Att råttor är mer intelligenta än de flesta människor är ju ett faktum :)

Saker kan ju hända som man inte visste om o då är det ju en sak att omplacera. Men det får ju inte va så att man inte tänker igenom köpet innan! I många fall när det gäller omplaceringar av djur så tror jag att det är problemet: man har inte tänkt igenom det.

Sen tror jag också att råttor kräver mer än vad de flesta tror, just pga de är så intelligenta.

Om man inte ska fortsätta med råttor av nån anledning o därför inte vill skaffa nya ungar o man har en råtta som helt plötsligt är ensam så kanske det är bättre att omplacera den än att den får leva resten av livet ensam.

Men, som sagt: ofta tror jag det handlar om att man inte tänkt igenom det ordentligt innan köpet.

Jag tycker att det är en väldigt viktigt frågeställning helst med råttor som lever så pass kort tid. Hur många hem är egentligen försvarbart? Samtidigt förstår jag oviljan att avliva ett djur som är friskt?

Själv tycker jag faktiskt att vissa människor omplacerar alldeles för lätt. Först och främst borde man tänka igenom, vad kommer jag troligtvis göra de närmaste två åren? Planerar jag kanske lumpen eller en utalandsresa kanske man inte ska skaffa djur. I mitt fall planerade jag att studera men det blev inte så utan nu är jag istället arbetslös och skulle gärna ta ett jobb utomlands, men ALDRIG om det skulle innebära att jag måste lämna bort mina djur.

Allergisk är jag också, visserligen inte allvarligt men jag har börjar känna av dem. Tough Luck, det är bara att dra i sig några tabletter eller härda ut. Visst finns det svårare fall av allergi och om det ex. handlar om ens barn har jag lättare att förstå. Men allergi är faktiskt behandlingsbart i vissa fall.

Bostadslös är väl inte så mycket att göra något åt eller om man inte får ha djur och absolut inte hittar något annat ställe att bo. Samtidigt är det väldigt få lägenheter som allergivänliga eller inte tillräckligt störa för att ha en bur. Jag skulle hellre slängt ut TV:n än mina tjejer.

Får väl ta och sluta innan mitt inlägg fyller halva tråden. Men som summering får jag väl säga att jag sätter mina djur före nästan allting och jag har faktiskt svårt att förstå folk som inte gör detsamma.

Jag har aldrig omplacerat ett djur men jag har försökt hitta ett hem åt en av mina katter - för att hon inte trivs och bör komma till ett barnlöst hem. Men hitills har jag inte hittat något hem dugit i mina ögon. Jag tycker precis som föregående skribent att problemet ligger i att folk skaffar sig djur på ett obetänksamt sätt. Nyligen gick det ju en omplaceringsannons här där någons 7-årige syskonbarn tröttnat på sina råttor, det gör mig väldigt ledsen men tyvärr är det ett vanligt scenario. Dåligt föräldraskap kan alltså vara del av boven.

Anledningar som skulle få mig att ge upp mina djur:

• barnen - svår allergi tex. Barnen kommer alltid först.

• om jag helt enkelt inte kan ge det specifika djuren det det behöver, dvs om mitt hem är olämpligt för djuret

Sist jag tyckte något om en tillsynes onödig/lathets omplacering så blev jag ju uppsmiskad av alla diplomater här på RIF.

Men saken är den att jag sett och upplevt alldeles för många folk som köper katter och hundar istället -jag har tappat intresset, -den här råttan är inte lika trevlig som dem andra-köper en ny istället, varianter att jag bara kräks på lata människor.

Har man köpt ett djur tar man hand om det. En råtta ska max behöva ha två hem. Ett där den föds och ett där den växer upp och dör. Det är ju inte papegojjor som lever i typ 70 år. En råtta lever max i 4 år och är man inte mogen nog att planera för den tiden borde man beläggas med köpförbud.

