Jag kan tänka mig att de är många unga som ställer frågan här först eftersom föräldrar har en tendens att säga att man ska avvakta och se om de blir bättre för att de ofta är så att föräldrar tycker de är dyrt och onödigt att åka till vetrinären. 

Det kan även vara så att de finns de som inte har en vetrinär i närheten. Förra året bodde jag själv 8-10 mil till närmsta vetrinär och de hade bara öppet måndag-torsdag mellan 10-16 och de tog inte ens emot smådjur… Jag bodde ensam och hade ingen bil och de gick bara 5 bussar per dag. Hade de hänt något hade jag tagit taxi sålkart men de är nog pengar inte många vill lägga ut kan jag tänka mig, utan väntar då hellre till de får en bokad tid och kan åka själva.  Jag tycker inte de är en bortförklaring som gör det okej, men kan tänka mig att många resonerar så.  

Många föräldrar och vuxna tänker ofta att de avvaktar och kollar med vetrinär nästa dag om de inte blivit bättre. Många har nog en aning fobi att ringa vetrinären till en början för de tycker de är jobbigt att ringa. Istället ställer de frågor här för att hoppas höra att de inte är något farligt eller om de kan få några tips för att inte behöva ta kontakt med vetrinär. Människan vill oftast ha snabba enkla lösningar som inte kostar pengar och söker oftast de först på forum och nätet. 

Själv tycker jag inte dessa människor ska ha husdjur då de antagligen inte kan sköta dem om de nu väl skadar sig eller blir sjuka.

Jag frågade nyligen om min halta råtta. Inte för att hon är ett litet djur, utan för att jag vill veta hur det har gått för andra i samma situation samt för att få veta vad jag kan kräva av veterinären då jag ringer. Har haft mina råttor ett år och de har inte hunnit med att ge mig så mycket akut sjukdomserfarenhet (som tur är!) men då tycker jag det känns tryggt att kunna fråga om råd här. Självklart ska man till veterinären om det är akut, men det är ju inte alltid lika akut som det först verkar när man upptäcker att något är fel och frågar i panik här :)

Tycker som #1. :)

Just råttor har det om och om i gen dykt upp skräckupplevelser från veterinärbesök som folk berättat om. T.ex. felmedicinering,  allmänt okunniga veterinärer när det gäller råttor, och jag har även personligen varit med om att en veterinär inte vågade röra råttor(!!) när en av mina pojkar skulle hälsoundersökas för flera år sen. Det är i mina ögon lika ologiskt som att vara läkare men ha fobi mot att träffa människor.

Jag besökte en annan veterinär sen då hans besvär blev värre, och hade då turen att hamna hos en jätteduktig veterinär som jag alltid gått till sen dess.

Men de som inte har en duktig veterinär på råttor i sin stad/närområden då? Och det verkar tyvärr inte finnas många riktigt råttkunniga veterinären här i landet. Hund och katt är så mycket vanligare att de enbart specialiserat sig på, men att de ändå tar emot även smådjur.

Råttor har även en deprimerande lång lista på alla möjliga komplicerade sjukdomsbesvär som kan dyka upp, så varför skulle det inte vara en bra idé att rådfråga mer erfarna personer innan man kontaktar veterinär för att själv vara mer insatt om det skulle visa sig vara ännu en okunnig veterinär, eller bara för att skaffa sig kunskap om hur och vad man bör tänka på i det läget beroende på vad det nu gäller.

Men ett dödssjukt eller misstänkt dödssjukt husdjur behöver givetvis åka in akut, inga ursäkter där då det är ens fulla ansvar som djurägare. Då kan man rådfråga om hjälp på vägen in om det nu är så.

Sen finns det självklart dom minderåriga, de snåla, de som inte bryr sig om sina djurs hälsa m.m. …. Men jag tvivlar starkt på att majoriteten av de som faktiskt ber om råd och hjälp tillhör dom som inte bryr sig? Det går inte ihop.

Vore snarare fruktansvärt sorgligt om folk inte vågade fråga om råd och hjälp att lokalisera eller förstå vad som drabbat deras råttor, för att de genast riskerar att bli falskt anklagade för att inte vilja ta till sitt djur till en veterinär.

#4 Vill bara tillägga att jag inte menar att de inte bryr sig, de söker ju trots allt någon sorts hjälp, men många vill göra det så enkelt och bekvämt för sig som möjligt. Jag har sett väldigt många här som frågat om problem som oftast vart unga människor o när man frågar varför de inte ringt eller så, är de vanligt att de skylle på föräldrar som inte vill. Detta är då ofta föräldrar som inte sätter värde på djuret medans barnen gör det. 

