Små råttbebisar är mycket rädda för det mesta när de är nyinflyttade. För mina tjejer tog det några veckor innan de blev som de är idag (snart 4.5 månader gamla). Ha inte för bråttom utan låt de vänja sig långsamt. Nyinflyttade råttbebisar är inte alltid så tama och sociala mot människor som de blir när de är äldre. Skulle inte kalla det ovanor utan naturligt beteende🙂 Låt de ta sin tid, det är det viktigaste. Börja smått och gå mot större.

Fortsätt att lyfta upp dom och hantera dom mycket varje dag, helst överdrivet mycket den första tiden oavsett hur mycket de sprattlar och har sig. De är fortfarande så små så att de är lätta att forma och vänja om till nya vanor 🙂

Desto mer ljud, rörelser och hantering de utsätts för, desto snabbare lär de inse att det inte är så farligt som de tror.

Jag har varit väldigt på alla ungråttor jag haft från dag 1. Så länge det inte finns något trasigt i deras bakgrund som gör att man måste visa extra hänsyn, så är det ingen som helst fara enligt min erfarenhet.

En del är ju känsliga för ljud och snabba rörelser hela livet, men desto mer vana de blir desto kortare stunder kommer de  försöka gömma sig 🙂

Det är som R4ttus skriver här ovan. Hantera råttisarna ofta prata lugnande, kela lite o klia lite i nacken o sidan på kinden. Ha lite godis tillhands. Ha gärna lite tyst o lugnt i rummet. Ha dom nära kroppen emellanåt i någon tröja eller morgonrock o håll kontakt med en kelande hand undertiden. Då är dom snart tama o lyckliga.  🙂

Du kanske ska ta bort rören från buren och istället ha en hängmatta eller något som de är lättare att plocka upp dem ur. Det gör att de inte blir lika stressade när du plockar upp dem.