Det är bara ett egoistiskt tänkande, hade det varit en familje medlem, eller ett barn så löser man det, man omplacerar inte.

Är det något som har hänt, som man inte vetat om innan man skaffade råttor anser jag att de flesta skäl är okej. Brist på intresse, "plugget tar för mycket tid" osv är INTE rimliga skäl, sånt har man faktiskt kunnat förutse. Blir man plötsligt kickad från jobbet, inte har någonstans att bo osv, kanske man faktiskt inte har något annat val än att omplacera råttorna - för råttornas eget bästa!

#6 håller med dig. Sker något utom ens omedelbara kontroll som gör ens hem olämpligt för djuren (hemlöshet måste ju räknas som högst olämpligt) så är det ibland humanare att omplacera. Men det ska inte ske lättvindigt.

Om min dotter blev allergisk skulle jag ge henne medicin. I mitt hem är alla lika. Hon är inte mer värd bara för hon är en människa och råkar vara min dotter. Djuren är lika mycket mitt ansvar, som jag valde att ta när jag köpte dem.

#8 då tänker vi olika. Jag sätter mina barn före allt annat, men djuren kommer bara strax efter :) (det är mycket större chans att allergier växer bort om man inte utsätts för allergener, dessutom har inte barnen valt djuren och bör inte behöva lida för mina val)

Då tycker jag inte man köper djur… om inte alla är delaktiga i beslutet, även barnen (om de nu är tillräckligt stora)

Och jag tycker inte man skaffar barn om man har djur, eller tvärtom. Om man nu är rädd för att dem blir/är allergiska, då kan man vänta… Åtminstone till dem är pricktestade.

Fast det beror väl lite på hur allergisk man är också…

Vad beror på hur allergisk man är?

Man kan kontrollera allergi, det är bara en kostnadsfråga….. så jag tycker att allergi hamnar under egoistiska skäl att omplacera. Sen kan man ju prova bioresonans terapi om man vill istället för sprutor.. om man nu är rädd för dem och inte tycker att djuren är värda ett stick i skinkan… och det kostar typ mindre än ett årskort på gymet…

#10 hahaha

Med din logik kan ingen djurägare skaffa barn eftersom det alltid finns en risk att man får ett hyperallergiskt barn ;) Min dotter var 6 månader när katterna kom hem till oss så hon hade inget att säga till om. Nu är hon sex år och lillebror snart fyra men det är fortfarande JAG som beslutar om sådant här, och så kommer det  vara tills de är bra många år äldre än idag.

#11 Självklart! Handlar det om bara en snorig näsa eller så kan du glömma att jag gör mig av med mitt livs kärlek (min älskade hankatt Gibson) eller några andra djur för det! Då får barnet/n helt enkelt sluta upp med att hantera djuren och så kan vi fixa djurfria utrymmen i bostaden om det går. Det ska till svår allergi för ett sånt skräckscenario som en total djursanering. Men när det kommer till kritan kommer barnen först. Brann det skulle jag utan tvekan rädda barnen först tex

Jag skulle aldrig vilja skaffa barn..(taskigt va?) för i princip alla mina syskonbarn är allergiska, och tycker det skulle vara så sjukt taskigt emot mina "barn" (läs djur) att jag skulle hitta nya hem till dem för att jag tvunget ska skaffa mig något jag inte har,inte vet hur det är att ha…dessutom finns de så många redan:P

Jag skulle bli totalknäckt ifall jag fick ett barn och var tvungen att ge upp alla mina djur. Jag lever ju för mina djur :O 

Och idag skaffar ju många föräldrar djur till sina barn utan att tänka sig för…de flesta har ju uppfattningen: de är ju bara djur…(sur blir jag>____<)!

De värsta var en som skulle ta hand om två råttor och när han väl fått dem så ville han inte behålla dem pga att de rev upp tidningen under spånet? =S (och sen pga det så tog det ju för mycket tid och det hade han inte)

#12 Nu tycker jag faktiskt att du är lite grinig och omedgörlig. Det är lite barnsligt att tro att alla allergier är så lindriga att man kan medicinera bort dem. Det finns många som är extremt allergiska, det är ingenting att skämta om.

