Min älskade lilla gosboll Dobby såg jag på bild första gången här på i fokus, jag blev kär där och då och ville ha upp honom genast. Det tog ju sin tid men han är här nu :) Jag blev så otroligt glad när min kompis skulle ner till 08 och hälsa på sina föräldrar och dessutom kunde ta med sig MIN Dobby hem.

För mig fanns det inget annat sätt, jag far i princip aldrig ner till söder och den här gången blev jag Kär!

Nu slutade ju Dobbyhistorien lyckligt. Jag for och hämtade honom några mil härifrån, och det första han gjorde var att börja knastra och sen somnade han just nedanför halslinningen.

Men jag vill helst träffa dom råttor jag skaffar innan jag bestämmer mig. Mina första råttor valde ju mig och eftersom det funkade så bra så kommer jag nog att fortsätta med det. Jag skaffar ingen bara för dess färg, teckning eller så utan det ska vara kärlek vid första ögonkastet, annars kan det va.

Antagligen fullständigt meningslöst inlägg. :)

Jag har bara valt utifrån ett foto 2 gånger. Och det blev sisådär!! Första gången var via råtthjälpen och jag hade ingen möjlighet att åka till södra sverige för att kolla hurvida vi "klickade" eller inte.

Andra gången valde jag efter foto och färg och skulle ha hälsat på men det blev så att hon som sålde skulle iväg på semester så jag sa.. whatever. Men den honan är så ung att vår kontakt fortfarande utvecklas.

Men annars vill jag klicka med råttan, och hälsa och hålla den och vänta på "klicket". Och om den inte somnar hos mig tar jag den inte… 

Men erkänner att jag kan vara färgfixerad till viss del, kan reservera en råtta med speciell färg/hårlag i tidigt stadium men sen ångra mig efter att ha träffat den.

Jag tycker egentligen inte om ba hd´s och hade reserverat en rex i den kullen men kom hem med en slät ba hd kille som valde mig… *käärlek

Hag såg mina pojkar på bild, åkte till ägaren och träffade alla bebisarna i typ två timmar, sen följde två med mig hem :D

Färg och teckning är fullständigt obetydligt för min del :)

Jag har köpt en av mina råttor från foto, Geten. Hans uppfödare (som är en god vän till mig men som bor, tja 20 mil från mig) visade upp ljuuuuvliga bilder på sin tjuvparningskull, bland annat på en ljuvlig liten roanhane med bläsen över ena ögat. Jag smälte.

Sen när jag, mamma och pappa åkt upp ända till borlänge för att hämta honom så kändes det inte alls rätt, han var inte min råtta helt enkelt. Men ja, nu hade jag ju tingat honom och övertalat pappa att åka ända upp till borlänge för att hämta honom så det kändes rätt… otacksamt att inte köpa honom liksom.

Idag är han inte alls lika tillgiven till mig som mina andra två råttor är, och de träffade jag innan jag tingade dem. Det var inte alls samma känsla som med Geten när jag träffade mina andra två.

Om jag inte har möjlighet att åka till uppfödaren för att låta någon råtta välja mig så får uppfödaren välja ut en åt mig (då krävs det såklart att det är en uppfödare jag litar på….fast det krävs det iof. oavsett om jag ska köpa råtta av någon så det blir same same).

 Jag kan förstå att alla inte har möjlighet att åka och titta på kullen och då är en bra kontakt via nät/telefon viktig!

Sen är det inte så många uppfödare som erbjuder köpare att låta råttan välja vem den ska till….tyvärr.

Jag kan hålla med till viss del.. Jag bor väldigt långt från uppfödare och därför har jag inte möjlighet att hälsa på och "lära känna" den eventuella råttungen i förväg, och speciellt inte då det förmodligen finns väldigt många andra intresserade som har den möjligheten. Dock skulle jag absolut vilja göra det om det gick!

Däremot så skulle jag inte tinga en råtta för att sedan få den transporterad till mig. Vill verkligen träffa den i sin hemmiljö åtminstone en gång och se hur den och råttfamiljen samt de andra råttorna mår och hur de har det. :)

Vad gäller färg spelar det ingen större roll för mig. Dock föredrar jag sådana som inte redan finns i flocken, om det är möjligt, så det är väl det enda.

Jag ska köpa 2 killar som  jag bara sett på foto. Det är första gången för mig som jag inte har träffat flocken och valt själv (förutom en omplaceringstjej). Står även i kö hos danska uppfödare, där lär jag inte heller få träffa råttbebisarna innan jag tingar. Visst är det bästa scenariot att få träffa bebbsen innan man väljer men jag har ändå inte tillräkligt med erfarenhet för att kunna bedöma vilken av dom som är "bäst".

