Jag hade nog valt att låta en sådan indvid somna in. En sådan råtta kan knappast må bra. Dock hade jag väl eventuellt testat kastrering innan jag tog det absolut sista steget. För att se om det hjälper då det kan röra sig om hormonella problem. Så jag personligen hade testat att kastrera först och väntat och sett hur beteendet utvecklas om det gör det alls. Och om inte ens det fungerade så hade jag valt att låta råttan somna in.

Men om det är rätt väg att gå enligt de med mer erfarenhet av sådant här vågar jag inte svara på. Jag själv har noll erfarenhet av råtthanar då jag själv bara haft honor. Men hade jag satts i en sådan situation så är det nog så jag hade agerat iaf.

Även fast jag vet vad som måste göras så är jag sån otroligt svag person när det kommer till dessa svåra beslut. Jag har haft inställningen länge att det kommer bli bättre och att det bara är en tråkig period som pågår men har nu börjat tvivla allt mer på min magkänsla. Jag vill såklart ha kvar honom men eftersom han varken är snäll mot oss eller mot andra är det kanske inte det lämpligaste husdjuret. Känns så oerhört tungt och hemskt. Jag behöver så mycket kloka tankar som möjligt. Är så rädd att göra fel val, även att jag ska ha makten att bestämma om han ska leva eller somna in känns ännu jobbigare. Vem tror jag att jag är liksom? Han är en egen individ. Finns ingen som vill ta emot honom och kastrering eller operation överlag bör inte göras på en sjuk råtta och särskilt inte på de med svåra luftvägsproblem…. Har en sån förskräcklig ångest, är ju ändå mitt djur som jag fäst mig vid.

det är svårt men man måste också försöka tänka på alla andra råttor upplevelse, och vad jag kan läsa från din text så är den inte trevlig. Du kan ju sätta honom helt själv och låta honom leva sitt liv helt ensam, finns ibland sådana råttor som bara blir arg av allt och alla. Kanske klarar av att acceptera er mer efter det?

Jag hade en gång en hane på foder och han hatade andra råttor och till sist även mig, så jag sa till ägaren att detta inte funkar alls. Det var så illa att jag kunde inte rengöra buren, och då fanns det ju som bara två utvägar kvar - prova med gamla ägaren eller avlivning ( förra ägaren tog honom och åkte till veterinären, det är en krånglig story så försöker hålla det kort ).

Jag tycker att när man inte kan ge sitt djur den vård den behöver för att den är aggressiv så måste man ta bort den, det är bara jobbigare för djuret i längden. Det är svårt beslut men det hör till då man beslutat sig att skaffa djur.

Lycka till <3

Ja, efter ungefär 3, 5 inlägg på forumet eller på grupper på Facebook om ens råtta besvär anses du vara djurplågare.

#4 What?

Tack för kloka ord. Ringde själv till en veterinär idag som sa att det förmodligen är medfödda psykiska fel på honom. Att han agerar men förstår egentligen inte varför eller i vilket syfte. Jag har haft en otrolig otur med mina råttor rent temperamentmässigt. Då två av mina 5 har visat ett oönskat beteende. Tråkigt men ibland finns det inte mycket att göra än att försöka rehabilitera och kämpa på. Men denna gång får han tyvärr somna in. Jag hoppas inte minitinijattor är seriös när du kallar mig för djurplågare. Hoppas det var ironi även fast det inte fanns något ironiskt med det särskilt inte med tanke på situationen. Jag ska avliva ett djur, finner inte det roliga i det nånstans. Och bara för att något inte fungerar betyder det inte att man själv har gjort fel eller att man plågar sina djur, det kan bero på råttans egna psyke. Gör om och gör rätt!

Det är alltså vad folk tycker om en och inte vad jag tycker om dig. Folk är snabba på att göra sina egna bedömningar och tankar och sedan sprida dom likt prästen i kyrkan. Råttor är ingen större skillnad en hund diskussioner igentligen, idioter anses alla vara när ens djur blir sjukt mer en 3 gånger. Du vet vad jag pratar om #5

#7

Ibland kan vissa saker sparas till en annan tråd eller så, eller så får man tänka efter hur man formulerar sig. Ingen här har pratat om att Hagman ska vara djurplågare, personligen tror jag att väldigt få folk vill skada sina djur och det mesta handlar om kunskap. Därför tycker jag att man ska allra sist dra 'djurplågarkortet' för det är sällan man vet alla omständigheter, informera hellre.

sista man vill är att förstöra för djuret genom att skrämma bort personer som behöver lära sig mer.

Jag är väldigt mån om mina råttor och erbjuder ett mycket bra hem för dom där de kan röra sig i en stor bur och fritt ute. De städas och fixas varenda dag för att de ska kunna leva i en gynnsam miljö. Jag blandar eget foder, har alltid tagit dom till veterinär när det behövs, försörjer dom med mycket sällskap och stimulering. Finns människor som inte ens gör hälften av detta. Som inte ens har råd med varken foder, veterinärvård eller inredning. Det finns även dom som inte har tid för sina råttor eller liknande. Och inte kallar man dom för djurplågare? Vet du ens vad det är eller hur laddat det ordet är? Det handlar för fan om ett liv som man bokstavligen plågar varenda dag? Hoppas du skäms!

