Råttbettsfeber vad är det?
Hej
Är nybliven råttägare och trodde jag kollat upp och läst om det mesta men trillade över en film på youtube om råttbettsfeber och blev lite rädd. Har även tre barn så naturligtvis börjar man fundera. Hur vanligt är detta? Någon här som har erfarenhet eller kunskap om denna sjukdom? Är det något som går att kontrollera hos veterinär och behandla för råttans del med?
är det typ sorkpest du menar eller corona virus?
tror det kallades för sudoko? Hittar inte så välditg mycket information om det när jag googlar runt…
Jag har inte hört talas om att svenska tamråttor har den bakterie som ger sjukdomen. Det är främst vilda råttor som har bakterien.
#3 TAck för svar. Lite oroad blir man ju, både för barnen och sina små pällsklingar. Men skönt om det inte förekommer här.
Tja, själv har man ju blivit biten ett par gånger av tamråttor utan att det har lämnat kvarstående problem. Om detta är något som svenska tamråttor skulle kunna bära på (vilket jag aldrig har hört talas om och finner en aning tvivelaktigt), kan man spekulera kring huruvida det i så fall kan bero på att råttan lever i en ohygienisk miljö. Har inte heller hört eller läst att infektionsrisken skulle vara på samma nivå som exempelvis hundbett.
Jag har aldrig hört talats om råttbettsfeber. Tror inte sjukdomen är vanlig hos tamråttor i Sverige. Jag har dessutom aldrig blivit biten av en tamråtta, haft råttor sedan 2008, så jag anser att risken är minimal. Men man ska alltid låta råttorna komma till en och känna efter hur de vill bli hanterad, på det sättet minimerar man även risken att få en rädd råtta (anledningen varför de kan bitas).
Lin´s råttuppfödning i Stockholm, finns även på Facebook! :)
Tack för svaren. Såg ett inlägg på Youtube och det talades om det där och att en pojke avlidif i USA pga det. Tror det var 2013. Vra små bits inte men kunde tydligen smitta genom saliv med.
Jag läser råttbebisfeber som rubrik jämt… DET vet väl alla vad det är?
#8 Amen 2 that 😃
Kärlek, ärlighet & respekt.
Har haft ett par bitisar, blivit biten många gånger men aldrig råkat ut för det.
Blev intresserad av ämnet och bestämde mig för att läsa på en del om det.
Råttbettsfeber är för det första vanligast förekommande i Japan. Dock är det generellt sett en ovanlig sjukdom.
Sjukdomen är inte exklusiv för råttor, utan kan även överföras från andra gnagare, tex ekorrar.
Trots att den är ovanlig, är det tydligen den sjukdom som är mest associerad med bett från gnagare.
Risken för infektion (generellt sett) vid bett från gnagare är generellt lägre än flera andra djur som människor beblandar sig med. mina egna reflektioner om dett alängre ned. Procentuellt ligger risken på 10%. Jämförelsevis är infektionsrisken vid kattbett 20-80%. Bett från människor har ca 10-15% infektionsrisk.
Sjukdomen smittar råttan först, och förs därefter vidare genom kroppsvätskor (tex saliv / urin).
För människor är risken för att dra på sig en bettrelaterad infektion (med medföljande besvär) störst från hundar, katter, och andra människor. Detta pga att risken att i första hand bli biten är större med dessa djur, i och med att människor generellt sett umgås mycket mer med hundar/katter/medmänniskor än med råttor.
Infektionsrisken hos en bettskada bedöms bland annat utifrån sårets storlek, djup, bakteriefloran i djurets mun och på hur lätt det är att rengöra såret. Denna risk kan även påverkas av andra bakterier från omgivande miljö eller från den bitnes hud. Tex hundar och katter har längre tänder än råttor, vilket ger djupare sår. Människor har större bakterieflora i munnen och kan överföra ett större spektrum sjukdomar, inklusive sexuellt överförda sjukdomar.
Jag stötte även på intressant statistik från USA som mätte vilka djur (annat än människor) som står för störst andel bitskador:
Hundar: 85-90%
Katter: 5-10%
Gnagare: 2-3%
Däremot framstår det som om dödligheten bland vissa infektioner (beroende på typ av bakterie) orsakade av råttbett är lite högre än hos andra djur i vår närhet (kan behöva dubbelkollas); ca 20-53%. Med det sagt, rabies från hundar kan ha en dödlighet på 99% om inte vaccin ges innan symtomen uppträder.
Hur det än förefaller sig - en generell trend verkar vara att man missförstått eller underskattat hur allvarlig ett djurbett kan vara, och därför väntar med att gå till akuten. På så sätt hinner infektionen växa till sig och förvärra skadan avsevärt innan rätt hjälp ges, så på sätt och vis kan man påstå att det är människans eget omdöme som påverkar hur farligt ett bett kan bli. Det finns ju en anledning till att vi vaccineras mot stelkramp och uppmanas att hålla sår rena. :)