ååå, Jag har alltid velat ha en GP-råtta men har tyvärr ingen bur till en =(… Hoppas dina söta hittar hem där dem inte kommer bli avlivade. *är medlem i gp-hörnan dock inte varit online på länge*

Lycka till!

Oh justja, bur var det ja - tack för påminnelsen ^^

Har en kaninbur till den ena som kan följa med.
Den andra bor i en Laura Super som även den kan följa med, jag har dock inte möjlighet att transportera den buren så långt utan det beror på om man kan ordna skjuts med nån som har kombi.

Ffa kaninburen är ju lite i minsta laget, men de fungerar tillfälligt iaf.

Transportbur och lite smått och gott som mat, matskål odyl följer även det med, såklart.

oo önskar jag kunde ta hand om dem….men jag å min sambo har för liten lägenhet 42 kvadrat,sen har vi råttor redan…..vill gärna ha men inte förren jag flyttat till villa….typiskt….:(

bara en undran…vad händer ifall du inte hittar hem till dem =/?

Om transport var möjligt hit upp, så skulle jag nog inte tveka att ta en. Hur är de mentalt? Är de trevliga? Hur är föräldrarna? Vad är det som har hänt dem?

Mvh,
Moa

hur tror du de fungerar med vanliga råttot?

*nyfiken i en strut*

    vart kommer dom ifrån? vilken uppfödare?

#4: Då avlivas de :/

#5: Transport dit upp beror på vart upp det är :P
De är inte trevliga för fem öre. De flyttade från uppfödaren till en tjej som inte kunde ta hand om de, ville inte ens betala veterinärvård när den ena skadade benet.
När de kom hit var de livrädda och det första de gjorde var att gömma sig respektive bitas. Har inte lyckats få de tama öht, enda gången jag kunnat klappa de har varit när de ätit gröt och inte märkt att jag var där. Äter mat ur handen gör de men det gäller att inte ha fingrarna närmast…

Nu inatt tog sig den ena ur buren så det blev lite GP-jakt… Slutade med att jag nu får knapra penicillin och gå runt med några riktigt illa bett och är alldeles svullen. Går inte att skriva ordentligt utan att få ont ens (därav att det blir lite bristfälliga svar nu). Finns mer info i tråden "Otama GPs" under Allmänt på http://gpr8.cjb.net

Mamma till de heter Lady Brooklyn, pappa heter Tommy Boy. Finns info om de här: http://www.zoonen.com/perzoonen/artikel.asp?oid=1176918 

#6: Har inte testat de ihop med tamråttor. Skulle personligen inte våga ta risken, de bett jag fått inatt skulle en tamråtta kanske inte ens överleva.

#7: De kommer från Rat Think (dock inte köpta av henne)

nej men ush…..då behöver de verkligen komma till nån me kunskap å just erfarenhet av gp råttor som e lite problematiska……mycket tid å tålamod….annars e de no de bästa fö dom å få somna in…..hemskt nog….

#9: Precis. Eller ja, erfarenhet av GPs är nog lite mycket begärt, men iaf kunskapen. Är man bara påläst och vet vad man ger sig in på så inte mig emot…

    Okej, Saturnus och Jacks uppfödare då…

Är båda lika rädda och bitiga…när jag läser så hör jag mest att de är Nova?

#12: Mjae, Ninko är vanligtvis den som är kaxigast, Nova är mer blyg av sig.
Att Nova bet mig idag antar jag är mest för att jag höll fast henne och hon fick panik. Annars har jag bara fått enstaka småbett av henne, hon håller sig hellre i skymundan än hugger.

    Har man bara tiden och orken så kommer dessa damer att bli underbara tjejer! =) Saturnus var också rädd och bitig, men han blev bra! mycket bättre! Dock fick vi avliva han pga att han blev så dålig efter ett tag =( Nu har vi jack hemma, som är fel fri ;)

Funderar och funderar, vill ha dom två damerna ju… plats finns, tid finns… humm… måste tänka…

#10 jo sant…va lite de ja mena…:) blir så nyfiken jag på krabaterna….men mm..visst ja kan inte säga att ja inte har tiden…men jag tro inte jag har tillräckligt med utrymme…

Risken är väl den att de aldrig blir riktigt tama, då gp's inte är ordentligt domesticerade ännu?
Mvh,
Moa

    #16 bitfria och hanterbara är det inga problem med att få dom.. Det tvivlar jag inte en sekund på! Som sagt tiden och intresset måste finnas… Och de gör den här! Men tänker fortfarande :P

Mjä, man ska nog inte vara för optimistisk där. Visst KAN man lyckas få de bra, helt tama är nog för mycket begärt men man kan kanske få de att fungera normalt och inte bitas iaf. Men några garantier finns definitivt inte och risken finns att de fortsätter såhär.

