Kaffe är ett suveränt namn, hade en mus som hette så ;) råttor har jag aldrig haft ännu, kan inte heller skaffa det i nuvarande situation. Det har brunnit här i vår fastighet så det är sjukt mycket renoveringar nu, och det blir inte riktigt lämpligt att skaffa så stora djur förrän det är över. Katt behöver ju inte vara några problem dock, beroende på hur man bor och hur katten är :)

Oh ja, ATT jag saknat råttor! Har haft råttor till och från sen jag gick i högstadiet. Mina första var 3 flickor som jag och 2 av mina systrar köpte på en djuraffär. Systrarna tröttnade snabbt och jag vart ansvarig för alla 3. Min var Agouti Hooded och hette Rory. Yngsta syrrans var Black Striped Roan och hette Yera. Sista råttan var Black Hooded, men minns inte namn. Minnet från den tiden sviker mig. Men jag vet att dom och möjligen någon till hona (har för mig att jag fick min kompis när en av hennes dog, samt att min andra kompis gav mig en i födelsedagspresent) följde med mig när jag började gymnasiet och flyttade. Vid något tillfälle satt jag av någon anledning råttvakt åt en av gymnasiets råttanhanar. Det gick som det gick och jag fick (som tur vara bara) 3 råttor till. La ner när pojkarna ur den kullen dog av ålderdom. Jag hade inte råd att ta hand om några nya råttor. Några år senare gick jag in på djuraffären i staden jag bodde i då. Där satt en ensam liten Champagne Bareback tös. Jag föll som en fura, men hade inte råd med bur och sånt. När min kompis fick höra om detta grävde han fram sin gamla råttbur och köpte henne till mig. Och så satte det igång igen. LaLuna blev hennes namn. Kompisen som köptes in en vecka senare var en helvild Black Striped Roan vid namn LeNoir. Luna var lugn och go medan LeNoir var en galen sak som stal allt, rymde ur alla burar och jagade allt från nyfikna katter till hela hundflockar. (Här snackar vi hundar storlek schäfer.) Gud vad jag saknar den energin. Den flocken fylldes senare på med Black Husky Roantösen Weed, som lillsyrrans pojkvän köpte och tröttnade på. Kallade henne pipleksaken. Efter det vart det inga mer djuraffärsråttor. Först kom omplaceringarna Nova och Pikku Myy från Råtthjälpen. Mink Dumbo och Black Hooded. Sen kom dom första uppfödarråttorna. Rackarns Prinsessan Tiana och Rackarns Prinsessan Kiara. Senare även Rackarns Prinsessan Aurora. Alla Black/Chocolate EuBk. Sen fortsatte det i rasande takt. Som mest hade jag nästan 20 råttor, både honor och hanar. (Min favorit alla tider var en Agouti Rex Dumbo pojke som hette Kolgrim.) Men fick omplacera hanarna när jag utvecklade allergi p.g.a korsallergi/överexponering. (Det gick över när andra allergener försvann ur mitt liv.) Honorna omplacerade jag efter att jag flyttade till Sthlm för 3 år sen och tiden inte längre fanns till att ge dom det liv dom förtjänade. (Jobb och musuppfödning tog all tid.) Nu har det gått några år. Musuppfödningen gick åt helskotta med besked, och jag har bara 3 möss nu. Det räcker gott och väl. För hur kul dom än är så är det råttorna som hör hemma i mitt liv. Saknaden är ett enormt tomrum i mitt hjärta. Det vart för mycket tillslut. Och iom byte av jobb är jag numer ledig hela 3 veckor/månad och har all tid i världen. Så om allt går som det ska så flyttar det in 2 flickor i mitt liv inom kort. En av dom en liten kopia av min älskade Kolgrim. (Må hon skänka samma glädje.) Och jag är så otroligt lycklig! Kan inte förstå hur jag kunnat leva utan dessa små pälsbollar av glädje! (Vart också långt, men ja ja, skulle kunna skriva spaltmeter…)

Saknar verkligen råttisar, det känns verkligen ända in i hjärtat. Just nu vet jag att jag inte riktigt har tid, men i hjärtat längtar jag hela tiden och jag saknar våra tidigare råttisar hela tiden. Tror det kommer fler råttisar i framtiden, eftersom jag hjälper till med omplaceringar av råttor och både har varit jourhem och en del råttisar har blivit kvar.