Däremot har jag svårt att sälja bebisar till folk som jag inte träffat. Jätte dubbelmoral, jag vet. Har bara sålt en bebis till en jag inte träffat, men hon var reggad uppfödare i Srs och fick goda vitsord av en vän till mig.

Jag har valt alla mina tjejer från foton. De två första åkte jag ner med tåg och hämta och min nya tjej fick jag transport till en stad närmare mig och sedan åkte jag dit med tåg och hämta. Kan ju bli svårt att hälsa på innan när man inte bor i närheten.

Jag föredrar helt klart att få hälsa på blivande råttor innan men det är väldigt sällan det går iom att jag bor så pass off. Det blir för kostsamt att åka iväg och hälsa på råttor som man ändå inte klickar med, eller åka iväg, klicka, åka hem och sen åka ner igen när råttan väl är leveransklar…

Resultaten av det har varit lite blandat, några utvalda har varit underbara och andra inte, några som tingats utan att jag sett de innan har varit underbara och andra inte. "Sämsta" råttan jag haft (om man bara räknar med relationen mellan mig och råttan och inget annat spelar in) är helt klart en zooråtta som jag träffat innan köpet (dock inte klickat med, han följde mest bara med för att slippa bli ensam i affären när jag köpte hans bror). Bästa råttan jag någonsin haft var en liten dam vid namn Diva, som jag inte ens sett bild på utan jag visste bara att hon var ba ut och hette just Diva. Jag köpte henne och hennes halvsyster Lolita dels efter färgen, iom att jag ville kunna se skillnad på de (först tänkte jag köpa Divas kullsyster Elektra, som hade samma färg som Diva, men ångrade mig :P) och sen hade jag bara namnen att gå på så jag tog snyggaste namnen. Diva var en sån där "once in a lifetime"-råtta som blev sådär extremt speciell.

Fast det gör inte mig så mycket om det inte klickar heller, sålänge råttorna funkar bra i flocken så är jag helt nöjd. Gosa osv kan jag göra med de jag klickat med och några andra som ändå vill gosa, resten får göra som de vill liksom. Jag föder ju inte upp eller så heller så det spelar liksom ingen större roll, jag har gott om plats för både klickobjekt och klickfria råttor. Alla är omtyckta ändå, jag är en sån sucker för de små sötnosarna så om de inte gillar mig spelar ingen roll, jag är ändå överförtjust i hela högen

Nu får jag hem en liten dam på lördag och henne har jag inte ens sett på bild (annat än på bild på kullen där man inte vet vem som är vem :P). Men mja, jag är inte så sugen på att åka tåg i 8 timmar till gbg och så tillbaka helt i onödan liksom :P

Vill också helst träffa djuren innan men mycket försvårar situationen. Vissa uppfödare tillåter tingningar via internet/telefon vilket gör att man måste skynda sig tinga om man ska få chans på en unge från den kullen. Dessutom har vi ju lite avstånd och ibland är man lite sådär tvungen att chansa. Man får väl fråga ut dem en hel del om temperament, föräldrar etc..

Utseende var liite viktigt förut när man aldrig haft råttor själv. Men bryr mig inte ett skvatt längre. (inga nakisar dock) Har märkt att jag älskar alla färger, öron, pälstyper osv. Litar man på uppfödaren kan man ju "beställa" en unge med ett temperament som man önskar. Jag vill ha en till bebbe som min underbara Sizzla! Så otroligt framåt, busig, orädd och lätthanterad.

Har iof inte ett dugg brådska nu och tänker ta tid på mig så att jag kan få träffa tilltänkta..

Jag har blivit lovad två ungar från Therese Granath i Mariestad, vi har hållt kontakten via telefon och jag ska åka dit helgen 15/16 December och välja ut två honor, sedan åka dit igen när dem är leveransklara.

Jag har ca 20 mil till Mariestad, alltså blir det totalt sett 80 mil! Men jag tycker att det är värt det, för om jag hittar just "dem råttorna", då är det verkligen värt det! Men om jag däremot inte åkt dit och kommit hem med något helt annat än jag tänkt mig, då hade det inte varit särskilt roligt.

Förstår absolut om man inte kan åka såhär långt för varje råtta man inskaffar, det är dels dyrt och dels svårt att finna tiden att både åka och kolla och köpa, men planerar man väl och verkligen vill så går det oftast att lösa! (Fast jag har nog väldans snälla föräldrar som ställer upp och kör, då jag ej har körkort helt klart )

Åkte i Lördags till Virserum, en resa på totalt 37 mil, men dessa två killar hade jag bara sett på foto, men jag hade turen att få två sociala och trevliga ungar  Love!

