låter som att han kanske har för mycket testosteron, och då kan KANSKE en kastrering funka. Men inte helt säkert ( är också en rätt stor risk )

Låter tyvärr som testosteronöverdos =\

Är han 1 år så är det ytterst tveksamt att beteendet kommer försvinna av sig själv. En del hanar får ett sånt beteende under viss period i tonårsåldern, men försvinner sen av sig självt. Andra gånger gör det det inte.

Jag har låtit kastrera ett par hanar där beteendet varit riktigt illa och inte upphört, eller där det blivit värre och värre i en rasande takt. Bit, bråk, reser ragg, fräser, burrar, blöta fläckar i pälsen, överdrivet markerande t.ex. kissar andra råttor i ansiktet eller rullar runt på marken och/eller släpar sig i marken är alla tecken på dominansproblem kopplade till för mycket testosteron.

En del aggressiva råttor biter och beter sig illa bara mor råttor, andra mot både råttor och människor (och andra djurslag).

Är det testosteronet så hjälper en kastrering. Är råttan överdrivet dominant och aggressiv i sin personlighet så hjälper det inte. Men man kan omöjligt veta utan att först testa en kastrering. Det kan ta allt mellan ca 3-10 veckor innan hormonerna lägger sig och råttan blir "normal" igen. Men ca 4 veckor är vanligast.

Mina 3 hanar som kastrerats har alla slutat med sitt "elaka beteende". En av dom är fortfarande ledarhannen då han är väldigt dominant och bestämd, men nu utan att hormonerna ställer till det och gör honom livsfarlig. Han bet och högg nämligen både råttor och människor innan kastreringen, men har slutat helt med det. (Bets aldrig när han var yngre, utan problemet kom och blev stegvis värre.)

Att operera en råtta är en stor risk om inte veterinären vet vad han/hon sysslar med. En del veterinärer har noll koll på råttor, så blir det aktuellt så är det absolut värt att höra sig för innan man bokar tid.

Hur är den dominante mot er när den lugna inte är med? Har han oprovocerat bitit er någon gång? Hur hårt biter han sin bror?

@R4ttus:

Tack för ett utförligt svar.

Han är jättelugn mot oss när han är sams med sin bror. Slickar på ens fingrar när man klappar honom och  visar inget tecken på aggressivitet överhuvudtaget! Trots att han är aggressiv mot sin bror för stunden kan han fortfarande vara snäll mot oss ägare. Den gången han bet min flickvän var när hon gick emellan han och sin bror vid ett bråk. Troligtvis var han inte beredd på att hon skulle knuffa undan han och högg tag i ren reflex.

Värt och tillägga är att han börjar alltid tjafsa när han själv eller de båda har blivit badade, kan det bero på att lukten blir annorlunda?

Han kan bita så hårt att den lille gallskriker och man kan se öppna sår under pälsen. Det har varit "Följa John" två dagar i rad med de båda. Den dominante springer efter den lille hela tiden och ska bita han.

#3 Underbart att han inte biter människor, då finns det fler lösningar 🙂

Som jag ser det finns det bara 2 alternativ i en sån här situation. Prio ett är att den oskyldiga skyddas, har han blivit biten så hårt mer än 1 gång (1 gång kan vara ett misstag) men upprepas det så kan det sluta riktigt illa. Ballar den dominante ur helt och hållet en dag så kan han utan att egentligen mena det bita ihjäl den andre, om han får in ett ordentligt hugg rakt i huvudet eller halsen. Att han dessutom jagar den andra bara för att bitas låter väldigt farligt 😕

Eftersom den dominante är snäll och sällskaplig mot er, så är han helt klart "lämplig" för att kunna leva ett gott och rikt liv som ensamråtta. Han kommer i så fall att behöva extra mycket kärlek från människor. Ensam får en råtta bara vara om den är farlig mot sina artfränder. Detta kan som sagt lösas genom kastrering (stor chans, men ingen garanti) Men annars är det även fullt lagligt att låta en sådan råtta leva ensam så länge människor kan fylla tomrummet och vara deras vän.

Jag har just nu en ensamråtta, en hane på lite över 1 år. Han är väldigt, väldigt snäll mot mig, men fullständigt hatar andra råttor. Spelar ingen roll vilket kön.
Han är aktiv när han är ute, social mot mig och lever ett gott liv ensam. Väldigt tråkigt när det behöver bli så, men det är ju trots allt "hans beslut", och inget jag kan göra för att tvinga honom att vara snäll mot andra råttor…
En råtta som är våldsamt aggressiv mot artfränder har någon slags störning, antingen hormoner eller psykiskt. Men en "psyksjuk" ensamråtta som älskar människor men hatar råttor, lever ju fortfarande ett så bra liv denne är kapabel till! 🙂

Alternativ 2 är att sära på dom, kastrera den dominante och låta de bo åtskilda tills han har varit kastrerad i minst 3-4 veckor, och se om det hjälper. Men kan som sagt ta lite längre tid för vissa för hormonerna att lägga sig.

I vilket fall vore det nog en bra idé att ge den lugna och skötsamma en ny kompis, tills det har blivit ordning på den dominante eller om han nu kommer leva ensam.

Kanske inte så intressant, men för min del har jag haft många råttor med problem. Enbart 5 som aldrig varit aggressiva … Min personliga statistik för de hanråttor jag har/har haft ser ut så här:
(Räknar inte in mina honor)

5st som aldrig visat minsta aggressioner under hela sitt liv.
5st som hade en mer eller mindre aggressiv period i tonåren, men som självmant gick över med tiden.
1 av mina nuvarande tonårsråttor har börjat få stora problem, och kommer att kastreras om det blir värre eller inte går över. Han biter ej mig (ännu), men har attackerat en vän till mig samt jagar och frustar mot andra råttor.
3st som fick riktigt stora aggressionsproblem som inte gick över. Alla 3 kastrerades och blev underbara flockråttor. Alla 3 klarar av introduceringar lätt som en plätt numera och biter och bråkar aldrig. 2st av dem bet och högg även människor innan kastreringen, den 3e gjorde det inte.
2st som varit så hopplösa att de fått leva hela livet som ensamråttor, då de tyckt om människor och inte visat några tecken på att vara deprimerade ensamma.

Kan tillägga att den hanen jag har som ensamråtta idag inte har kastrerats pga att han uppvisat precis lika stora aggressionsproblem mot mina honor när jag låtit honom nosa på dom. (Vilket mina 3kastrerade inte gjorde, de blev bara VÄLDIGT tjejintresserade. ) Eftersom han så starkt vill/försöker skada kanske t.om. döda andra råttor om han träffar dom oavsett kön, så tycker jag att känns som en onödig risk att operera honom, då han trivs väldigt bra med livet som det är idag. Ploppar, knastrar, och väldigt aktiv både i och utanför buren. Aldrig någonsin bitit en människa, men pussar och tvättar gärna.

Det är alltid en risk att söva en råtta, det kan gå så illa att den inte vaknar upp. Men först och främst beror det på veterinärens kunnighet.

Bara en tanke… Om det blir så mycket värre när de är badade, är det verkligen nödvändigt att bada dem då? Råttor brukar ju kunna hålla sig rena på egen hand. Mina tvättar sig ganska garanterat mer än vad jag gör! :P

Tack, nu har vi fått mycket att fundera över hur vi ska lösa det!

Lillräkan:

Nu kommer vi definitivt inte bada dem mer då det är i dessa lägen som den dominante lackar ur totalt.

Och om du ska bada dem,,, bada den dominante först sen den andre,,, då luktar de lika samtidigt   :)