Tänkte berätta lite om mitt 'råttliv' , ni får gärna läsa <3 

För några år sedan fick jag mina första råttor, tyvärr från djuraffären, jag var rätt liten (kanske 13 år, Max)och pappa lat och inte brydde sig det minsta. 
Det var dom finaste råttor jag haft, djuraffären dom va på va iaf väldigt bra och en engagerad personal, han som ägde butiken socialiserade dom, hade dom själv några veckor för att få dom extra sällskapliga, sedan när dom flyttade till butiken så lekte han med dom, socialiserade dom osv. Och så härliga!! Stabila, sociala, busiga, mysiga, gosiga.. Ja allt man önskar i en råtta. Döpte dom till Tasse och Frasse, Tasse var brun med vit teckning på mage och tassar, kollade man noga kunde man se en vit svanstipp, toppörad. Frasse var helt brun, Dumbo. 
Minns en gång dom skrämde ihjäl mig, båda låg i sitt trähus, Frasse med huvudet i ingången. Sa deras namn, gjorde lite 'pussljud' för att locka på dom. Inte en reaktion. Öppnade luckan, inte en reaktion. Började bli orolig, klappade Frasse på huvudet med fingret, fortfarande inte någon reaktion, han bara låg där. I panik lyfte jag upp huset, då jävlar vaknade dom xD och deras miner va typ som "va? Vad är det? Brinner det eller?" Haha :'3 

Dock kom dagen(hade haft dom ett halvår) då Frasse, den som va mest social, alltid framme vid gallret först och hoppade upp i handen, plötsligt började bli konstig. Han bet mig rätt hårt ett par gånger när jag stack in fingret innanför gallret för att öppna luckan, blev rätt chockad, även lite rädd. Vågade inte öppna buren när han satt jämte, och rätt svårt att locka bort honom eftersom han ville komma ut, alltså så satt han vid luckan. Fick locka bort honom sen öppna snabbt. När luckan va öppnad va det inga problem att hålla fingrarna jämte honom, så antagligen började han se dåligt. Hade ju matat honom ett par gånger genom gallret. 
Ett tag senare började han luta med huvudet, gick lite snurrigt. Pappa lossades bry sig och sa "det är nog ingen fara, han blir bra snart" och när han inte blev det så frågade jag om vi kunde ta honom till veterinären. Svaret blev "råttor är så billiga så man tar dom inte till veterinären, det är billigare att köpa en ny". Minns hur sårad jag blev av det svaret. 
En vecka senare så dog han i min famn. Han gick fortfarande runt när jag tog ut honom ur buren, sen la han sig i min famn efter att ha krypit runt ett tag, han blev svagare och svagare. Rätt som det var sprätte han till då och då, halvdöd. Han låg så i flera timmar innan han tillslut somnade in. Minns hur hårt det tog på mig, kunde bara sitta och titta medan min pappa inte brydde sig… Bara titta medan han sakta, lidande, vandrade över till andra sidan och tog sitt sista andetag </3 jag försökte vara stark. Jag grät inte ens, kunde inte gråta, tog så hårt på mig så jag inte ens kunde gråta. Och har faktiskt inte gråtit förens nu, nu när jag skriver och berättar om det för första gången. Alla känslor kommer tillbaka i repris. Måste ta en paus från att skriva detta inlägget.. 

Min andra råtta, Tasse, var då själv. Åkte till djuraffären igen för att köpa en ny kompis till honom, som jag döpte till Mörkö(vet inte vart jag fick det ifrån xD). Tyvärr hade djuraffären hållit på att renovera så han hade inte haft tid att socialisera dom. En rädd, osäker, men samtidigt nyfiken råtta fick jag. Toppörad, vit med svart huvud och fläck på ryggen. 
Tasse ville inte ha med honom att göra. Han ville inte ha sällskap. Försökte hur länge som helst, så fort han såg honom burrade han upp sig och fnös mot honom, slog med svansen. Så jag gav upp, dom fick sitta i varsin bur. Tasse ville vara ifred och sörja sin bror. Mörkö fick ingen kompis, han hade säkert varit lättare att sätta ihop med någon annan, när Tasse fräste mot honom satt han bara nyfiket och tittade på. Men pappa tyckte inte att det behövdes fler råttor. Omplacera honom gick inte heller. Ingen som skulle vilja ha honom, enligt pappa. 
Mörkö, han var nyfiken och var alltid framme vid gallret. Men han gillade inte att va i famnen. Tog man i han så skrek han och ringlade iväg. Stressbajsade när man hade honom i famnen, och på alla andra ställen. Bara buren som han ville vara i.

