Nya råttor och lite funderingar
På måndag blir jag råttägare igen. Det är tre stycken råttor från djuraffär, två är resultatet av en oväntad dräktighet och en är den unga mamman. Jättegoa råttor, mamman hälsar gärna trots att hon har ungar och är OK med att man hälsar på ungarna.
Men, här kommer då många att tycka:
* att man inte ska köpa djuraffärsråttor;
* man ska inte köpa råttor från oplanerad avel.
Jag kan förstå de argumenten, men samtidigt så är min erfarenhet att det finns bra råttor bland både uppfödarråttor och djuraffärsråttor (min goaste råtta var tex djuraffärsråtta, hon hade verkligen ett hjärta av guld), och problemråttor (tex har jag haft extremt territoriella uppfödarråttor) bland finns också bland båda.
Jag ser också att nu finns de här råttorna här. De behöver någon som tar hand om dem, även om de kanske inte är födda under ideala omständigheter. Visst, man ska inte gynna sådan handel, men samtidigt så finns råttorna här nu. Det är lite som varför jag föredrar Barncancerfonden framför Cancerfonden. CF lägger alla pengar de får in på forskning, vilket säkert är långsiktigt bra, men BCF fördelar pengarna och gör mycket arbete för att också hjälpa de som är sjuka nu. Man kan liksom inte bara vara idealist och titta mot horisonten och bara se det långsiktiga problemet, man måste också fixa det man har framför sig nu.
Jag tycker också att, om de skulle ha problem, med mentalitet eller hälsa, så är det bättre att jag som har erfarenhet (19 råttor hittills) och pengar för veterinärvård tar hand om dem än att någon (sorry för stereotypen, vill bara illustrera) 13-årig tjej som inte haft råttor vars ganska oengagerade föräldrar inte är beredda att hosta upp 10 000 till veterinären om det behövs. Jag tror att mina förutsättningar att ta hand om dem, om det skulle vara problem, är bättre.
Det långsiktiga problemet då? Hur blir vi av med oseriös avel?
Jag är ganska säker på att det inte gör någon skillnad att inte köpa djuren. Varför? Därför att de säljer djuren med förlust, eller åtminstone minimal vinst. Det är stuffet runt de tjänar pengar på, bur, mat, inredning, bottenströ (Heck, en säck bottenströ kan man köpa 2-3 råttor för här, och 5-6 i Stockholmstrakten, och den säcken kan inte kosta många kronor att producera…). Det är helt enkelt den klassiska "Billig start, dyrt sen"-marknadsmodellen.
Så, vad göra? Jag tror att man måste jobba med en kombination av press på lagstiftarna och en press på branschen. Jag skulle tex gärna se ett kvalitetsmärkningssystem på djuraffärerna. Tex:
* Bronsmärkning: Våra djur är uppfödda av uppfödare godkända av SRR, burarna följer vissa krav, djurhållningen följer vissa definierade riktlinjer et cetera. Vi säljer inte till minderåriga, vi säljer inte som reptilmat. Man skickar med informationsbroschyr om djurets skötsel och hantering. Man bidrar inte till avel på defekter (tex nakenråttor).
* Silvermärkning: Som brons, men med högre standard på tex burar. Krav på hantering av djuren så att de är handtama osv.
* Guldmärkning: De säljer inte djur, de bara förmedlar kontakt till uppfödaren. Man kommer in, snackar om vad man vill ha, de bokar in en tid då en uppfödare kommer dit. Man kommer tillbaka för ett möte med uppfödaren, får sitta i ett lugnt kontor och snacka med dem, hantera djuren och känna att det är tryggt och bra. Kan man få till liknande hantering när man ska köpa en diskmaskin, då ska det gå med djur.
En sådan märkning skulle man kunna få en djurhandlarbranschorganisation att anamma. Den är nämligen bra för butikerna, därför att:
* De då kan konkurrera med kvalitet, inte bara pris. De kan visa att "Den andra butiken säger att de är bra, men vi har den här kvalitetsmärkningen. Det är tryggt att skaffa din fyrfota vän hos oss.".