Men men.. let's agree to disagree!? Jag orkar inte debattera om detta, känns dessutom som OT på grodans ursprungliga ämne.

jag tog inte ens med "skaffa barn" i beräkningen… med det går väl som ändrade familjeförhållanden… tycker inte att vi ska ha en diskussion om vad som är viktigast barn eller husdjur…

Och därför skaffar jag inga barn… Jag har bara omplacerat ett djur och det var en katt som heter Mys. Jag tog henne för att hon skulle slippa bli skjuten av sin ägare. Vi trivdes ihop och "stödhemmet" blev i det närmaste permanent… Tills Mina andra katter blev knäpp… Mys kunde inte vara någon annanstans än i vardagsrummet eftersom de andra gav henne stryk så fort dom såg henne.. Jag ringde djurskyddet och efter ung. en vecka så hade vi ett nytt hem till henne.

Mina djur går före allt. Det finns inte en chans att jag skulle omplacera om det fanns andra möjligheter. Mina djur = Mina barn.

#16 håller med.

Jag vill poängtera att det är vanskligt att ha föreställningen att alla som omplacerar djur är dåliga/oansvariga djurägare. Man måste se till kontexten snarare än generalisera. Det finns faktiskt element i allas liv som inte kan förutses eller kontrolleras. Det finns inga perfekta djurägare, perfekta liv eller perfekta människor.

Glöm inte bort att människan också är ett djur.

#20 Självklart. Och jag tror att merparten tycker att det är ok med omplacering. Vad jag blir skrämd av är däremot med vilken ökning det har fått. Finns det några som behåller sina råttor full livslängd kan jag undra…

#13 Ja tycker inte att föräldrar med allergier eller andra sjukdomar ka skaffa barn överhuvudtaget då det nedärvs!!

Om folk var lika hårda mot männisoavel som råttavel skulle det inte födas lika många sjukliga barn.

Som jag skrev, får man VÄLJA om man är rädd för att få allergiska barn. Då skaffar man inte barn förrens djuren dött, Jätte simpe logik. Eller så skaffar man inte djur förrens man vet om barnen är allergiska. Det är sjukt att säga att man inte har ett val. Val har man alltid.

Jag anser absolut det hör hema i den här tråden då det är en anledning till att MÅNGA omplacerar sin djur oavsett art.

Allergier är inget att skämta om -Nej, men det gör jag inte heller.

Varför tycker du att jag är omedgörlig???

#21 om man ska spinna på det här med föräldrar-barn (som jag startade men som tog en snedvändning jag inte förutsett) så kan det höra ihop med att vi överlag konsumerar mera idag. Föräldrar köper mer och mer till sina barn (köper sina barn skulle jag vilja säga) och det inkluderar med all säkerhet råttor (och andra smådjur). Alla barn ber ju om djur med enerverande regelbundenhet men det är min åsikt att ska det finnas djur i hemmet ska det vara för att föräldrarna tycker om djur och är redo att ta fullt ansvar inte för att barnen så hemskt gärna vill ha en råtta/kattunge/kanin/hundvalp. Men så är det tyvärr inte, många av mina vänner skaffar djur åt sina barn. Min dotter å andra sidan har tjatat om en hund sen hon var två år men någon sådan kommer hon inte få eftersom vår levnadssituation inte passar en hund.

Överkonsumtionen av djur gäller självklart inte bara föräldrar/barn utan också andra men vad det gäller smådjur handlar det nog ofta om  just detta.

på tal om överkonsumtion så kom det in en kille i 25 års åldern med käpp å lidl påse idag när jag stod i kön på teamsportia här i lkpg å började skrika på mig -"du står för döden i tredjevärlden, du med din överkonsumtion" och sen vände han sig bort o skrek att konsumtionen var helvetets religion.

på vissa sätt har han ju rätt men har man en lidlpåse handen så faller allt….

