Och ja även sjukdomar kan ju spela in, insåg jag nu. Så skulle det kunna finnas sjukdomar som kan spridas från katt till råtta eller tvärtom? I så fall skulle jag inte ens tänka tanken. Återigen, detta är inget som är aktuellt på många år, om ens alls.

Men ju mer frågor man ställer desto bättre, om man nu skulle bli råttägare i framtiden. :)

Nu har jag ju mus o hamstrar men sak samma.

Elsa bryr sig inte alls om dom.

#2: Är tacksam för ditt svar, men jag vill nog höra ifrån människor som faktiskt har råttor innan jag ens tänker tanken. :)

Hade sammanlagt ca 20 råttor medan jag hade katt. Hon brydde sig inte om dem. Jag tror att de var för stora för att hon skulle se dem som bytesdjur.

Många har katter och råttor, det är inga problem. Många låter dem t.o.m. träffas, det är dock inte jag skulle göra men mina råttburar stod där katten kunde se dem och hon försökte aldrig komma åt dem.

Jag har två flockar i min lilla etta. Anledningen är att en de gamla råttorna jag har var aggressiv mot de nya råttorna jag skaffade och dom kunde inte flytta ihop. Flockarna bor i två olika burar och är aldrig lösa tillsammans. Däremot måste de ju dela rummet och det måste ju lukta mycket. Putte som den gamla råttan heter är väl inte helt obrydd om lukterna från den andra flocken, men bara hon inte är i närheten av själva råttorna är hon lugn och snäll och verkar tycka om tillvaron.

Men det kluriga är att man kan väl aldrig veta i förhand hur olika djur reagerar. Det kan gå bra, det kanske inte går alls. Man får anpassa sig hela tiden känns det som

#5 Frågan handlar ju dock specifikt om katter och råttor i kombination, inte att ha flera råttflockar, vilket väldigt många på forumet har. :s

#6: ja men tänkte inte att det skulle skada att berätta om min erfarenhet. Även om Putte är en råtta kanske en katt också skulle bli lite sur om det flyttade in råttor hos den

Borde inte vara några problem alls med andra djur och råttor. Fött upp råttor i typ 20 år. Många ägare har katt, hund, iller mm i samma hem som råttor utan att det är några problem alls.
Själv varit jourhem åt kks och haft katt samtidigt som jag hade hund, iller, igelkott, gp råttor, fågel mm i samma hem som råttor.

Viktigaste är att ha koll som ägare. Katter brukar kunna anpassa sig, men små råttor är fortfarande en risk at bli skadade. Katter är fortfarande rovdjur och man bör ha lite uppsikt när de är lösa ihop. Eller om katten får intresse av att bita mot svansar osv som kommer utanför gallret. Får man lösa det med skydd runt buren eller hålla dom i annat rum. Stora vuxna råttor brukar kunna stå på sig och riskerna minskar men finns kvar. Det är inte ovanligt att råttor busar med katten eller får för sig att jaga den.
Samma med att alla djur kan va rädda för varandra. Katten kan bli rädd för råttorna och råttorna kan bli rädd för katten.
Så välj råttor som blivit väl hanterade hos uppfödaren eller tidigare hem. Då löper man större chans att råttona söker skydd hos ägaren och ser ägaren som en trygghet. Och att inte allt blir nytt läskigt så man måste börja hantera dom och lära dom accepera katt. Är de mer trygga i sig själva brukar det gå lättare introducera i hem med andra djur.

Inte många sjukdomar som är vanliga att gå mellan katt och råttor. Inte liknande arter. Men det finns. Störst risk är skador. Vilket man som ägare kan planera lite och försöka förhindra.
Utekatter styker runt i miljö där vilda råttor finns. Och med det kan de dra in ohyra som skabb/löss osv som sätter sig på råttorna. Lätt behandla och inte så vanligt. Lika stor risk att råttor får det från våra ytterkläder, främst jord från våra skor om de leker i hallen. Så risken är inte stor övh.
Samma med vilda råttors sjukdomar. Risken är minimal att katt, hund eller vi skulle lyckas dra in något utifrån som gör djuren sjuka. Men det är en lika stor risk att människor gör det som utekatter.
Vilket är att vi uppfödare löper stor risk att få in via alla besökare som hanterar våra djur.