* Marknadsföringsvärde. Branschorganisationer och djurägarorganisationer kommer att ha listor på vilka butiker som är certifierade, och det kommer att dra kunder dit.
* Rötäggen i branschen sorteras ut. När folk vet vilka som är mätbart bäst, så sparkar man undan benen på de dåliga butikerna.
* Dessutom, folk är beredda för att betala för kvalitet. Kör man enligt guldmärkningen ovan så skulle det inte vara konstigt för folk att betala 500 eller 1000 kr för en råtta (vilket också skulle ta bort en del impulsköp).
* Ett "bättre" djur ger också en bättre upplevelse för ägaren, vilket leder till att de lägger mer pengar på bur/mat/leksaker et cetera, och gör dem mer benägna att skaffa ytterligare djur.
* Långsiktigt så gör det också att folks syn på djuraffärer kan ändras, lite samma resa som djurparker gått från att vara "djurfängelser" till att vara bevarare av naturen och nästan vara "djur-spa".
Det är ett stort och komplicerat område. Vad är era tankar om det?
Intressanta tankar. Jag försökte genomföra något sådant på 90-talet men hade inte resurser. I f s var min ideé att zoobutiker inte skulle sälja djur*, men däremot visa upp djur - alltså ha några tama, lätthanterliga och sociala djur av de vanligaste sällskapsdjuren man köper i zoobutik som besökarna kunde hälsa på - och visa upp lämpliga aktiviteter, burar, foder, uppfödare, förening osv. Zoobutikerna skulle ta mer ansvar för att djurägandet blev rätt och sluta luras. Alltså sälja BRA mat, bra burar osv… och samarbeta med föreningar och uppfödare.
*Alt endast sälja omplaceringsdjur.
Idag med så mycket sociala medier och skapa en gratis websida med två klick så är det absolut mycket lättare.
Jag har uppmärksammat att det finns många zoobutiker som väljer bort vissa djur från sina butiker (och då ofta råttor och möss) eller endast säljer privatuppfödda. Däremot kan de fortf ha någon policy mot stamtavlor - de orkar/vill inte sälja råttor/möss med stamtavlor. Och då går halva grejen åt skogen…
Om jag som uppfödare inte kan få reda på vart råttorna hamnar och köparna inte kan få kontakt med mig så blir det fel för mig i a f. Hela jobbet med att sälja råttor går ut på att hitta rätt hem och att följa ägare och råtta och vara där som stöd och hjälp vid behov. Jag kan inte överlåta det åt någon annan. Råttor har för hög omplaceringssiffra. Hemmen jag finner åt mina måste vara varaktiga.
Men om vi på något lätt sätt kunde kartlägga/betygsätta alla zoobutiker, vad de har för policy, vart de köper sina råttor eller om de avlar själva el dyligt så kan vi lättare se vilken butik vi vill besöka och vilken vi inte vill besöka.
Jag tror det är viktigt att man har steg i certifieringen, för alla kan inte ställa om till den högsta nivån direkt, och då tar det tvärstopp. Om första nivån bara är "lagkrav med plus i kanten" så är insatsen för att gå med låg. När konkurrenterna ligger på den nivån så blir det intressant att eskalera till en "lagkrav med guldstjärna"-nivå. Et cetera. Man vill skapa en kapprustning där de konkurrerar på kvalitet.
En sådan märkning skulle också höja medvetenheten hos kunderna. De skulle mer eller mindre bli itvingade tankesättet att det finns kvalitetsskillnader och att de är viktiga.
Grejen är att jag är övertygad om att den stora majoriteten av djuraffärsägarna är i den branschen just därför att de älskar djur, annars kunde de lika gärna sålt grönsaker eller muttrar. Jag tror inte de gillar att få djur från trasig avel, att sälja till oseriösa köpare och så vidare. Kan man skapa förutsättningar för att de ska kunna ta bättre hand om djuren och dessutom få en bättre vinst på det, så tror jag inte att de kommer att spjärna mot. Det gäller bara att visa att "Det här är bra för er!".
detta påminner mig lite om konversationen jag hade för några år sedan (?) där jag funderade hur en perfekt butik skulle se ut om dom sålde djur.
Starta ny diskussion