Om jag var i ditt läge skulle jag i första hand snarast försöka omplacera den som nu är yngst och friskast och sedan välja att ta bort båda de två andra när det blir dags för den första av dem, även om den andra vid det laget ännu inte är lika skröplig. Går det inte att omplacera skulle jag välja att avliva först en, när det blir nödvändigt, och sedan de två andra tillsammans när det blir nödvändigt för någon av dem.

Både för deras skull och för min egen, för den sista tiden med en ensam råtta skulle bli en enda väntan på slutet, med samvetsförebråelser för att den är ensam och sorg över dem som är borta. Och för råttan skulle det bli ensamhet, "sorg" och förvirring under en tid som sannolikt aldrig kommer att hinna övergå i ljusare tider.

#1

Problemet är väl att alla är rätt jämngamla,  vilket egentligen lämnar över till ännu ett problem. Är det schysst att omplacera ett djur som är äldre till ett nytt hem?

Som sagt inget känns bra, har en känsla att det lutar sig emot att jag kommer avliva dom två sista samtidigt.

Vet att råttor är mycket sociala varelser, och det känns verkligen inte bra att bara behålla en då jag vet att han inte är ensam av eget val.  Ush.

Jag va i samma situation som du är i tidigare i våras… Hade en äldre dam och två yngre. Hade sådana extrema skuldkänslor för att jag inte hade orken att ta hand om dem så som de förtjänade…. Har haft depression och ångest i många, många år och djuren har alltid räddat mig men då hjälpte inte ens det. Jag avvaktade till min äldsta fick tas bort och sedan omplacerade jag mina två yngre råttor och de har de superbra nu! Jag är jätteglad över att de fick ett hem fyllt av kärlek, lek och bus. Tycker inte heller om omplaceringar egentligen men tänk på råttorna - kan de ha det bättre? Det gör oerhört ont att erkänna men mina kunde faktiskt det just då och jag är oerhört tacksam för att de hamnade hos tjejen de hamnade oss 🌺 Jag kommer absolut skaffa råttor i framtiden igen men det blir först när jag mår bättre och jag är övertygad om att jag tog rätt beslut ❤️

tråkigt att läsa detta blir verkligen ledsen. :(. . Tycker mer synd om individerna bakom dessa möss och råttor. Önskar att alla dessa enastående unika starka känslosamma personer fick samma omvårdnad och omtanke som råttorna får dagligen från sina ägare. Vården är verkligen banans idag finner inget bättre ord än just "banans-vård" .Ursäkta om jag har skrivit lite skarpt tidigare jag visste inte hur du hade det. Är väldigt rak(orkar inte ,skippar hellre skitsnack och går rak på sak( ev en dålig sida hos mig men saker blir åtgärda iallafall. Noll tålamod människa. . Ush hoppas att det vänder snart för,så här vill du inte ha det verkar det som.. Du är alltid viktigare än råttorna. Om det blir en ensam skruttius kvar så får det väl vara så denna gång ,inte hela världen, vi förstår dig ilaffal jag.. Du behöver inte göra någonting faktiskt om du verkligen tar din kraft ,det blir som det blir.försök inte tänka på det..Han blir bara mer tillgiven sen får han väl glå på Youtube istället kolla på andra råttor därifrån så har han ju dig, du är för känslig nu bara det löser sig. ♥.

Du kan omplacera dem men följa upp mer kontinuerligt med den nya ägaren. Min erfarenhet av omplaceringar är att den tidigare ägaren bara dumpar av och glömmer bort. Ofta håller man kontakt de första veckorna, sedan dör engagemanget. En trupp gammelråttor skulle nog piggna till av att få hänga med ett gäng småråttor.

Styrkekramar. Omplacera med krav? Skriv kontrakt som personen på måste skriva på, med dina villkor. Att hen måste uppdatera dig minst en gång i månaden hur det går. Bryts kontraktet så får du ta tillbaka råttorna..

Dock får man inte lagligt ta tillbaka råttor när de flyttat, gäller givetvis även uppfödare. Tyvärr. Men vet personen inte det så kanske det är lite skrämmande för hen så hen håller avtalet..

Det stämmer dock inte helt, man kan även skicka iväg råttan som fodervärd vilket ger dig rätten att ta tillbaka hunden. På fodervärd kan man lägga till lite egna regler också, dvs om du kan bevisa att ägaren inte följer kontraktet kan du ta tillbaka råttan. Skk vilket är hundar försig men principen är samma kan man läsa mer på.

