för mig! Jag äter hellre en gris än en hund!

Jag anser inte mig själv vara så pass allsmäktig att värdet hos djur jag tycker om är högre än hos andra djur. Därför är råttor precis lika mycket värda som både min älskade mormor och en sketen kackerlacka.

#3: Nu äter inte jag kött öht så jag skulle inte äta. Men jag ser inget fel i att äta just katt om man ändå äter kött. Jag ser fel i att äta kött öht visserligen, men kött som kött liksom.

Dock är katter husdjur här. Vi har en närmare relation till de än tex en ko. Det är som om man ska rädda folk ur ett brinnande hus och man hellre räddar sitt eget barn än någon unge man aldrig sett förut, om man måste välja. Vi är skapta så, har för mig att det har att göra med att även vi är flockdjur men kan minnas fel.

¤5 precis så skulle jag skrivit förutom att jag inte jobbat med kor ;)

hundar och katter tex är ju sällskapsdjur och de äter man inte i sverige men i vissa länder så är de djur man äter, precis som att kossor är heliga i indien tex. 

hade man bott i ett annat land så hade man haft andra matvanor.

Men om det är inlärt.. då skulle man äta människo kött också om detta var något vanligt ? -tetas lite-

 Jättebra svar allihopla ^^

#10 kanibalism? Helt ok!!!

Jag måste tyvärr erkänna att jag är lite faschistisk och tycker mindre om vissa arter - inte många, men ett par få - och mer om andra. Alla djur på bondgård älskar jag och kan absolut inte äta.

Idag grät jag när jag stod vid kycklingdisken och plockade ut kycklinghjärta och kycklinglever till råttorna. Jag kände mig hemsk som stödjer misshandel och masslakt av höns. Snart när jag ska mixa å hålla på med det kommer jag att må ännu sämre. Det gör lixom ont i hjärtat, inte så mkt tankar, utan en slags ångest.

För att inte lida av näringsbrist tvingar jag i mig fisk och vissa skaldjur emellanåt, men det är mycket svårt…

Det finns en djurart som jag inte uppskattar och jag har faktiskt inga som helst problem att vara ELAK mot sådana. En gång fick jag tillfälle att slå ihjäl en - den hade råkat ut för en olycka och led - och ägaren bara stod och skrek så jag avslutade livet snabbt med en stor sten. Förlåt alla djurvänner, men jag NJÖT av det!

#12 Katt? :-P

Jag tycker inte det ena djurslaget är mindre värt än ett annat, jag är ju inte rasist så tycker inte det om människor heller. Däremot så äter jag kött och har inte dåligt samvete över detta. Så länge djur sköts väl och mår bra innan de blir mat så tycker jag det är rimligt.

Sen att nötdjur och diverse annat inte behandlas särskilt väl många gånger undre transporter, etc det är en helt annan diskussion som jag inte tänkt dra upp hät.

#10 hehe ja egentligen, folk har väl ätit upp varann förut :P Om det var inlärt att man fick äta folk ur en annan "stam" men inte ur sin egen tex.

Jag tror att alla är som jag :P De som står en närmast är heliga, månniskor som djur!
Man favoriserar jämt de i sin närhet ;)

Jag värderar liv högt, men medvetet liv högst. Jag blir tex inte lika ledsen om jag trampar på en myra/skalbagge eller liknande som om jag skulle köra ihjäl en hund (eller en människa). Rent ideologiskt ser jag ingen skillnad i att äta råtta, katt eller gris men emotionellt hyser jag stark motvilja till att äta djur jag har känslomässiga band till. Svårt att tänka mig att äta djur som kan räknas som husdjur. Dock vill jag helst äta växtätare, och äta hund? nja.. vem VET vad de smutsiga djuren sätter i sig. (du är vad du äter..?)

Tycker att det är mer rätt att gå ut i skogen, skjuta ett råddjur och sen äta det än att köpa köttfärs i affären, trots det skulle jag aldrig kunna skjuta ett djur. Äter ytterst lite kött faktiskt, har bara hänt ett par gånger den sista månaden, men är inte vegetarian (men var i sex år under mina tonår, ah.. dessa idealistiska tonår). 

Jag kan tycka det är lite äckligt med insekter och kräftor och liknande, alla dessa krälande ben och snurrande ögon och utan minsta tanke bakom handlandet. De djuren värderar jag inte lika högt - men äter helst inte heller.

Åh!! Jag kom på en frågeställning jag hörde på radion för ett tag sedan som jag har skit svårt att svara på… samvetet är inte alltid roligt!

"Skulle du offra den som står dig närmast för att rädda 1000 andra människor som du aldrig mött" (typ) Satt just och omvanlade det till råttor…. skulle jag/du offra din favorit råtta för att rädda 1000 råttor du aldrig mött? 

(bara en fundering, sorry om ni tycker att det inte passar in här, säg till då!)

#18: Jag skulle inte offra någon för att rädda 1000 andra. Aldrig i livet.

Där är jag egoistisk, väldigt egoistisk. Jag vill ha mina älsklingar kvar :P

#16 ingroup - outgroup kallas det ;)

#19 Nä jag är inne på det oxå… men ja, usch varför tar jag ens upp det gillar inte sånna frågeställningar!!!!! Jag vill INTE välja!!!!