SÅ, ännu ett meningslöst inlägg av mig. hah

#22 glöm inte att många många människobarn blir till genom tjuvparningar ;)

Kullning? Som sagt, man har alltid ett val ;)

För att fatta mig kort så tycker jag helt enkelt att omplacering är helt ok när det är den bästa utvägen för djuret, annars är det inte ok. Anledningen spelar liksom ingen större roll. Människan som har skaffat djuret kan ha gjort hur fel som helst - sant, men då är det förmodligen bättre att djuret får komma till ett nytt hem där det kan leva ett bättre liv ändå så jag ser liksom inte hur just omplaceringen i sig skulle vara så fel då.

#12: Det är inte så bara i alla fall.
Det finns lättare allergier och så finns det svårare fall. Har två lillsyrror som reagerar på mina djur men det fungerar iaf sålänge jag håller djuren på mitt rum.

Samtidigt har jag tex pappa. Han är pollenallergiker vilket bland annat gör att han inte tål hö. Han blir så dålig att han får åka in på akuten för minsta lilla. Tidigare gick det bättre men efter några år med marsvin, som måste ha hö, så blev det värre och värre. Samma sak kan gälla även vid pälsdjursallergi och är det så pass illa att man inte klarar av djuren utan besök på akuten trots medicin så är det inte bara att medicinera utan då är det livsfara.

Allt är väl iofs egoistiskt och visst är det egoistiskt att omplacera djuret för att öht kunna överleva om det är så illa, men är det så illa så är det ändå en rätt bra egoism. En död person kan ändå inte ta hand om djuren, liksom :P

#26 jag är rätt säker på att jag inte skulle abortera ett barn bara för att det kanske kan vara så pass allergiskt att jag måste omplacera mina djur. Det vore väl höjden av egoism om inte annat. Jag vet inte varför du ser allt i svart/vitt när livet är uppbyggt nästan uteslutande i gråtoner.

hoppsan vad det skrivs roliga saker när man spillt kaffe över datorn och ägnat timmar åt att torka tangenter… *asg*

#27 Jag vet att det finns olika "grader" av allergi. och -Ja den absolut svåraste varianten är en godtagbar ursäkt för omplacering i mina ögon… (tro det eller ej) de mildare varianterna får isåfall ligga under kategorin ekonomiska problem. Att man väljer att inte ta några dyra fancy sprutor för att ekonomin inte håller (och då menar jag efter att man räknat ören och pantat flaskor.

#28 Vet du vad jag tror, jag tror att du tar den här tråden personligt och läser vad jag skriver i svart/vitt för det är inte hur jag ser det eller menar med vad jag skriver. du var den som tog ett exempel på barn versus djur, som jag bara yttrade MINA åsikter om.

Du skriver att jag är omedgörlig och svarar inte på varför du gör påhopp på min personlighet. Och att jag ser livet svart/vitt och du slutar en diskussion med agree to disagree, när du inser att vi inte prioriterar lika. Det är omedgörligt. Jag står iaf för vad jag tycker och kan diskutera alla vändningar det tar, även om inte alla faller bakom i mitt led.

Du skrev att man inte ska utsätta allergiker för allergener och att barnen inte valt djuren. Då tyckte jag bara att som familj tar man ett sånt beslut gemensamt och om man tänker och planerar pricktestar man barn innan man köper djur, inte bara köper ett djur och hoppas på det bästa, med ursäkten att -äh dem kan alltid säljas/avlivas.

Eller iaf på något sätt låter barnet umgås med djur, typ i stall för att försäkra sig innan köp.

Du får sluta ta den här tråden personligt annars gör den ingen nytta. Det handlar inte om dig eller mig. Det handlar om godtagbara ursäkter till att omplacera djur…

Och faktiskt så tror jag att poletten trillar ner om du läser tråden igen med en annan vinkling.

