Sen ett par veckor så har jag bara en hona kvar, Soraya ca 2 år gammal. Hon är frisk och pigg.

Då hennes sista kompis var väldigt gammal, så började jag introduceringsträna Soraya med mina kastrerade hanar i god tid i förväg för att hon inte skulle bli ensam en dag, första introduceringsträningarna kanske 2-3 månader sedan…

Men hon vägrar att vara snäll mot grabbarna. Hanarna är jättesnälla mot henne och gör precis som man ska, går fram och nosar, hälsar och luktar helt fredligt, men hon börjar burra upp sig och steppar mot dom för att brottas.

1. En av hanarna blir livrädd av hennes beteende, så slutade låta dom två träffas.

2. Den andra hanen blir tillslut arg tillbaka på hennes beteende, och då han dessutom är mer än dubbelt så stor som henne så särar jag på dem direkt när hon börjar burra. Han har dessutom själv ett häftigt temperament. Ett slagsmål mellan dom vore inte nådigt.

3. Och sist nu den tredje hanen … Han är supernyfiken på henne, men när hon börjar bli sådär bråkig så försöker han nosa och lukta på henne ändå, men tillslut blir även han arg och det ser ut att kunna bli ett redigt slagsmål om jag inte särar på dom direkt (vilket jag gör när hon dessutom börjar hacka tänder av ilska!)

Hon har tidigare bott i en honflock på som flest 6st honor, men är alltså sisten kvar nu. Hon var svårintroducerad även till dessa för 1½ år sen, men inte alls på det här viset!

Jag vill inte skaffa fler honor. Att försöka hitta en jämngammal hona till henne är också uteslutet, då det inte finns något som säger att hon inte skulle bete sig precis lika aggressivt mot henne och att jag då istället sitter med ännu en ensamråtta.

Finns det något knep jag kan ha missat för att få bort hennes enorma aggressioner vid introducering? Prövat introducering på en massa olika ytor. På burtak, köksbordet, sängen, soffan, vardagsrumsgolvet, hallen, köket, badrummet, inuti garderober bland rentvättade kläder eller lakan …

Känns jättetrist att hon ska vara ensam resten av livet, för hon älskade verkligen sitt gamla tjejgäng 😕