Jag skulle offra min lilla Molntuss om de andra 1000 råttorna var tamråttor, älskade av sina ägare. Mest för att slippa ledsna människor (om några av dom varit bekanta)..hade det varit vildråttor så hade jag behållt min Molntuss för jag tycker han är värd mer än en vildråtta. (speciellt med veterinärkostnad o så tss)

Jag menar.. orka att ens vänner får mer sorg i sina liv än de redan har. De förtjänar inte att förlora sina älsklingar..

#23 förstår helt hur du tänker!!

Håller med #22

vildråttors liv är inte direkt mindre värda, men de är så många och i många fall lever de inte direkt värdiga liv. men 1000 välmående tamråttor skulle jag rädda.

vad det gäller människor så har jag ställt mig den frågan om och om igen. Jag gillar att teoretisera i huvudet, har avancerade dagdrömmar. I en del fall har jag valet att offra mig själv - då tar jag det. Finns dock ingen chans i världen att jag skulle offra något av mina barn för 1000 främlingar. Det är biologiskt (men även psykologiskt och socialt) inprogrammerat i oss att skydda våra barn och jag dör hellre under svåra plågor än orsakar mitt barns död (om än för att rädda 1000 andra).

Jag och min sambo hade den disskusion, vi såg en film där de hotade ett barn och för att rädda henne skulle han släppa loss en diktator som skulle ha ihjäl en massa männsikor.

Jag är faktiskt ego, jag skulle aldrig offra någon som stod mig nära, barn, sambo, mamma, bror för någon annan. Oavsett om jag räddar mitt barn och 1000 andra dör. Jag bryr mig inte om sånt som inte drabbar mig :P Om mitt barn dör så kommer jag må dåligt för de resten av livet. Att min ätt fortsätter leva är viktigare :P Men som sagt, att offra sig själv är en annan sak. Meninte mina barn.

Martin däremot skulle kunna offra någon. Men han är millitär och de får ju lära siga tt tänka på ett annat sätt.

Men jag mår inte dåligt över att folk dör i afrika, de drabbar inte mig. Och alla kan inte överleva, nånstans måste männsikor dö. Jag får bara skatta mig lycklig över att jag har det bra :)

Folk tycker jag är känslokall. :P

nu orkar jag inte läsa alla inlägg, jag skriver bara hur jag ser på saken.

jag tycker alla djur ska ha lika värdiga liv så länge dom lever.

men en del djur har mer personlighet än andra om man jämför tex en köttko och en sällskapshund. hade jag en ko som sällskap och hade den från kalv och umgicks med den så skulle jag inte kunna äta den sen tex, men nu har man ju inte kor på det sättet riktigt. sen skulle jag tex kunna tänka mig att äta en tilllagad vildråtta om jag tex varit i något annat land där dom kanske jagar och äter vildråttor tex. om dom jagades på rätt sätt och dog humant. en hund skulle jag inte kunna äta dock för dom är för personliga för mig, 

ett exempel: när jag bodde på landet i hus så funderade jag på att starta uppfödning av köttkaniner, jag älskar kaniner tycker dom är jättesöta och jag skulle sköta dom lika väl som jag skulle göra med en sällskapskanin, men så länge dom lever ett gott liv när dom väl lever så tycker jag inte att det är några problem att göra mat på dom sen, bättre äta en kanin som mått bra än en ko som stått och trängts inne och tvångsmatas för att bli biffig…

det e lite min syn på saken

katter och hundar går bort, men andra djur i vissa lägen skulle jag kunna äta.

I programmet Christer, p3, brukar de köra med sådana där samvetsfrågor på kända personer - ganska ofta politiker o andra högt uppsatta i maktpositioner i samhället - och så betygsätter de svaren (inte i mvg, vg etc utan mer i hur de är som personer).

Den frågan om att offra en person för att rädda 1000 andra är med där.

Mitt eget svar tror jag är att jag skulle offra mig själv.

#28 ja just ja!! Det var Petter jag hörde svara på den!!! Han svarade att han skulle orffra sin närmaste!!!

petter kunde gott och väl offrat sig själv ..sucker

Om det är en folksamling kan man ju visserligen fråga om någon vill dö för att rädda de 1000… haha

vissa dagar skulle jag nog kanske kunna svara att nej jag offrar inte någon, alla ska räddas. Andra dagar skulle jag nog kunna säga att det beror på situationen - fast eg är det ett sätt att smita från svaret - och vilka det är. Är de 1000 hjärnkirurger så självklart offrar jag mig själv, men är det 1000 nerdekade knarkare så vette fan… (nu kommer faschisten fram igen, sorri)

usch, det är en moment 22 fråga… som dödshjälp… jag kom fram till att jag inte klarar av att ha en åsikt i dödshjälpsfrågan… dödsstraff däremot tycker jag inte om, tror då mer på kastrering, lemlästning eller slaveri… hehe - givetvis beroende på VAD människan gjort för brott

Jag hade en ponny en gång. Ett gäng killar bröt sig in i stallet och misshandlade henne. Hon blev väldigt sjuk av detta. Aggressiv och skitsur. Hon bet t o m mig och hade öronen hårt bakåtstrukna hela tiden (i 2 veckor). När polisen hade fått tag på ungdomarna som vållat henne sådan skada så tog de med dem till stallet och in i boxen. Hon attackerade dem och de blev livrädda. Det tyckte jag var ett bra straff!