Jag tycker det här är något som är värt att diskutera för jag LEVER omplaceringar varje dag. Om du vill skämta bort en diskussion som någon annan brinner för så får du också ta de svar du får. Vill man flumma kan man göra det någon annanstans. Trots allt så använder många det här forumet för information, och bollplank. Det är RÅTTOR i fokus. Inte Lek i fokus.

Mvh Maria

1. Jag tror inte att ens 10 procent av alla dom som "måste göra sig av med sina djur för att dom/deras barn blivit allergiska" verkligen handlar om allergi.

2. Jag har inga barn, men jag prioriterar mina djur olika. Min hund och råttorna betyder mest för mig, katterna bor här eftersom dom skulle avlivats annars, självklart tar jag väl hand om dom men vid brand skulle jag ta hunden och råttorna först, så jag kan verkligen förstå att man räddar sina barn före djuren om man måste välja.

3. Att omplacera ett djur tycker jag kan vara sämre än att avliva det i vissa fall. Djur mår inte bra av att bo i en massa olika hem och dom lider inte av att dö. Så avlivning kan jag tycka är humanare mot djuret om det tex handlar om en råtta som fått flytta massa gånger under sin korta livstid.

4. När man skaffar sig ett djur MÅSTE man tänka igenom vad man tänkt göra under de åren som djuret lever. Jag skaffade min hund när jag var 22, vilket jag absolut inte ångrar men jag har inte kunnat tex flytta utomlands, ta vilket jobb som helst, åka på långsemester osv. Så när man skaffar en hund får man vara beredd på att vara bunden i 15 år. Att inte kunna skjuta upp sina planer i 1-2 år tills ens råttor gått vidare tycker jag är dåligt.

5. Men oavsett vad som händer i ens liv, märker man att man inte sköter om sina djur ordentligt pga tidsbrist, tappat intresse osv så ska man inte behålla dom. Och man ska INTE skaffa djur igen. Det är min personliga åsikt.

#29: Vad är det för sprutor du menar? Vet att folk knaprar medicin men sprutor har jag inte hört om, däremot har jag hört talas om nåt vaccin, är det det du menar?

För övrigt så beror det ju inte enbart på hur illa allergin är heller, även om det är smidigast så. Det finns folk som visserligen "bara" får lite snuva, men som det blir olidligt för. Tänk en ordentlig förkylning liksom - med en näsa som rinner så pass att man blir alldeles sårig av att snyta och torka hela tiden. Även det går ju att genomlida för de flesta men det finns folk som verkligen inte klarar av ens det lilla. Själv har jag Asperger, har inga problem med såriga näsor men vet att många andra med Asperger och andra neuropsykiatriska funktionshinder har problem med såna "småsaker" och det finns säkert andra som också har problem med sånt. Tillhör inte det vanligaste kanske men ändå, fortfarande ett av alla scenarion ;)

Vad säger du förresten om en person har fått en papegoja i födelsedagspresent av sin mamma, mamman köper sedan 3 papegojor till, en kompis till den första och så två till sig själv, utan att ha pratat med övriga barn innan. Det visar sig att två av de nya papegojorna skriker så pass illa att det verkligen skär i öronen och ett av barnen får riktigt ont i öronen och har ofta huvudvärk pga papegojorna. Värktabletter hjälper inte och det är svårt att öht vistas i vardagsrummet. Papegojorna mår inte dåligt av sitt hem utan det är enbart ett barn som blir lidande av papegojorna, mao sätter man barnet före djuren om man omplacerar. Vore det verkligen så fel med en omplacering då?