Jag har tre ynglingar hemma hos mig nu, men jag saknar ändå mina tidigare råttor, Glimra (husky roan dumbo), Lakris (black hooded), Mymlan (russian blue dumbo, rex) & Vifs (russian blue dumbo). Mymlan & Vifs var mina första råttor, som jag köpte av Katoz. Glimra och Lakris var omplaceringsråttor som kom hem till oss under senhösten samma år. Jag greps av deras bakgrund, då de flyttat från hem till hem flera gånger och var därför inte särskilt rumsrena av sig. De två blev tyärr inte väldigt gamla, kanske 1 år och 8-10 månader. Glimra drog på sig en lunginflammation, och mot slutet av hennes behandling fick hon vad som verkade vara en stroke när hon satt på min rumskamrat och föll och slog sig illa. Det verkade först som att hon mirakulöst skulle hämta sig, och hon var en helt osannolik fighter, men vi valde att avliva henne när vi insåg att det gick mer och mer utför. Hennes syster Lakris dog bara någon dryg vecka därefter av okänd anledning. Vifs och Mymlan hade båda mycoplasma sedan ung ålder, men hanterade den bra. När de började bli gaggiga gummor fick de somna in tillsammans, strax över två år gamla. Saknar hela bunten. 
Glimra var en mycket modig och nyfiken råtta - alltid hjärnan bekom operationen när det skulle hyssas. Hon kunde leda de andra råttorna som en ankmamma. Lakris var blyg och en aning instabil i humöret, men hon bet aldrig någon. Hon blev en riktig tjockis och brukade ofta sitta mitt i matskålen så att ingen annan skulle komma åt att äta något. Mymlan var en lite småblyg, men väldigt mysig tant. Hon gillade att knastra tänder och gömma sig i håret. Hon älskade att gömma sig bland halsdukarna på hatthyllan. Vifs var definitivt högst i rang - slät, välansad päls, rak och strikt med sina burkamrater, lät de andra busa runt i köket så länge de inte rörde hennes matgömställen. Oavsett hur tjocka de andra blev, vann hon alla brottningsmatcher. När vi fick två nya tillskott föll hon naturligt in i råttmammarollen. På ålderns höst blev hon väldigt lugn och kunde börja knastra bara man gick in i rummet. Mycket fina hela bunten. Alla fyra vilar nu i sina urnor i vardagsrummet.
Just nu har jag omplacerade syskonparet Jess & Cookie, som bara hann vara 1 månad hos sin tidigare ägare. De var mycket goda vänner med Vifs och Mymlan. Jess är en mycket nyfiken, men ordningssam råtta med slät svart päls. Cookie är som en kopia av Lakris, och har även samma teckning. Det yngsta tillskottet är pyttelilla Maemi, som vägde mindre än 100g när hon kom hit. Hon var egentligen paxad av en annan köpare, men "beställningen" avbröts och jag fick adoptera henne. Hennes farmor kommer från samma kull som Mymlan och Vifs. Lekfullare råtta får man leta efter! Hon har fortfarande babymjuk russian blue-päls och älskar att brottas med mina händer och borra in sig innanför tröjan och ge oväntade pussar.
Planerar även att adoptera fler råttor i framtiden, förhoppningsvis ett par siameser. Råttor är bäst! :)

Är det fler som läser tråden så skriv gärna er råtthistoria. Spelar ingen roll att den blir lång :)