Gammal råtta ensam? Era erfarenheter
Hej! Jag har två fina tanter kvar vid livet nu - Boney fick avlivas i september, och nu märks det att Boneys syster Lydia har blivit väääldigt gammal väldigt fort, och jag har accepterat att hon max har kanske två månader kvar. Men problemet är att jag även har Iggy som inte är släkt till Boney eller Lydia och verkar ha några supergener - 1,5 år gammal och fortfarande världens smidigaste, snabbaste tjej utan några som helst hälsobekymmer sedan dag ett. Så hur har ni andra gjort? Jag är medveten om att det är olagligt att ha en ensam råtta, men jag vill ju inte avliva Iggy när Lydias tid är kommen, det känns inte heller rättvist. Era erfarenheter av gamla råttor?
Då jag varit i liknande situationer tidigare så har jag skaffat 2 små råttor som sällskap till den äldre råttan.
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!
Skall tilläggas att jag inte vill äga fler råttor efteråt, inte på ett tag iallafall.
Sälj henne till någon som har råttor för hennes sista månader i livet eller "låna" två andra råttor att ha som sällskap till henne tills hon inte lever längre som du sedan kan lämna tillbaka när det är dags.
Emma, medarbetare på Mus och Råttor🖤
Vet många uppfödare som lånat ut en råtta i liknande situationer som man kan lämna tillbaka när ens egen råtta gått bort :)
Råttor, råttor och lite mer råttor!
Känns sådär att låna ut en råtta - hela grejen med att jag inte vill ha fler råttor är för att jag inte klarar av att fästa mig vid ett nytt djur :(
Vid undantagsfall kan man få ha en råtta ensam. Kan du inte lösa det på något annat vis så försök o ge den kvarvarande råttisen så mycket kontakt du bara kan.
Se till att hon är så lite ensam som bara är möjligt med mycket fysisk kontakt. O skäm bort henne av bara tusan. Tyvärr kan man hamna i sådant tråkigt läge o får då göra det bästa av situationen. Lycka till.
Det är en väldigt svår situation. Enligt mina erfarenheter klarar vissa, de mer självständiga personligheterna, av att leva med endast mänsklig kontakt. Andra trivs inte alls. För mig är det också ett övervägande med råttans ålder, kanske är det mer stressigt för en gammal råtta att flytta till ett nytt hem än att bo kvar ensam. Men är råttan ”bara” 1.5, pigg och accepterar nya flockmedlemmar så skulle jag överväga omplacering.
Tänker som #6 och #7
En sån situation där någon blir sist kvar är i stort sett omöjligt att undvika om man inte vill skaffa fler… har varit med om det ett par gånger, och jag har aldrig försökt omplacera någon när detta hänt. Känns som en naturlig men så klart beklaglig del av livets gång. Jag har haft tur hittills att ingen av mina har visat tecken på att må dåligt. Hade någon av mina varit yngre än de varit hade jag däremot absolut övervägt omplacering eller hittat någon annan lösning.
Det beror på individerna hur de tar en sån situation. Står hon nära dig och trivs utmärkt med människor så kommer hon med största sannolikhet att klara situationen som ensamråtta utmärkt. Men det kräver att hon får extra tid och ompyssling. Bara en sån sak som att klappa och klia henne lite extra när hon ligger och sover eller vilar är viktigt eftersom råttor brukar passa på att putsa sin kompis lite under dessa stunder.
Har hon haft svårt för introduceringar innan, är dominant, väldigt rädd och blyg osv kan en flytt vara extremt stressande och göra att hon mår värre än hon skulle gjort ensam. (Därmed menar jag inte att en ensamråtta automatiskt mår dåligt ensam, beror på omständigheterna och individen.)
Jag hade i din situation med tanke på hennes ålder, försökt att omplacera till ett passande hem. (Om hon inte haft problem vid flytt, introduceringar mm innan) Men skulle inget lämpligt hem dyka upp, så kan hon säkerligen leva gott sin sista tid hos dig ensam.
Starta ny diskussion