(Kanske ska tillägga att jag inte syftar på gojor som lever i 80 år nu, utan små gojor som lever typ 10 år eller nåt)

#29 Jag reagerade lite på ditt tänkande ang. barn jag med :P Du tycker att man ska kontrollera och tänka på människoaveln, precis som t ex råttaveln, men jag tror inte det skulle funka särskilt bra :P Jag är allergiker och astmatiker så då är inte jag värd att skaffa barn enligt dig, bara för att mina karn ev. kan ärva det? Är man astmatiker och allergiker är de ca. 50% chans att de ärver det. I min familj är det bara jag och mamma som har astma+allergi, meni i släkter är det iaf jag, mamma, mormor och en kusin osm har allergi. Och min mamma har ändå 5 syskon. Så det är väl inte jättestor risk att det ärvs. Jag kommer då inte avstå från att skaffa barn bara för att de ev. kan få allergi! Finns faktiskt mkt värre saker som kan nedärvas än det.. T ex psykiska sjukdomar, cancer, demenssjukdomar osv. Man ska ju inte behöva avstå fårn barn, bara för allergi el. astma kan bli ärvt. Jag har djur trots min allergi och överlever väldigt bra utan medicin, dock har den förvärrats lite på andra fronter då, men hellre det än att djurallergin förvärras =)

#31 Finns ju t ex sprutor man kan ta mot pollenallergi, vet jag en som vi känner gör. Vad gäller djur har man iaf kunnat ta sprutor med allergener från t ex hund, katt osv. vilket gör att man slipper ta allergitabletter å sånt. Vet inte om det tar bort all allergi mot djur, då jag inte är så insatt i det. Men jag vet tyvärr inte om de ger sådana sprutor längre. Hade själv gärna tagit såna sprutor, men jag är livrädd för sprutor :P Och ger de i rumpan är det ju ännu värre än om de ger i armen :P Fast självklart skulle det ju vara värt det! Man kan ju ringa och höra med vårdcentralen om det =) Det var iaf ngn som sa till min pojkväns kompis att de slutat med såna sprutor, men som sagt vet jag inte om det stämmer. Börjar man ta allergen sprutor tar det dock upp till 3-3,5 år innan det är färdig uppbyggt och i början får man ta varannan var tredje vecka en spruta. Sprutorna minskar ju som sagt med tiden då.

En tanke: man kontrollerar inte "aveln" på vilda djur och människan är inte domesticerad. Däremot kanske man försöker kontrollera stammen genom att skjuta av individer osv, och det försöker vi ju göra med oss själva också.. inte sant? Driften att fortplanta sig är för övrigt så stark hos människan att den oftast så småningom överskrider alla andra intressen/värderingar. Evolutionen och artens överlevnad och allt det där vet ni.

Jag vidhåller hur som helst att det finns tillfällen då det är förståeligt att omplacering blivit nödvändigt utan att personen för den skull är en dålig och/eller olämplig djurägare. Samhället är ju inte uppbyggt så att du blir ursäktad för allt för att du har ansvar för djur, och ibland man kan oförskyllt hamna i en ohållbar livssituation. Håller dock med daydreams (#30) att brist på intresse och/eller tid inte är någon ursäkt och det beroende på situationen och djuret ibland är humanare med avlivning.

#29  vill jag tillägga att jag faktiskt inte alls tagit den här tråden personligt. Jag är inte särskilt berörd av den faktiskt. Varför tror du det? Tycker mest det är fascinerande att en människa med barn resonerar som du gör, det är lite underligt. Men intressant som sagt. Jag tycker om fascinerande och annorlunda människor som förvånar. Din brukar annars vara en sån ståndpunkt man har innan man får barn.

Allergier kan för övrigt också utvecklas så ett pricktest innan man skaffar djur är ingen garanti.  

Agree to disagree är väl inte omedgörligt? Det är ett tolerant sätt att säga att det är ok att vi tycker olika.

Jag bara undrar var är den nu… *sjunger*

Undrar fortfarande varför det blivit så poppis att omplacera råttor och skulle faktiskt vilja göra något ÅT DET!!! Bräijnstårma gärna om det!