Jag saknar dej så otroligt mycket,jag saknar ditt huggande och jag saknar ditt pussande.Tänk att aldrig få vara med om det igen!Jag inte förstå att jag aldrigt får uppleva det igen.Tårarna rinner ner för mina kinder av saknad och längtan efter dej igen.Jag vet att du aldrig kommer att vara här mer,men på ett sätt är du fortfarande här.Du blev bara ca. 1,5 år,det var så kort tid trodde jag i alla fall skullle få ha dej ett halvår till,men inte det.Jag älskar dej så,Jonatan.

Tänk de gånger jag satt med dej på axeln när jag satt vid dator,när jag hade den på byrån i sovrummet,vad du lekte med mitt örhänge högst upp i vänster öra,bara för att du visste att du inte fick göra det så jag sa till dej att sluta och tittade på dej och när jag tittade på dej gav du så med pussar på kinden.Detta hände inte bara en gång utan flera gånger.Du visste så väl att jag skulle bedej sluta med örhänget och samtidigt titta på dej så du kunde passa på att pussa mej.

Du har lärt mej så mycket om råttor jag inte kunde innan jag köpte dej,jag kunde inget om "bitråttor" innan du kom,men efter att du blev en så lärde jag mej massor om just "bitråttor" och hur man kan lyckas få det beetendet att försvinna.

Under hela tiuden jag skriver detta så lyssnar jag på Evanescence "My Immortal" och tårarna bara rinner ner för kinderna.

Jag saknar och älskar dej Jonatan,kommer alltid att göra det!

Hoppas du har det bra,älskade vän

RIP Jonatan