Vad gör råttan när den flyger på? Hur gamla är dom?

Den ställer sig och kollar på den andra och det är som att dom har en ''kraftmätning'' Sedan brottas dom och den ena skriker.  

Båda är 5 månader gamla. Förut gick dom och puttade i varandra men inget allvarligt, de är nu på senaste månaden som de blivit mer allvarligt.

Honor eller hanar?

Hanar. Något tips någon??

Hallå någon som varit med om massa sak? Vad gjorde ni?

Jag har samma problem som du, att mina hanar bråkar ordentligt.
Eller ja, det är den ena som är agressiv och den andra försöker fly ifrån honom. Den agressiva har bitit mig förr flera gånger och varje gång hårt så att det blöder. Att han biter mig och att han går på sin kompis händer ganska sällan som tur är, men det känns som att det gradvis blir lite värre med tiden.

Svaren jag fick av de som haft liknande problem med sina hanar är att en kastrering kan hjälpa för att råttan ska lugna ner sig då de kan ha mycket hormoner i kroppen som drar igång dem.
Ring till en veterinär/en smådjursklinik eller prata med någon i en djuraffär där de säljer råttor och berätta om problemet och rådfråga vad du ska göra. Det kan säkert finnas någon annan lösning än kastrering, jag tror det beror på litegrann hur djuret beter sig dvs hur illa det är.

Lycka till!

Åldern tyder på att det är hormoner som ligger bakom. Det kan vara en övergående tonårsperiod. Jag har haft råttor som fått problem likt de du beskriver som har gått över av sig själv inom loppet av 1- max 2 månader. De hanarna har inte gjort andra råttor illa, dvs bitit hål och haft sig. Men de har varit väldigt bråkiga, lättirriterade och brottats och tjafsat om rangordning överdrivet mycket.

Men går det inte över eller blir värre och värre så är det kastrering som gäller.

De hanar som jag har har låtit kastrera har haft en "problemkurva" som bara blivit värre. Det började med massa tjafs, bråk, reste ragg, och tillslut högg de både sina råttkompisar och mig. En av dem blev aldrig aggressiv mot människor, men väldigt aggressiv och farlig mot råttor.

Kastrering tar inte bort personligheten, som en del tror. Det tar bara bort hormonöverskottet, parningsdriften, och i en del fall även revirsdriften (d.v.s. de blir lättare att introducera till nya råttor och markerar mindre revir, men det är individuellt.)

För mina kastrerade hanar har det tagit 1-3 månader innan hormonerna lagt sig helt, men runt 1 månad verkar vara det vanligaste. Efter det har de helt upphört med sina bråk och bett och blivit stabila och trevliga killar igen.

Kastrering är ett stort ingrepp och ska bara göras i nödfall, alltså när det är för råttans eget bästa. Om råttan är så pass dominant och bråkig att den skrämmer och stressar upp den/de andra i flocken är det också en lösning så att de andra inte ska behöva må dåligt.

Tecken på att det börjar eller redan har gått över styr är t.ex. dessa:

* Biter han dig och/eller sin kompis?
* Kan han plötsligt resa ragg och sidosteppa mot den andra hanen?
* Markerar han överdrivet mycket revir?
* Blir han ibland fuktig i pälsen? En riktigt dominant råtta kan få blöta fläckar i pälsen, ibland så mycket att det ser ut som om de haft en vattenflaska droppandes på sig. Detta för att de ska kunna gnida och rulla sig mot saker för att sätta sin lukt och revir på sin omgivning.
* Händer det att han reser ragg (kanske inte så mycket, men tillräckligt för att det ska synas) om du t.ex. rör honom på ryggen?
* Börjar han jaga sin kompis i tid och otid för att bråka/brottas?

Kan du berätta lite mer om din dominanta hane?

Beksriv gärna hans beteende lite mer och ge några tydliga exempel på hur han beter sig så blir det lite lättare att komma med råd. Är det något särskilt som triggar honom att bli arg t.ex? Har haft en hel del råttor med aggressionsproblem genom åren, och i slutänden behövt kastrera ett par stycken när ingenting annat har hjälpt, så hjälper gärna till så mycket jag kan. Men som sagt, en del har det gått att arbeta bort eller vänta ut då de inte blivit farliga, bara haft en väldigt jobbig tonårsperiod.

