Jag har skickat meddelande till dej :)

Jag började i fel ände. På 90 talet hade jag knappt dator och hängde med reptiluppfödare. Körde på det jag visste och som andra sa. Början på 20 talet hängde jag i reptil lokaler som mina vänner hade. Hjälpte till med råttorna de födde upp till foder och sålde som sällskap. Hjälpte även till att sälja till sällskap via blocket. 

Grodan dök in nosen en dag av nyfikenhet. Ifrågasatte allt och läxade upp han som hade råttorna. Berättade om srs och att det var mer till det. 

Blev nyfiken och började söka på datorn. Blev medlem i srs. Lärde känna råttfolket. Blev lynchad, påhoppad, förföljd. Mötte Nicciz och Freke av en slump. Blev hårt ifrågasatt, uppläxad men ändå mitt i det även upplärd. 

Började ta avstånd från kompisarna i reptil lokalen mer och mer. Började köra mitt eget race helt. Varit många hinder i vägen. Man sätter krokben till sig själv. Man gör saker man ångrar otroligt. Men det var bara stanna kvar, bita ihop, ta skiten. 

Går inte ändra det man gjort även om man vill. Man kan bara ständigt försöka förbättra sig och lära sig av misstag.

Men ändå sker det misstag, färre och oftast inte med mening. Man missar nån del man inte borde missat. Man borde vetat bättre och även komma på det man missade. Men så enkelt är det inte. 

Bästa är att diskutera med andra kunniga om sina tankar så det blir fler perspektiv på saken. Jag föredrar diskutera med andra uppfödare. Men ändå kan man missa saker. Oftast är det bara nån skitsak. Ibland är det värre.

Annars tar uppfödning otroligt stor tid. Det går åt massa tid att läsa på, lära sig och uppdatera sig om nya saker som dyker upp. 

Tar otroligt mycket tid och energi att hålla kontakt med köpare/tidigare köpare. Ens ansvar och arbete slutar aldrig när råttungarna flyttar ut. Arbetet/ansvaret slutar helt först när råttorna avlider. 

Som uppfödare bör man kunna mer än sin köpare för att kunna hjälpa denne med problem som kan ev uppstå under råttans liv. Eller ha nån du kan själv rådfråga eller veta på var du snabbt kan ta fram information och stötta din köpare.

Jag har folk som ringt mig mitt i natten av ren panik för det skett nån olycka och de behöver hjälp. Haft folk som jagar mig för skit frågor de lika gärna kan kolla upp snabbt själva. 

Har även råttägare som inte ens har råttor från mig som söker råd och hjälp. 

Folk kommer alltid dras mot uppfödare för att ta hjälp för de tror och anser uppfödare bör kunna en massa. Vilket jag tycker är helt rätt tänkt. Men ibland kan det bli otroligt mycket och påfrestande. 

Råttvärlden numer är mycket snällare mot vad den var förr. Men folket numer tål istället mycket mindre. Nått jag varnar många. Internet kan förvränga allt. Ju mindre man döljer, ju mindre kommer det frågas. Ju mindre risk för heta diskssioner. Men folk kommer alltid ifrågasätta. Det sker inte bara inom råttvärlden. Man bör va beredd på att man kommer bli ifrågasatt. Ta frågor som påhopp och besvara med klorna utåt. Kommer oftast bara ställa till det mer. 

Angående råttor och passa för avel är nästan en novell i sig. Alla anser olika. Alla har sina linjer de tror på och jobbar med. Alla linjer innehåller defekter och negativa saker. Finns massa artiklar och inlägg om detta här inne redan som kan va värt att kika lite i. Då det är svårt att förklara och nått man måste hitta sin egen väg i.  Samma med att man bör memorera de grundrekommendationer som är satta i sv. 

Man bör memorera en del småsaker och plugga in de enklaste färgvarianterna och hur de ser ut. 

Man bör kolla upp om det finns några problem som den/de färger/teckningar man planerar använda i avel, det råttorna bär på osv. Man bör lära sig att kunna se skillnad på de enklaste varianterna för att kunan få rätt färger på avkommorna senare.

Aldrig fel att fråga och ta hjälp. Men råttfolk kan lätt sniffa upp om det är en totalt okunnig som inte läst minsta lilla och en som troligen kan men är osäker. 

Man bör aldrig börja sin uppfödning med råttor utan stam/släktinfo. 

Stam=färger, namn på ett papper. Ger inte så mycket mer än det. Släktinfo är även hur länge de levat, sjukdomar, problem, osv. 

Förenklar allt att ta hjälp av 1-2 uppfödare som kan lite mer. Kan man ha nån att bolla ideer med. Fråga, ta hjälp av osv. Men alltid bra att även själv kolla runt och fråga även andra. 1 synvinkel från 1 person är ju på 1 sätt. Avel är tusen synvinklar, åsikter, ideer och kunskaper. Är man ny är det bäst att höra lite här och var innan man börjar hitta sin egen balans. Aldrig lita på vad en person säger. Även om man inte vill missa nämna nått eller dölja av ren vilja. Så är det oftast lätt att glömma bort detaljer. Ju mer man frågar och söker, ju mer information brukar man hitta. 

Sedan är det mycket att läsa på. En bra grundkunskap är A&O. Måste inte kunna alla genkoder. Men man bör ha koll på råttans sköttsel, avel och det som hör till, ha koll på normala färgerna och de färger/teckningar man planerar föda upp. 

