När Gawii fick tumör (vid bakbenet) var jag hos veterinär och de sa jag skulle avvakta och om jag såg hon led av tumören var det avlivning som gällde.
Jag hade svårt att släppa taget om Gawii, min första råtta (min avatar) och lät tumören växa lite för mycket tror jag. Det var när jag märkte att hon började få ytterligare 2 tumörer och hon började gå lite dåligt som jag bestämde mig för att låta henne somna in. Tycker det är det rätta att låta sin råtta leva tills man ser att de lider/tumören blir för stor. Bara man klarar av att åka till veterinär för att låta de somna in och det inte går för långt.

Tyvärr klarar inte alla råttor att bli sövda=/ Sen kommer kanske tumör tillbaka igen även om man opererat bort. Är mycket stress för råttan med operation också..
Tyckte du gjorde rätt. Hoppas att tumören växer långsamt så ni har en lång tid tillsammans framför er:)

så länge din råtta trivs och mår bra ser jag ingen menng med att avliva henne, när hon börjar få problem pga av knölen och inte kan leva det råttliv en råtta ska kunna då e det dax att låta råttan somna in tycker jag..så länge hon inte lider av det så är det itne grymt på någotvis tycker jag..

När en av mina gamla honor fick en tumör så  satt den på ett inoperabelt ställe, dvs pga placeringen av tumören så gick det inte att operera. Risken för att någon nerv skulle skadas var för stor, sa veterinären. (den satt i höger ljumske)

Hon fick gå med sin tumör tills den blev för mycket. Och den blev riktigt stor, men även om den störde henne lite när hon gick så syndes det på henne att hon hade en del kvar att ge. När hon, försvagad av att tumören sakta sög livet ur henne, tappat gnistan så såg man på henne att hon inte ville vara med längre.. hon fick somna in då. Men hon blev ju gammal ändå, ca 2,5 år..

Så det är helt upp till råttan skulle jag säga, om den är ung, frisk och pigg nog så man ska våga sig på en operation eller när det är dags att låta den somna in.

Tack för alla svar! jag ska vänta till jag ser att hon mår dåligt. hon vill ju leva, det vet jag. hon kämpar varje dag för det. Hon är 1½ år så hon är ju inte så extremt gammal :(

Min gizmo fick somna hos vetrinärn för ca 2 mån sen pgav en tumör…han hade levt me den i litemer än 6 mån.Han va väldigt pigg å matglad å kelig hela tiden,märkte sista 2 veckorna att han blev aggresivare mot sina burkompisar å så började han se dåligt å så sov han mäst å åt.så då kände ja att de va dags fö då började han pipa åxå ifall man nuddan fö hastigt han blev lixom räddare,hellst ville han bara sitta i min hoddtröja hela tiden vilket han åxå fick såklart. *snyft* saknar honom….

#5 min tjej vill också sitta i min tröja hela tiden när jag tar upp henne.. men hon har iofs alltid varit så att hon vill vara där inne.

tråkigt att höra om din gizmo… men det var antagligen det rätta beslutet..  :( längtar inte till det blir min tur med det…

gizmo va åxå alltid gosig men sen på slutet blev de nå speciellt me de där me att han ville va så nära hela tiden….kändes nästan som om han visste att han inte skulle kunna få sitta i en varm famn så länge till….

Tror du kommer att känna inom dej när det är dags för din tös att få gå vidare….ett svårt beslut men när man väl är vid de ögonblicket så känns de som om man e helt överens med sin lilla vän om hur de ska bli….

visst kan man operera bortknölar på råttor. Och det ä ren risk att söva alla djur, små djur speciellt. Nu vet jag inte vart du bor, men i stockholm på Alhbergs så söver de inte djuren helt. De har lugnande och lokalbedövning. Så de är int helt sederade, vilket gör att det är säkrare. Opererade en råtta där i augusti och de gick jättebra, ska nu operera henne imrorn också och hoppas för guds skull att det går lika bra som förra gången.

#7 jo jag kommer nog allt veta när det är dags.. inte kul :(

#8 jojo visst kan man de. men jag var ju så orolig när det var en så pass stor risk..

jag bor ungefär 18 mil från stockholm så det är ju inte långt.. men nu tror jag inte att det är någon ide för hennes knöl är så pass stor så jag tror nog inte att dom skulle kunna ta bort den.. eller ja man vet ju aldrig men jag har svårt att tro det.. vill hellre att hon lever lyckligt den sista tiden hon är vid livet.

Just det, i #3 tänkte jag bara på juvertumörer. Min Kvickrot fick ju en tumör han med, fast en testikeltumör. När han var två år gammal valde jag att operera honom, vanlig sedering, och han vaknade aldrig upp efteråt. (för att dela med mig av mina erfarenheter vad gäller operation..) kanske ska tillägga att Kvickrot var en riktig tjockis. Övervikten kan ha varit en faktor till varför det inte gick på önskat sätt, samt åldern. Självklart är man ju efterklok och önskar man lät honom gå med sin tumör så hade han funnits längre..