Hej! 

Jag hoppas verkligen på att jag ska kunna få hjälp med mitt problem. Jag har stora problem i min honflock hemma. Flocken består av individer i olika åldrar, äldsta är lite över 1 år, och sedan är yngsta någon månad gammal. Det är en hel del fnys, uppburrad päls och högljudda bråk i buren. Det känns som att vi har testat allt. Honorna får vara ute varje dag tillsammans på neutral mark, och ändå bråkar de. Flocken består idag av 8 honor. De har en stor bur med mycket inredning, rör, hyllplan, hängmattor mm. 

Nu är jag och sambon riktigt oroliga att det här dåliga beteendet ska smitta av sig på de andra råttorna i flocken, då jag på senare tid märkt att även de unga honorna börjar fnysa och sparka på de yngre honorna. Det började med att en hona betedde sig illa, och nu har fler och fler börjat. Eller kan det bero på att de blir äldre och börjar visa dominant beteende av det? Och hur illa är ett dominant beteende i en flock? 

Om beteendet skulle "smitta" av sig, att de yngre lär sig av de äldre, hur bör jag göra då? Än så länge har det inte skett några bråk där det uppstått några sår på någon av råttorna. Men bitvis flyger det lite päls från dem. Samtidigt sover de tillsammans till och från också. 

Jag som harig mamma vill ju gärna gå emellan bråken. Men försöker stilla mig och tänka att de måste reda ut det hela själva. 

Sen har vi en hona som är född i slutet på september. Hon går på precis alla andra, oberoende av ålder. De andra kan ligga och sova tillsammans och hon går och fnyser och attackerar dem, till synes helt utan anledning. Burrar upp sig, går i sidled mot dem, piskar hårt med svansen osv. Hon blir även fuktig på sidorna och drar sig frenetiskt mot föremål (har läst om detta beteende hos hanar, men inte honor). 

Jag skulle bli så tacksam för svar. Jag vill så gärna att honorna kommer överens, och vill inte att de dåliga beteendena smittar av sig  så att alla börjar med detta beteende.