Tasse, som innan inte var så social när hans bror fortfarande va hos honom, låg mest bara i sitt hus och sov. Det gjorde han fortfarande, bara sova, äta och sova. Men han var fortfarande gosig, som han alltid varit. Visst, han ville helst vara i buren, men tyckte det var rätt mysigt att sitta på axeln och boa in sig i mitt hår. Han kissade helst inte på mig heller, blev han kissnödig/bajsnödig fick han svårt att sitta stilla, försökte ta sig ner. Satte man ner han i buren/gräsmattan så satte han sig och gjorde sina behov, sen ville han gärna upp på axeln igen, och sova i mitt hår. 

Tyvärr, en dag när jag skulle kolla till dom på morgonen så var båda döda.. Fick senare veta att filtreraren(egen brunn) hade gått sönder, så vi hade haft smutsigt vatten, som då förmodligen var orsaken till deras död </3 

Skaffade senare ett gäng möss. Men det var inte alls lika underbart som råttorna. Råttorna ville alltid hälsa, kom till luckan direkt och var alltid sociala. Mössen.. Öppnade man buren stack dom och gömde sig, sen fick man sitta och vänta ett tag innan deras nyfikenhet lätt upp dom i handen på mig. 

Varje gång jag ser video eller bild på råttor… Asså Gud <3 saknar så mycket! Vill så gärna ha råttor igen, vill ha chans att göra om, och göra rätt, med det djur jag avgudar så mycket <3 någon gång ska jag ha råttor igen, dock blir det inte ännu på ett tag.. Börjar gymnasiet nästa år och kommer förmodligen gå på internat så råttor är inte möjligt. Men jag ska ha någon gång, det har jag lovat mig själv <3 

Då ska jag göra rätt, alltihopa, utan en pappa som hindrar mig. Jag ska ha från uppfödare, väl valda linjer, och ska ha tre stycken. Skulle någon gå bort har jag fortfarande två syskon kvar. Om jag skulle ha en kvar sen, när båda syskonen har gått bort och den sista är kvar, och ska lägga till nya råttungar till flocken ska jag lägga till minst två, skulle dom inte gå ihop med den äldre så har dom fortfarande varandra. 
Jag ska ta dom till veterinären när dom behöver, oavsett pris <3 köpa bra, nyttig mat, mycket leksaker i burarna så dom har mycket att göra. Ska även potträna så dom kan gå lösa i rummet och springa av sig, som mina aldrig fick(pappa ville inte), dom fick va i sängen och på gräsmattan, på gräsmattan var jag tvungen att sitta precis jämte hela tiden. Dock höll dom sig ofta vid mig. Och sängen är ju inte så mycket att springa i.. Och ska ha stor bur till dom <3 tyvärr var burarna mina hade lite för små, och lite för lite leksaker :'( skäms över hur jag behandlat dom, men jag vet att allt inte var mitt fel. Jag hade läst på, allt från bur och skötsel till sjukdomar och beteenden. Jag vet nu att det var min pappas fel, men då kändes det som allt var mitt fel. 

Jag längtar tills dagen kommer då jag kan skaffa råttor igen <3 det är verkligen mitt själsdjur. Hundar och råttor.. Vill aldrig leva utan dessa djur! Och råttor ska jag definitivt ha hela tiden, resten av mitt liv, så länge det går. Hund är lite svårare att ha liksom :P men råttor är nästan som små hundar, så det är nästan viktigare än att ha hund <3 

Bilderna är på råttorna, dom ända bilderna jag har tyvärr :c och väääldigt suddiga och dåligt tagna tyvärr… Men det är minnet som räknas, inte kvalitén <3 

Ni får gärna lägga upp bilder på era pälsklingar <3 värmer alltid hjärtat att se bilder på de små liven! Har ni något att berätta, något ni ångrar eller bara fina minnen? Alla råtthistorier är välkomna! Kan inte äga några råttor nu, men det betyder inte att man inte kan va lite råttsjuk <3

förlåt för ett väldigt långt inlägg!