Tack så mycket för alla svar! Har fått massor att tänka på. Men är kul att höra att det inte är omöjligt i alla fall! Sen när/om det blir av, ja det får jag ta som det kommer. Väldigt intressant har det varit att läsa om era egna erfarenheter med råttor och katt i samma hem.

Jag har ingen personlig erfarenhet av att äga råttor och katt samtidigt, men jag känner en som har och hade en stängd dörr mellan rummet där råttorna bodde och där katterna fick vistas och katterna verkade inte bry sig mer om vad som fanns på andra sidan den dörren än vad som fanns på andra sidan dörren till trapphuset om man säger så.
Själv har jag katt och kanin och det enda "problemet" jag har med den kombinationen är att mina katter gärna äter av kaninernas hö.

När det gäller sjukdomar, så skulle jag nog svara att det finns sjukdomar som kan sprida sig mellan olika arter men risken för de sjukdomarna är minimala. Har under alla åren jag hållit på med djur bara varit i kontakt med en sådan sjukdom på en häst (ringorm). Om du spritar händerna mellan om att du rensar kattlådan och gör rent i råttburen borde inte mask och annan sån skit sprida sig mellan djurslagen.

Det jag funderar på är att ha råttornas "riktiga" bur i hallen, och sedan stänga mellan hall och resten av ettan (finns en dörr där), speciellt när jag sover eller ska gå ut någonstans. Om jag inte är hemma och kan ha uppsikt liksom. Men att ha en liten bur precis bredvid sängen, som enbart används om jag t:ex sitter i sängen med råttorna lösa och någon av katterna kommer för att hoppa upp hos mig. Så kan jag liksom släppa ner råttorna i den lilla buren för att sedan bära ut dem i hallen. Bara ifall att, typ. Mer som en transportbur än något annat, ingenstans där de ska bo jämt eller vara i mer än kanske säg 5 minuter åt gången som mest.

Kan det fungera tro?

Det beror på om din dörr öppnas direkt ut eller till ett trapphus? För råttor är känsliga för drag, så om du inte bor i ett trapphus är det ingen bra idé att ha buren i hallen. Annars kan det funka.

Jag hade en råtta, som jag fick av en kompis pga allergi och ja. Det VAR allergi, så det var inget att tala om. Hon var trevlig, även om hon var extremt rymningsbenägen. Jag hade en rejäl bur, med rejäla stäningsanordningar, ståltråd, buntband… you name it… Hon satt alltid bakom spisen i köket när jag kom hem.

Sedan några år senare var vi några grannar som räddade ett par vildkattkullar, så jag fick hem en kattunge. Det gick bra i början, då jag hade dem i separata rum med stängda dörrar. Men de var i stort sett jämstora och råttan trivdes inte, utan jagade kattungen så fort hon fick möjlighet, blev småilsken och började bli bitsk både mot mig och katten.

Jag gav därför bort henne till ett lugnare hem, där hon levde i harmoni två år till.

Råttor är väldigt sociala flockdjur och ska inte vara ensamma. Hon vantrivdes troligen för att hon inte hade några artfränder och var därför understimulerad och så motiverad att rymma.

#14: Som sagt det var 35 år sen och på den tiden var ju inte vi gamla stofiler så duktiga på djur som alla barn och vuxna ungdomar (då var jag 21) är idag. Utan då gjorde vi som man alltid hade gjort utifrån de kurser och böcker som fanns på den tiden och djurskyddsbeståmmelserna var inte så tydliga som de (inte) är idag.

Jag fick som sagt råttan av en kompis och vi hade jättekul i hop i 2-3 år (hon var ett halvår, när jag övertog henne) och jag flinade mest åt att hon rymde, för tack o lov var det enbart buren hon gnagde sönder, inga ledningar eller något annat. Det fanns för mkt att käka och chilla med, när man upptäckte lägenheten. :)

#12: Jag har ett trapphus, och bor dessutom fem våningar upp från porten. Min hall brukar vara varmare än resten av lägenheten (med undantag av toaletten) på vintern eftersom fönstren aldrig är 100% täta.

Jag har haft råttor & katt. Har alltid sett till så att buren inte är öppen när råttorna är i närheten förutom vid matning men mina katter har aldrig visat intresse. Inte hundar heller direkt.