Kallade inte dig djurplågare. Läs om och läs rätt. Det du precis beskrev var något jag fick igenom gå eftersom jag var med i denna grupp och grupper på Facebook. Jag svarade på detta: "Borde vid detta laget vara ökänd på denna sida tillsammans med alla mina problem." Jag blev också ökänd med en annan profil där jag blev hotad, kallad djurplågare och stalkad privat av en person som gjorde allt för att hänga ut mig med sina förutsatta meningar som inte ens stämde utan som personen bara hade antagit och missat flera sammanhängande saker. Så ta det försiktigt där ute. Du är ingen djurplågare. Kram.

Ok ok, tyckte det var otydligt bara. Kändes hemskt inombords att bli kallad för det när man i fråga bara vill väl och få hjälp. Är aldrig fel att fråga och få svar från någon som är mer erfaren en jag själv. Men då förstår jag, det är aldrig kul att få påhopp. Har varit med om det flera gånger att folk gärna vill vara mer elaka än hjälpsamma. Man måste ju få fråga, uppleva och fatta beslut för att få erfarenhet. Men skönt o veta att det enbart vart ett missförstånd! Stå på dig! Ingen människa som varken vet någonting om råttans bakgrund eller liknande kan veta bättre än vad ägaren själv gör, inte heller kunna avgöra vad som är bäst. Däremot kan man alltid komma med tips :)

Råttvärlden i Sverige är mycket sjuk, folk sitter på sina höga hästar, det är äckligt rent ut sagt,  det är så mycket skit "uppfödare" pysslar med också, ändå blir de hyllade av vissa.. Det sprids lätt en massa skit yes, någon idiot ljuger ihop något, och så hakar alla på utan att ifrågasätta…

Som andra har skrivit, så hade jag provat kastrering, och hade det inte funkat, så hade killen fått somna in.

Vet inte om du fått det svar du vill ha, men kan dela med mig av mina egna erfarenheter.

Jag fick för något år sedan en råttunge, hane på 5 veckor som kom från en tjuvparningskull där pappan+massa syskon till pappan avlivades på grund av agressivitet. Jag ägde även en av brorsorna till pappan och han var tvungen att bo själv på grund av att han inte kunde kommunicera med råttor. Han var till en början dock otroligt snäll mot människor, men även han fick avlivas på grund av aggressivitet i slutet. Han var dock nästan 2 år då och hade levt ett glatt liv innan det.

Hur som helst, denna råttunge jag fick hem var jag mycket väl medveten om att den kunde komma att bli aggressiv och ha psykiska problem. "Uppfödaren" sa dock till mig att han var jättesnäll. Men redan när han kom hem till mig som liten bebis var han otroligt avvaktande och smått aggressiv. Jag försökte verkligen allt jag kunde för att försöka hantera honom och få honom att lita på människor. Det gick dock inte alls och när han nästan dödade en av mina absolut snällaste råttor, en råtta som inte ens skulle försöka försvara sig om någon försökta stiga i rang över honom eller liknande så fick det vara droppen.

Denna råttunge var då alltså bara 3 månader och hade redan såna sjuka problem. Jag valde då att avliva honom och kände att det var det bästa för alla. Någon annan kanske hade tänkt att kastrering skulle fungera och testat på det först, men jag valde avlivning på grund av magkänslan och min egen bedömning och det är inte ett beslut jag ångrar.

Många kan dock se snett på att man avlivar ett djur på det sättet, men det är beslut man måste ta själv. Hoppas att detta hjälper dig på något sätt :)

Allt som allt, känner du att avlivning är det bästa för alla inblandade så lite då på den känslan. Även råttan i fråga mår inte bra av att behöva leva med dessa psykiska problem.

#4 timpelt, svensktillverkad eller vad du kommer kalla dig nästa gång. Den där meningen var väl onödig . Vad hjälper den i diskussionen? vad kom den texten ens ifrån? ligger den inte lite väl malplacerad?

Tack allihopa! Ni är verkligen hur goa som helst som hjälper till och delar med er av egna erfarenheter, känner mig mer trygg i mitt beslut nu än vad jag gjort tidigare. Idag kommer han att få somna in då han rosslar något fruktansvärt. Han bor även ensam för att jag är lite osäker på om det finns smittorisk eller inte. Men han bits värre än nånsin och kissar ner sig så fort han är ute. Känns som det kan vara symptom på att han inte mår så bra? Hur som helst har jag fattat ett beslut som är bäst för alla. Känns tungt men rätt på samma gång. Han får det bättre i nästa liv, där han slipper leva i rädsla och hot från omgivning och Där han kan andas ordentligt. Huvudsaken han mår bra.