Frågan fick mig att fundera, har faktiskt inte tänkt på hur jag gör innan. =/ Så får dra en liten reflektion, mest för min egen skull (längst ner).

Sammanfattningvis ser det ut dom följer: 12 av 16 råttor har jag faktiskt träffat innan jag bestämt mig för dem. Tre av dessa har jag haft i egenskap av jourhem inom Råtthjälpen så jag har kunnat lära känna dem innan jag bestämt mig (i 2 av fallen var dock råttorna svåra att adoptera ut så att jag verkligen hade ett val kan diskuteras). 2 av de 4 råttorna jag inte träffat innan kommer från Danmark och det berodde på karantän och avstånd. 1 av de andra 2 spelade också avstånd in, då Göteborg tyvärr ligger 16 timmar med tåg från Umeå. =) Den sista bestämdes dock inte utifrån färg utan valdes på grund av stam och uppfödare.

Så trots att jag haft tur med de råttor som andra valt ut åt mig så vill jag helst träffa råttan innan jag bestämmer mig. Ofta tingar jag en tös men får ändå träffa denna innan jag måste bestämma mig slutgiltigt. När jag köpt endast från kort har avstång spelat in och karantänmöjligheter när de kommit från Danmark. Har dock väldigt bra erfarenhet av de Danska uppfödare jag har kontant med och därför har jag vågat chansa.

 ------------------------------------------------------

Ayla och Iza: Valde jag själv ur en ormmatskull. Inte bästa sättet kanske man jag visste inget annat.

Freja: Var jag nere och träffade när hon var bebis, ville ha en dumbo men när det visade sig att hon var toppörad vad jag redan kär!

Saga: Omplacering (Råtthjälpen). Valde inte henne utifrån färg utan för att rädda hennes liv. Blev senare fäst vid henne så hon fick stanna hos mig.

Octa och Softis: Är båda köpta från endast kort. Båda dumbo vilket var min önskan den gången men avstånd spelade också in. Octa kom från Danmark och satt i karantän i Skåne innan jag hämtade henne och Softis i Göteborg, en resa på 16 timmar. Både dessa tjejer och helst Softspot är dock de bästa köp jag nånsin gjort!

Frid och Båra: Frid bokade jag innan jag ens sett ett kort, färg och utseende var inte viktigt för mig i det avseendet utan viktigare var stam och att jag tyckte uppfödaren verkade seriös. Båra var en omplacering från samma ställe som jag bestämde mig för när jag träffade henne samtidigt som jag hämtade Frid. Båra och jag fann dock aldrig varandra tyvärr. =(

Bambi: Omplacering (Råtthjälpen) som inte gick att omplacera på grund av temperament. Hon växte in i mitt hjärta och fick en stor plats innan hon gick bort.

Viva: Köpt på djuraffär, det var kärlek vid första ögonkastet men visst ska man inte sticka under stolen med att hennes blåa färg spelade en viss roll.

Luci: Är nog det bästa exemplet på hur det kan gå när man ska träffa råttorna innan man väljer. jag var övertygad om att jag ville ha en liten silverfawn rex altenativt en silverfawn (från bilderna) och helst inte en Agouti som jag redan hade. Självklart kommer jag hem med en slät Agoutitös som är underbarast i världen! Hon vann mitt hjärta helt enkelt.

Shiri: Valde uppfödaren åt mig innan jag kunde komma och träffa henne, men jag hade ändå valet att tacka nej om jag tyckte att vi inte stämde med varandra men det gick inte när jag träffat denna underbara sak. Uppfödaren kunde inte gjort ett bättre val!

Helia: Valde uppfödaren åt mig utifrån vad jag skrev att jag ville ha. Från Danmark och satt i karantän i Stockholm innan jag fick träffa henne. En underbar råtta jag är väldigt glad att ha!

Karma och Indra: Valde jag själv efter att ha spenderat en hel dag hos Daydreams och gosat med bebisar!

Tilde: Omplacering (Råtthjälpen) som blev kvar.

Jag har köpt råttor genom foto. Något jag helst inte gör, vill ju träffas och gosa för att hitta det där välkända klicket.

De råttor jag har fastnat för på bild har varit toppen! Sen har ett syskon följt med (så att det funnits en lekkompis i samma ålder :P) som jag inte kunnat se "rakt in i själen" på direkt, och då har det tagit längre tid innan vi fått kontakt.

Ja, det där "klicket" kan man ju aldrig fixa på avstånd.