Tack för svaren.

Ingen av råttorna har någonsin bitit mig och jag har kollat genom råttornas päls flera gånger, det är ingen som har något sår (jag tänkte om den bitit hål)

Jag har undrat om de kan ha med maten att göra?
Dom har alltid tillgång till mat och vatten men en av dom gillar att gömma maten. Mina två hanar som bor tillsammans är olika stora, den ena ser mycket 'fetare' ut.

ex, Ibland när den stora råttan sitter och äter så kan den lilla anfalla den stora eller sno hans mat så han blir arg och brottar ner honom. Så dom kanske triggar varandra?

ex, Jag har ett 'hus' med en filt i och den lilla råttan brukar gömma mat där inne och när den stora råttan går in i huset så blir han utjagad.

ex, ibland när jag står vid buren så blir dom glada och kliver på varandra så den lilla skriker när den andra trampar på den. Det kanske gör ont/är överkänslig?

Jag vet inte om det här är jätte allvarligt men det låter så hemskt då den ena verkligen skriker om den stora nuddar i honom. Dom verkar ju inte heller ha tagit jätte stor skada men jag vill ju inte heller att något ska hända.

Okej, vad himla skönt att de inte har bitit hål på varandra! Ingen fara än så länge, men superbra att du är så uppmärksam redan nu 🙂

Jag tycker det låter som om de båda två är lite stingsliga tonåringar.

* Den lilla låter som en samlare. En av mina nuvarande grabbar är också samlare, när det serveras mat så springer han först och gömmer en stor del av maten innan han sätter sig och äter. För att han inte ska gömma maten för alla de andra sätter jag in maten på 2-3 olika tallrikar och sätter  2-3st råttor vid varje tallrik. (6st i den flocken.)
Ibland låter jag honom helt enkelt sitta någonstans utanför buren och äta för sig själv för att minska hans samlarbeteende. (Hans samlande är värst när det gäller färskmat vid middag t.ex.  Torrfoder samlar han bara ibland)

Men ett annat knep som funkar för min är att låta allihop äta utanför buren på samma tallrik. Då springer han inte tillbaka till buren för att gömma alltihop.

Det funkar finfint just nu i alla fall =)

* Du skulle kunna pröva att ha fler matskålar i buren och se om det hjälper, både till torrfodret och när de får färskmat. Det kanske åtminstone minskar risken att den lilla blir upprörd.

* Att den lilla skriker när den andra rör honom och jagar ut honom ur huset låter som om han är/blivit överkänslig eller är hela tiden på sin vakt.

Om den större har triggat igång bråk förut och beter sig dominant, så kan den lilla  helt enkelt vara småskraj och hela tiden beredd på hans "utbrott." Jag tror inte att han skriker för att det gör ont (de är väldigt tåliga, och i och med att de inte biter varandra så bör han inte få ont av att bli rörd) Jag tror mer att när den andra rör honom så där plötsligt så blir han helt enkelt beredd på att det ska bli bråk igen, och skriker till okontrollerat.

Tyvärr kan skrikråttor trigga igång andra mer lättirriterade väldigt lätt!

* I ditt fall skulle jag helt enkelt pröva att ha dubbel uppsättning av det mesta. Alltså fler matskålar, 2 vattenflaskor bredvid varandra så att de inte måste dricka ur samma samtidigt om båda blir törstiga samtidigt, och ha 2 hus precis bredvid varandra osv.

Att tillfälligt sära på dom är sällan en bra ide, så det skulle jag inte ha gjort i ditt fall. Men har man t.ex. 2 hus bredvid varandra och den stora vill gå in i det huset där den lilla redan är, så blir det väldigt lätt för honom att istället vända i öppningen och ta det andra huset bredvid istället.

Det kan minska spänningarna och få den lilla mer trygg. För varje gång han får se att den stora inte blir arg eller tänker göra något, så kommer han lugna ner sig och tillslut sluta skrika när/om han kan lita på den andra igen, som i sin tur då inte blir triggad av skriket.

Om det är en tillfällig "tonårskris" så kan såna små saker hjälpa väldigt mycket för att underlätta att de inte irriterar varandra och få tiden att gå smärtfritt tills de lugnat ner sig.