Förhoppningsvis kanske jag har hittat en som vill ha Nova iaf… Bara att hålla tummarna, vet inte säkert än.

    #18 nej menade inte att dom skulle bli 200% tama men iallafall en 90% och de är ju alltid en förbättring =)

Men säljer du dom en och en eller hälst båda tillsammans??

Jag har tänkt och har pratat med sambon också, därför frågar jag..

Det är en och en. De bodde ihop förut men rykte ihop när de blev könsmogna, och fungerar inte ihop längre.

Tycker det är så tråkigt med alla dessa GP råttor som flyttar runt till olika hem:( Kanske dom helt enkelt inte är lämpade som tamdjur?

Hur många har dessa 2 bott hos? 

Jättebra om dom får hem men kanske en klausul skulle med att om dom inte funkar i sina nya hem heller, ska dom avlivas?

Stackars råttor :( De kan ju inte må bra som de mår nu.

Snälla sälj dem bara om du tror/vet att de som tar över verkligen vet vad de ger sig in på och kan ge dem ett bättre liv & om du tror att råttorna klarar det! Annars är det mer ansvarsfullt att avliva dem! Att skrika AKUT brukar leda till att allt för många djur råkar "illa" ut tyvär :(

#21: De är klart lämpade, men då gäller det att veta vad man håller på med och sköta de ordentligt, vilket förra ägaren tyvärr inte gjorde.
Det är lite som hundar som hamnar i fel händer, skillnaden är väl mest att hundar är lättare att få ordning på när skadan väl är skedd.

Uppfödaren, en annan och nu mig har de bott hos. Som skrivet i huvudinlägget; "mot löftet att de avlivas om köpare inte lyckas ge de ett bra liv".

#22: Ja, självklart gör jag det. Annars hade de inte bott här nu, för då hade jag lämnat tillbaka de till säljaren, eller iaf sålt till nån som varit intresserad… Det vete fasen hur många jag har nekat köp, men hellre att de avlivas än hamnar i fel händer - vad som händer då såg jag redan när de satt nyanlända i sin transportbur liksom.

Jag är dock övertygad om att även de kan få ett bra liv, det gäller bara att hitta rätt person som kan ge de det. Jag skulle gärna vara den personen själv, men det är jag tyvärr inte.

*putt*

hej..

jag vet att det inte är lätt med gp som fått en dålig start. men till alla er som vågar och tror sig klara den uppgiften så är det inte omöjligt.

nima på zoonen har tagit över en gp från en annan som kom ifrån mig i början. hon är numer helt hanterbar och stressfri. ännu lite kvar att jobba med. men den personen kan man säkert kontakta om man vill ha råd och info.

allt hänger på tålamod och tid!. sedan är vägen genom en gps hjärna mat. att dom äter ur handen är iaf ett gott tecken på att det inte är omöjligt.

Håhåjaja, de inte bara äter ur handen utan är rent av glupska. Som marsvin

mh.. alla glupska djur kan ju enkelt hamna fel på en mat bit och funger så det ska man inte haka upp sig att de bitts för.

gp är verligen ett underbart husdjur om man orkar. man behöver egentligen inte kunna så mycket om just gp. viktigaste är att inte vara rädd, säga ifrån nej, beröma vid rätt tillfälle, stimulera och viktigaste av allt är ju alltid tålamod.

eftersom det är ett rätt nytt djur som sällskap i de lite mer närliggande länderna så blir det lätt att folk köper på sig för att de är tuffa eller för att avla och tjäna pengar. inte många som räknar med alla utgifter och jobb som krävs.
men så är det ju tyvärr med alla djur. hur heligt en köpare lovar och målar upp en perfekt bild så är det jätte svårt att se igenom lögnen.

gp har funnits som sällskaps djur i flertal år men mest då i sitt hemland. de har tränats i flertal år precis som en hund. hjälpa människan med att göra jobb de själva inte vågar. i detta fall minletare. så nej det är inte något nytt djur att ha till sällskap men ja det är väldigt nytt djur hos när liggande länder. det är vad man tror iaf. jag känner en kompis vars pappa ägde en apa för flertal år sedan. hur säkra kan vi vara att det inte har funnits massa gp i sv som sällskap innan?. det kan man inte.

Kan inte annat än instämma.