Man bör veta att färgerna är baserade på Agouti(dominant) Black(resensivt) och vad som menas med dominant och resensivt. När man kan den lilla biten har man en ändå rätt bra grund kunskap om hur mycket ärvs. 

Man bör kunna lite om komplikationer som kan ske under dräktighet/födsel och lite på vad man kan göra. Ibland kan man inte ens göra nått. Men kunskap kan rädda mycket. 

Angående antalet råttor är mer på vad man orkar med, hinner med. Jag har ingen familj. Ja har bara mig själv att respektera. Mina vänner är vana att få diss när de vill hitta på nått med att tyvärr jag måste städa burar och umgås med djuren. Många av mina vänner är så vana med mina dissar att de droppar in här istället och hjälper till. Sånt underlättar om man har många djur. Man har flera runt om en som gärna hjälper till att köra hit strö/mat, gosa råttor för att de vill. 

Jobbar i perioder rätt mycket och i perioder nästan inget alls. Har den lyxen att bara kunna skicka sms till min granner att gå förbi mig och kolla nått. 

Så man kan ha hur mycket man än orkar med att hantera, kontrollera, umgås med, mata och råd. 

Ju mindre råttor man har hemma, ju mindre chans är att de fungerar att para med varandra. Många uppfödare väljer att kanske bara ha honor. De räknar med att kunna hitta och låna in för avel. Gör allt dubbelt så krångligare och mer tid som måste läggas. Större risk att inte hitta nått bra. 

Iof kan man sitta i den sittsen även om man har många råttor. Har man massa t.ex siameser och vill föra vidare en underbar agouti råtta. Så bör man inte avla den med siameserna. Temperament är det viktigaste. Men man ska inte glömma utseended och skita i det helt. Blanda allt hur som ger bara soppa. 

Ger svårare veta vad avkommorna har för utseende när det är nått mellanting. Gör  det svårare att ha in den kanske jätte bra linjen i en avel där man försöker tänka mer. Avel är inte bara temperament. Avel bör va en balans mellan så otroligt mycket mer och inte en genväg på bara temperament. 

Sedan det värsta du kan göra är att bara gå på utseendet. Då kan du gräva din egen grav med en gång . 

Utseende har även inte bara med färg/teckning att göra. Utan även hälsa. Vissa färger/teckningar bör inte korsas för det kan ge dödliga problem. 

Utseende är även form, vikt, muskelmassa, svansknyck osv. 

Nått man bör tänka på i avel. Termperament, Utseende, Hälsa, Livsålder. 

Och givetvis måste man va inställd på att ha extraburar. Dels för dräktiga honan. Sedan för ungarna så de kan delas i kön. Dels ifall man blir sittande med några som inte kommer hem. Och nån gång kommer det alltid ske att man får tillbaka råttor man fött upp. Jag anser det är en uppfödares ansvar att ta åter råttor om hem inte kan ha kvar om inte andra hem finns. Speciuellt om det är en akut sak. Typ utlandsflytt, allergi som utvecklats under tiden man haft dom och inget som var från början. mm

Ekonomi är nått man bör ha eller kunna fixa. Vissa perioder går det riktigt bra, Djuren håller sig friska. Men ju mer djur man har, ju mer risker man tar. Avel är alltid en risk. Så går det även perioder där man går otroligt minus. Man går nästan på knäna. Jag lånar rätt stora summor från mina föräldrar till veterinärvård när mitt sparkonto har blivit tömt och inte hunnit fyllas på. Där lönen inte längre räcker. 

Har man inte förälder att låna av där man kan betala åter senare när man har pengar. Så bör man skaffa sig ett konto med en bra slant. För när, inte om. Det går åt helvete så är det ens ansvar att lösa problemet. 

Men en kull är inte gratis. Dräktig hona, sedan 10 ungar att föda i minst 5 veckor med bra kost. Inte billigt. Inte billigt att skaffa burar. Inte billigt skaffa bra råttor man tror på för avel.

Mins inte om jag skrev ovan men mål, framtidsplaner är viktigt. Inte bara ta kull för att ha kull. Man ska tro på att den parningen kan va nått för tramtiden. Föra vidare linjen. Nått man kan se längre på än bara söta små ungar från två råttor man gillar.

#2 Stort tack Zickan!! 

Verkligen jättebra skrivet, exakt sånt som jag ville höra och veta mer om! :) 

Det enda jag vill nu är bara att öka mina kunskaper och lära mig så mycket jag bara kan, nu är info och kunskap det viktigaste för mig för att sedan utveckla mina tankar om framtida planer angående om jag ska starta en uppfödning. 

Allting måste ju fungera helt 100 procentigt både för mig på alla plan och för råttorna! 

Men jag håller på att försöka bredda mina kontakter med råttmänniskor för att både få mer kontakter och för att lära mig mera, vilket är viktigt. 

Tack igen för det bra svaret! :)

Ojj vilket bra och långt inlägg du skrev Zickan väldigt mycket bra information de tackar även jag för.

Ändå är det mest bara lite skrap på ytan. Avel är invecklat. Och när man tror man kan allt så dyker alltid nytt upp ;-)

#5 haha så är det väl med allting, omöjligt att kunna exakt ALLT ju :)