Fråga om ni inte kan åka till en råttuppfödare och hälsa på. Eller någon som bara har vänliga råttor. 

Kolla upp noga så du hittar någon i närheten, sen prata med dina föräldrar om det.
Det jag gjorde var att bara köpa två råttor och tog med dom hem till min styvmamma var i sig hon ville eller inte.. Men det kanske inte är att rekomendera. 😂

Det är alltid föräldrarna som har huvudansvaret.

En del föräldrar skaffar djur till sina barn, sen tröttnar barnen och då säljer föräldrarna djuret och säger att barnen tröttnat. Men det blir lite fel där, då föräldrarna ALLTID har huvudansvaret. Tycker dina föräldrar råttor är äckliga, så är det tråkigt för dig men det är också viktigt att dem är helt med på vilket djur du ska ha så dem också är villiga att ta ansvar. Jag tror många tycker det är äckligt med råttornas svans, och sen är dem ju mer etablerade skadedjur i sverige men jag förstår också att många tycker dem är underbara sällskapsdjur! smarta verkar dem också vara. Jag skulle aldrig vilja ha råtta, möjligtvis hamster då jag ägt det förut.

Haha, ursäkta mig TS, men jag måste bara säga #1, din 'kommentar' fick mig verkligen på gott humör såhär allmänt på kvällskvisten. Jag ser bara hennes reaktion framför mig, - och ansiktsuttrycken på någon här hemma om jag dragit hem X antal djur. Hehe.

Om jag hade vart yngre och tagit hem något smådjur hade min mamma tvingat mig sälja det direkt eftersom hon inte vill att jag ska ha det hemma hos sig, hon vill inte ha något djur och det har jag fått acceptera hela min barndom. Nu är jag vuxen och har en hund :) har även haft hamster, helt underbart att kunna köpa och äga djur det tillför mycket i mitt liv men det är extra bra när man tar helt och hållet eget ansvar och bestämmer själv.

Det är inte ovanligt att äldre ogillar råttor, de är ju trots allt skadedjur i grund och botten. Det kan vara så, som det är för många, att dina föräldrar helt enkelt inte har/vill/vågar träffa råttor och därför bildat sig en uppfattning som kanske inte stämmer.
#1 har gett bra råd om att besöka ett råtthem och träffa snälla råttor (andra färgen än svarta och agouti brukar vara bäst) så kommer det kanske lägga sig.
Låt dem läsa lite om råttor och visa fina bilder så brukar den första blocken släppa och man kan arbeta vidare på så sätt.

Kan ju ta min mamma som exempel. 2003 när vi införskaffade våra första råttor var mamma inte med på notorna alls. Hon är jätterädd för ormar och kopplade svansen till orm (inte ett dugg ovanligt alls har jag märkt). Vi åkte till en butik där vi kände ägaren och gick in i djurrummet, där satte ägaren en råtta på mammas axel - mamma grät lite men visade sig stark för oss barn (vi var 11 och 13 jag och min bror). Det är nu 12 år senare och jag driver uppfödning av liten skala. Hyr boende hos mina föräldrar så de är alltid nära inpå och hjälper till om jag behöver råttvakt. Idag kan mamma hålla på med råttor helt utan problem, hon behövde bara träffa och umgås lite med en råtta för att se att det inte var så hemskt som hon trodde.

Vet även om en person vart råttfobi var så svår att hon inte ens kunde gå in i stallet utan en kvast framför sig för att jaga bort de eventuella råttorna. Psykologen fick låna en av mina honor och efter ett par veckor med intensiv 'träning' kunde kvinnan röra råttan utan att få panik.

Det går om man är villig men det är inte alla som är öppen för att försöka och då måste man acceptera det hur trist det än är!
Om du är omyndig så kan du vänta tills du är myndig och har eget boende, då kan inte dina föräldrar säga ett dyft om det. Men så länge du bor hemma så bör föräldrarnas regler respekteras ( även om du är myndig eller inte, det är ju deras hus trots allt).

När jag skaffade mig råttor för första gången, så ville inte mina föräldrar komma hem till mig på grund av att dom satt i dom tankarna att råttor är smutsiga djur, och att dom inte gillade dom på grund av deras svansar. Men sen så sa jag till mina föräldrar att dom är som förvuxna hamstrar. Med dom svansarna som dom har så sa jag till dom också att om inte tamråttor och råttor överhuvudtaget inte skulle ha dom, så skulle dom inte kunna klättra bra eller kunna gå bra heller eftersom att svansen är ju en del av deras ryggrad. Och att dom håller balansen med deras svans. Efter en lång tid så såg mina föräldrar mina råttor på ett helt annat sätt. :) Samma sak när min lillasyster hade skaffat sig en iller när vi var små som hon tog hand om riktigt bra hemma. Våra föräldrar hade fördomar för illrar också, men efter ett tag så såg dom att illrar inte heller var så dåliga som dom trodde. :)

 Hej,! Ursakta stavningen, jag skriver fr ett tangentbord som inte har svenska tacken.

Kan det vara en bra ide att prata med dina foraldrar och forhandla fram att du bara ska halla rattorna pa ditt rum och halla pa med dem dar? Det var det knepet som min son lurade mig med for att jag skulle ga med pa att ha  tamrattor hemma. Jag maste saga att det funkade utmarkt sa att jag blev mer kar i rattorna an han sjalv.

Lycka till!

Okej nu ska jag försöka svara och ta in allt ni skrivit.

#1 Det har jag funderat på, Haha min mamma gjorde så när hon var liten fast med en kanin, hon fick dock lämna tillbaka den, sen fick hon 2 kaniner någon gång efter det 😃

#2 Ja det är klart, det vet jag, men hamstern jag har nu är ju på mitt ansvar, (Mamma har vågat klappa den ;) Jag rengör buren när den blir smutsig, ger mat, vatten och kärlek, och betalar det mesta själv. Han får även komma ut ur buren några timmar om dagen, så anser att det ungefär är det samma med råttor, skötseln. Med råttor kan man ju även lära dom trick och dom är så mycket mer sociala, så det kommer jag nog säga sen när jag ska prata med föräldrarna. Ska nog visa några videor och har redan skrivit ut några bilder på råttor hihi, mamma tyckte dom var rätt söta 😉 Har inte visat pappa än ..

Kan inte svara på mer frågor nu då jag har bråttom iväg men kommer svara på alla frågor ikväll! eller under bil resan :)

Nu är det ju så att det var min kära mamma ville skaffa råttor åt mig och jag inte hade några problem alls med det och därmed hamnade jag med råttor🙂

Men min vän är mycket rädd för råttor, men jag sa att hon skulle vara stilla och när jag höll i Denise och Donna så skulle hon känna på päls och svans och låta de lukta på henne. Nu efter en gång tycker hon det är kul och hon är väldigt nyfiken och framförallt stolt. 

Hon föredrog Denise (Burmese, svartögd) för att Donna är Siames pp (rödögd).

Så om din mamma ska hälsa på råttor är utseendet viktigt: Inte röda ögon, inte augoti eller svart.

Hamstrar och råttor är väldigt långt ifrån varandra i utseende och beteende, min andra väns mamma vågar inte ens stå i närheten av mina gerbiler som är mycket mer lika hamstrar eller enligt många sötare och hur det går med råttorna då lär vi få se hehe.