För min egen del;

• 1 av totalt 11 råttor har varit (är) aggressiv
• Aggressiv mot artfränder, opålitlig i hantering av människor (fruktansvärt osäker)
• 16 månader gammal, en nybadad burkompis som han känt hela sitt liv utlöste beteendet
• Världens gosråtta, hur säker som helst i all hantering och jättesnäll mot burkompisar.
• En oplanerad kull hos en privatperson
• Hane
• Sitter ensam, i väntan på andra åtgärder

ev. tillägg kommer..

• En av sju råttor har (är) aggressiv.

• Endast aggressiv mot människor, är hur fin som helst mot sina fyra ungar.

• ca ett år, han kom till oss för ett par veckor sedan och började inom kort bli lite konstig, ramlade omkull när han gick emot saker etc. veterinären tror att aggressiviteten och vinglandet hänger ihop och kan bero på någon form av epilepsi.

• Aggressiviteten började när han kom hem till oss, vet inte om tidigare beteende.

• Planerad kull hos privatperson.

• Hane.

• Kvar i samma bur som ungarna eftersom han aldrig visat någon aggressivitet överhuvudtaget mot dem, vill undvika avlivning.

• 1 aggressiv råtta av 10.. Han är fortfarande rätt ilsken.

• Han undviker "gänget" och vill oftast bara hugga människor.

• Började rätt tidigt. Han är en ensam varg som bara vill vara ifred.. Drar sig undan de andra råttorna också. Flyger på dem ibland också.

• Lite sprallig, ville helst inte "vara med"..

• Privatperson.

• Hane.

• Fyar honom när han är på någon annan och det lyssnar han på. Försöker "umgås" med honom mer och hitills har det lugnat ner honom lite. Blir det värre får han sitta själv.

• 1 aggressiv råtta av 13+. Är osäker på antalet vi haft, har haft råttor med syrran så..
• Han var aggresiv mot andra råttor och människor
• Vid 1 år.
• Enligt dom lite bitig sen ett bra tag (köpte honom när han var ca 8 månader)
• zoo affär.
• hane
• Fick bo ensam för han bet alla andra råttor. Försökte ha ute honom mycket då han var lugnare utanför buren. Men tillslut stod han och försökte attakera genom gallret och man kunde knappt ta ut honom eller ge honom mat.  Det slutade med att han fick somna in.

har aldrig haft en aggresiv råtta under de åren vi haft råttor.

gah, ninja, ska jag räkna??? hur då? jag har ju fött upp aggressiva råttor på nittiotalet…

• Jag har inte haft någon agressiv råtta dock 1 väldigt rädd, detta av 16 råttor (varav 7 dock är vid liv och yngre än 1 år vilket gör det lite riskabelt att säga att de aldrig kan utveckla agressivitet men än så länge har jag inte sett såna tendenser) 
• Hon var rädd för människor.
• Hon var rädd redan innan hon kom till mig, tror dock att droppen som fick bägaren att rinna över var när hon fick lov att flytta igen ett tag över jul då jag skulle bort.
• Hon kom från en djuraffär där vi fick ta över råttor på grund av vanvård, hon var runt ½ året då.
• Hona
• Jag lät henne ta saker i sin takt och efter ett tag växte hennes tillit till människor och hon bet aldrig mer.

#6 Nä du behöver inte rabbla upp varenda en. :P Men du kanske kan skriva lite om exempelvis vad för typ av råttor du använde? Okänt i stamtavlan, utavelsparning osv. Var det hela kullar som blev mer eller mindre aggressiva, mot bara artfränder eller bara människor (eller mot båda), var det både honor och hanar, kastrerade du någon och fungerade det osv. Dök aggressivitet upp i samband med könsmognaden och sånt. Intressant att veta när, var och hur ofta sånt dyker upp.

Hittills är det bara hanar.. (förutom *Girlie*s som var hona, men hon var ju rädd, dåligt temperament, inte rent aggressiv) någon som testat kastrering?

7 agressiva har jag haft, varav 1 bara var agressiv mot en annan råtta men snäll mot resten, och en slutade med agressiva fasoner efter ett par veckor ensam. Samtliga är hanar med dålig bakgrund (1 råtta som hittats ute i en snödriva, 3 zooråttor, 1 omplacering, 2 tjuvparningsresultat med agressiv pappa). Förutom dessa har ytterligare en hane från zoo visat lite agressiva tendenser vid en introducering men sen lagt av rätt snabbt, jag antar att det var hans sätt att försvara sig (den som introducerades är den som suttit ensam ett par veckor).
Har även en hona som kan vara rätt bufflig mot nykomlingar, hon är inte agressiv men det kan lätt uppfattas som agressivitet.
Ingen av dessa har varit agressiv mot människor, jag har fått ett bett av en av tjuvparningarna vilket var ett misstag då jag gick emellan de när de bråkade bara (kanske ska nämna att det inte är råttor som fötts här, så slipper Nutiz oroa sig :P).

Totalt har jag haft drygt 40 råttor, men då är större delen omplaceringar odyl som i majoriteten av fallen kommer från zoo sen innan.

Hanen som hittades ute var vuxen när han hittades, vet inte hur gammal han var då. Han var agressiv redan från början.
Leffe, han som bodde ensam ett tag, var 2 år och några månader när det började visa sig ordentligt, han var innan det bara den dominante helt enkelt.

Tjuvparningarna lämnades tillbaka till "uppfödaren". Leffe tog jag ur flocken och försökte introducera några gånger utan bra resultat. Lät honom då vara ensam ett par veckor och försökte igen, vilket fungerade bra om man bortser från de agressiva tendenserna hos han som försökte försvara sig.
Omplaceringen som bara bråkade med en annan råtta fick flytta ihop med några bebisar han fungerade med när jag hade en kull på den tiden.
De andra två (zooråttor) kunde bo ihop sålänge inga andra kom in i bilden så de fick helt enkelt bo ihop utan andra hanar.

#8 Mja, saken är ju den att jag gått vidare. Jag har lämnat de knäppa råttorna bakom mig. De var vackra SRS-råttor, vältypade och som kunde släktforskas ända bak till de första importerna från England - som alla SRS råttor hade bakom sig i stamtavlan förut!

Sammanfattningsvis kan man säga såhär. En dag insåg jag att det jag födde upp var monster och jag var tvungen att söka mig utanför klubben för att få hjälp - då ingen i klubben insåg problemet utan man ansåg att många monsterbeteenden var fullt normala…

Som tur var födde Eva Johansson upp råttor och hade verkligen förstått hur råttans riktiga natur är. Att de flesta tamråttor hade väldigt dåligt temperament och var för aggressiva.

Så jag skaffade några råttor från Eva, tog del av hennes kunskap på djupet. Fick henne att beskriva exakt hur hon gjort för att avla fram sina snälla råttor - flera gånger!!!

Jag var tvungen att radera alla mina föreställningar om hur råttor ska vara och börja om, ifrågasätta alla beteenden. Är det normalt för en dräktig hona att vakta? Ska det "gruffas" i en honflock? Vad är tamhet och vad är temperament? Hur väljer jag ut den individ med bäst temperament?

Eftersom mina monsterråttor kom till genom utavel, bestämde jag mig för att inte blanda ut blodet på djuren från Eva - inte mer än nödvändigt!