Inte enligt skk när min kompis pratade med dom iaf då djur räknas som varor så hade uppfödaren ingen rätt att tillbaka hunden fast det var fodervärdsavtal, kanske får olika svar beroende på vem man pratar med då. 🙂

Stämmer inte. Mamma har uppfödning och kontrakt via skk. Som fodervärd äger fortfarande min mamma hunden i 5 år, efter 5 år går hunden till fodervärden. Men under denna tid har mamma rätt att häva kontraktet och ta tillbaka hunden utan en suck eftersom hon fortfarande äger hunden. Detta är något folk missförstår, och misstolkar och blir missnöjda med när man är fodervärd.

Okej, det var som sagt inte vad de sa inom SKK då iaf.

Har bra erfarenhet av omplacering av råttisar o även andra gnagare.  Hjälper till med omplacering, är jourhem och har även behållit flera av de själv :) Upplever att de flesta som är intresserade av att ta omplacering har tänkt igenom sitt beslut och lägger verkligen ner sig för att det ska gå så bra som möjligt.  Naturligtvis ringer det en o annan väldigt oseriös individ, men man får göra så gott man kan för att sålla bort de.  Eftersom de omplaceras genom en förening känns det också som att de flesta som hör av sig har tänkt igenom sitt beslut att ta omplaceringar.

#12 håller med marathos. Mest för att jag själv är en adoptivförälder till omplaceringsråttor. Hittills har 5 st råttor omplacerats hos mig, utöver två st som jag köpt hos uppfödare. 🙂
Det som är viktigt är att göra en ordentlig bakgrundscheck; att lämna över sina råttor till en främling är smärtsamt nog, och man vill såklart inte att de ska hamna i ett sämre hem. 
Om jag omplacerade råttor skulle jag endast göra det till någon som redan äger minst 2st råttor. Då är det lättare att ställa frågor om hur de hanteras samt se bilder på hur de har det.

Hejsan, ledsen att jag inte svarat så snabbt det har bara varit tungt.  Ena killen med såret har nu även börjat rossla så tror jag ska ta honom till den andra sidan rätt snart, då såret inte vill stängas. ( rengjort och hållit koll, men antar att något annat passade på att bråka med honom då kroppen försökte stänga såret ).

Så då har jag skrupplig gammal kille kvar, och en kille som inte har några problem alls.

Jag vet inte hur det skulle funka med att omplacera med krav, känns som något som hålls ett litet tag och sedan släpps. Har funderat på fråga om min systerson vill ta hand om killen/killarna då jag vet var han bor om jag skulle känna om det inte funkade. Dock så blir det ju lite detsamma som om jag hade kvar dem, då han inte har råttor sedan förr.

Jag måste tänka mer på detta, då tiden börjar vara knapp. Det som jag kommit fram till genom att läsa från era meddelanden och från eget tänkande är -

Omplacering - Skulle funka OM jag kunde hitta rätt person, men då måste det ju vara någon som vill fortsätta ha råttor och planerar att utöka flocken. Annars är det ju detsamma som om jag hade dom hemma. Jag känner att det skulle kännas bra också då jag kan finnas som resurs då jag kan mycket om råttor, men hur hittar man rätt?

Ålderdom - Jag känner dock att det är små elakt att låta äldre råttor flytta, speciellt om ena har ålderssymptom.  Massa nytt + bäbisar? eller tänker jag för mycket nu?

Mycket tankar, huvva.

Ja, det känns verkligen som en svår fråga när det är två kvar och den ena är skröplig. Har själv haft kvar en ensam råttis vid två tillfällen och då har hela familjen lagt ner sig på att verkligen ha så mycket umgänge som möjligt. Den sista bodde i min säng efter att han blev ensam. Det var väldigt mysigt. Bägge råttisarna hade iofs tillbringat väldigt mycket tid i sängen innan han blev själv. De hade egen trapp.  Jag + resten av familjen har aldrig tillbringat så mycket tid i min säng som efter att han blev själv. Först var jag jätterädd att jag skulle lägga mig på honom,  men tror det blev på något omedvetet sätt att jag undvek det.  Försökte ha med honom så mycket som möjligt, han åkte filt hela tiden o var med på många bilturer. Har en vovve som bondar med råttor också. Men det är jättesvårt…. Vet inte om det var rätt eller fel…  Försökte vara uppmärksam på om han verkade deprimerad, men jag uppfattade det inte så.  Först var jag inne på att hitta ett nytt hem åt honom, men han började också visa ålderstecken och han hade inte riktigt klarat av att klättra som yngre råttor osv. Det kändes inte riktigt rätt det heller…

Min personliga uppfattning/erfarenhet är att gamling + råttsmåttingar = förnyad livsglädje. Varje gång jag har introducerat nya råttor har det nästan alltid varit ett stort åldersglapp. Det som kan vara stressande är väl själva flytten i sig då, och ny matte/husse.