Hane som bits (burkompis och människor)

Hej!

Jag skulle behöva lite input och tips då jag inte riktigt vet hur jag ska gå vidare med min mini-flock (2 hanar) just nu.

Flocken består av 2 syskon född 2:a oktober från Verra's ciderkull och kom till mig i mitten på november. Senaste tiden har jag haft lite problem med Splinter (svart) som nu har bitit mig till blods 2 gånger och en kompis till mig 1 gång. Jag har läst runt och misstänker att han är rädd/nervös samt väldig dominant. Tror ej han är aggressiv men är verkligen ingen expert på att läsa råttor. Det är så klart inte kul att bli biten men jag har kommit fram till att han gjort det i rädsla/försvar de gånger det hänt och jag jobbar med att han ska lära sig att inte nafsa på fingrar och jag är obs på att undvika situationer där han blir stressad eller kan känna sig hotad. Så den biten börjar bli bättre även att jag blivit väldigt rädd honom direkt efter han har bitit.

Nu har han däremot börjat plåga sin stackars burkompis Turbo (siamese) vilket gör mig jättenervös. Senaste 2 veckorna har jag hittat 2 sår på Turbo som är för stora till att jag tycker det är okej, lägger ved bilder längre ned. Första såret var en flänga på ryggen, kanske 2 cm lång dock inte särskilt djup. I går hittade jag ett öppet sår bredvid snoppen som var jättesvårt att få bild på (syns knappt på bilden), det ser okej ut nu men var säkert en halv cm stort och halvdjupt. Hittar dock inget blod någonstans… Och allmänt är de jättebra kompisar, de myser, sover i råtthög, "boxas" och putsar varandra etc. När de leker/boxas är det även Turbo som vinner i bland.

Nu undrar jag vad jag borde göra? Jag är rädd för att komma hem till en svårt skadad Turbo en dag. Jag har ingen möjlighet att utöka min flock så frågan är om de skulle må bättre tillsammans i en större flock? Finns det ens hopp för Splinter att bli en snäll råtta man kan lita på? Jag sitter i en lite knepig sits där jag måste flytta snart och vet ej hur boendesituationen kommer se ut så jag kan definitivt inte skaffa fler råttor. Jag vill ju att råttorna ska må bra och börjar oroa mig för att de kanske inte mår bra när Turbo blir biten och Splinter bits… Någon vänlig själ där ute som har erfarenhet av liknande och vill dela med sig? :) Förstår det kan vara svårt att sätta in sig i situationen men fråga bara så ska jag förtydliga så gott jag kan!

/Nora

Störstedelen av tiden ser de ut såhär…

Såret "där nede"

Såret på ryggen

R4ttus

2015-05-03 18:34

Efter såna där upprepade läskiga bett på sin kompis, och att han dessutom hugger så hårt att det blöder så hade jag övervägt kastrering.

Jag har låtit kastrera 2st hanar som haft dominansproblem och som huggit både råttor och människor. Beteendet försvann i båda fallet helt efter att hormonerna lagt sig. Idag är de snälla, glada och trevliga råttor som jag kan lita på. Innan kastreringen försökte jag med allt, men ingenting hjälpte. Så det var sista utvägen.

En av dom kunde man inte gå nära, så han fick sitta ensam innan kastreringen eftersom han attackerade allt. Den andra grabben passar mer in på din beskrivning, han gjorde utfall ibland. Men sen blev han bara värre och värre och började oprovocerat hugga superhårt. De andra råttorna blev rädda för honom, och när han tillslut högg en kompis riktigt illa så gav jag honom inga fler chanser utan han fick kastreras bums.

Efter kastrering kan det ta 1-3 månader innan hormonerna lagt sig helt.

Eftersom din grabb inte har något trauma bakom sig som gör att han beter sig sådär, så är chansen väldigt liten att beteendet går att träna bort. Är det dominans och hormonproblem så kommer han antagligen alltid att vara sådan, med en överhängande risk att han stegvis kommer bli värre som mina blev.

Kastrering är ett stort ingrepp och inget man ska göra bara sådär, men efter din beskrivning så kan jag på rak arm säga att om det var min råtta så hade jag bokat en tid då han redan har fått så många chanser. Att det skulle handla om en engångsföreteelser har han ju redan motbevisat.

Och som du säger, en dag kanske han gör illa antingen er eller sin kompis riktigt illa.

Är de hormoner och dominansproblem så är det ingenting han rår för och han kommer som mina att sluta upp med sina dumheter. Är det så att han har något "fel" i huvudet, så är det omöjligt att veta utan att först testa kastrering.