Läs först Rött sekret , där det handlar om Max som förmodligen har en allvarlig livmodersinfektion eller liknande.

Jag sitter i soffan och myser med Max, hon mummsar på lite "Special Flingor" och frystorkade bär. Hon verkar pigg och kry, en dam som verkligen kämpar på.. Jag sitter och masserar henne, skäms outhärdligt mycket över att jag inte insåg hur allvarligt det är, hur kunde jag missa det? och så upptäcker jag det.. Det som inte borde finnas, det som alldeles för många redan genomlidit, och dött av.. En tumör.

Inte nog med att hon har haft en riktigt dålig start i livet, och en allvarlig infektion, hon har cancer också. Max verkar pigg och kry, hon springer runt tagentbordet och luktar nyfiket på allt, hyper som är. Och under vänster ben ser man en liten tumör. En tumör som verkligen kommer bli outhärdlig bara den växer några millimeter till. Jag brister ut i gråt, tänker över hennes förfärliga liv:

Sina första månader/veckor på djuraffär, en djuraffär som är riktigt dålig. Kutterspån, sjuka råttor, dålig mat, liten bur full med råttor och ingen som helst aktivering. En vacker dag kommer räddningen, en tjej som köper två av hennes kamrater. Hon fraktas hem och inser efter ett tag hur hemskt det är, samma sak, fast med lite mer aktivering. Hennes kompis dör av svält, och hon är nu ensam. Tappar instinkten att kunna prata med andra råttor, när hon försöker blir det bara fel och hon blir attackerad om och om igen. Tillslut ledsnar ägaren på henne, hon sitter ensam i en smutsig bur och tror att det är såhär livet ska levas. Hon får en gurkbit då och då som hon med stor aptit äter upp fort.

En vacker dag kommer en annan tjej, hon tar transportburen och fraktar hem den lilla. Det första hon får se när hon kommer in i den nya buren är en stor skål med köttfärs och spagetti, hon hugger in med största aptit och märker att här får man mat varje dag. Det äckliga torrfodret är annorlunda, faktiskt gott och hon blir fort på bättre humör. En hand kommer in i buren, hon har dåliga erfarenheter av händer och blir rädd. Hon biter och hugger mot handen, får in ett riktigt bett men ägaren verkar inte ge sig. Hon plockar upp henne i famnen och efter några månader börjar hon faktiskt få tilit till den vänliga handen som ger henne mat och mysiga saker att leka och sova i. Att vara utanför buren är inte så hemskt heller.

När hon väl tycker att hon börjar få det bra, börjar bli lite tjockis och äter god mat varje dag så får hon ont. Det börjar blöda och matte märker ingenting, hon får gå så i veckor innan matte lägger märke till det, hon verkar inte ta det för allvarligt, tills en dag hon får panik och inser vad hon gjort. Max märker även att hon börjar få en irriterande knöl under armen..

End of story.

Jag tycker det är hemskt, varför måste hon genomlida det här?

Jag tror inte hon är stark nog att bli opererad, men så får det bli om den växer mer. Hon ska inte få lida mer..