Det är nog ofta föräldrar som köpt ett par råttor på djuraffären till barnen och sen bara struntar i det, eftersom uppfödare ofta ser till att förläldern förstår att de har främst ansvar för djuret.

Jag tänker även att när de kommer till att ta kontakt med vetrinär så vet jag att jag ofta har haft problem själv med det här. Jag är 19år och ringer fortfarande mamma och ber henne prata med vetrinären för jag själv tycker det är psykist jobbigt. Detta är jätte vanligt åtminstone för de som är kring 25 och yngre. Jag har inga problem att gå till vetrinären, men de är biten att behöva ringa som är nästan omöjlig för mig, måste jag ringa själv så är de självklart jag gör det. Då är de bara att skärpa till sig. Men jag tror att många då rådfrågar på forum först för att de hoppas de inte ska behöva hantera det jobbiga momentet att behöva ringa. Att gå ut på nätet är så mycket enklare.

Sen håller jag självklart med dig om att de är många som gärna vill få reda på andras erfarenheter just för de finns många dåliga vetrinärer och vill kolla med andra om allt blivit rätt. Men jag tror inte TS syftar på dessa personer, utan undrade varför folk rådfrågar här först istället för att ringa vetrinär direkt när de ändå alltid får som svar att de ska tas till vetrinär, att man ska ringa vetrinär just för att de är något uppenbart fel som man behöver kolla upp snarast.

#5 Bra inlägg!

Håller med om det, verkar främst vara unga personer som i panik söker efter andra lösningar än att behöva åka till veterinären.

Självklart superbra om det visar sig att  ett besök inte är nödvändigt då personen kanske fått panik över något som inte alls är farligt egentligen (t.ex. varböld eller liknande), vilket händer ibland.

Men ibland är det ju som du säger, att en allvarligt sjuk/skadad råtta (eller andra smågnagare) inte får den vård de akut behöver. Men även här tror jag inte att det är en fråga om bara smådjur … Oerhört många större djur som också far illa hela tiden. Hundar, katter, m.m. Antalet katter som överges varje år är ett bra exempel. Men gemensamt är väl då att person(erna) inte borde få ha tillåtelse att ha djur, eller att föräldrar borde vara mer medvetna om att det är deras ansvar om djuret blir sjukt, och inte barnens.

Försätter inte bara smådjuren i onödiga risker. Kan tänka mig vilken oerhört jobbig känsla att inte kunna hjälpa sitt sjuka djur som minderårig, och det är verkligen förfärligt att en del föräldrar inte fattar mer än så när de tillåter sina barn att ha djur.

Men även i de fallen är det ju bra att barnen kan skriva av sig på ett forum och få det bekräftat från andra människor att deras husdjur måste tas tills veterinären, de kan även visa tråden för sina föräldrar om inte annat. Har ett vagt minne av ett sådant scenario här på forumet en gång?

Men ja … självklart inte klokt att många djur inte får den vården de behöver, och som alla som djurägare är skyldiga att ge dom. Grundproblemet är väl att det är för lätt att skaffa husdjur, speciellt smågnagare från random djuraffärer där de inte ens behöver bevisa att de har en laglig bur eller har läst på om djuret eller är ett dugg insatta i hur dyrt det faktiskt kan bli.

#6 håller med dig helt och hållet, de borde bli strängare på det där överlag i svergie, suck.

Och sen finns det stolpskott som en jag träffade genom gemensamma bekanta som stolt deklarerade att hon kastade ut sin råtta i snön när den blev sjuk…

Hellre då att man frågar på iFokus. Men jag måste hålla med om att jag avskyr ursäkten "mamma vill inte", speciellt om det kostar pengar. Då ska mamma inte heller ge barnet ett levande djur.

#8 men usch hur kan man göra så!?!  Stackars råtta, jag hade nog slagit till personen, inte för att våld gör de bättre men blir så arg!

#9 Jag gav personen en rejäl utskällning kan jag ju tillägga. Speciellt eftersom hon satt och skrattade medan hon berättade den "roliga" historien. Vansinnigt.

Det är ju skillnad på akut och icke-akut.

Jag har inte särskilt god ekonomi - det hindrade mig inte från att samma 2 månader köra bägge hästarna till klinik flera gånger (en med mystisk ryggproblematik och en som smitit ut och trasslat in sig i taggtråd,  behövde opereras), köra in med hunden akut när han skurit sig i tassen (fast med facit i hand hade jag kunnat sköta om den skadan själv, behövde bara tvättas och bandageras) eller  bråka med veterinär som inte ville skriva ut medecin trots att jag visste vad kaninerna led av och vad de behövde, utan fick skicka in prover till SVA (800kr) och vänta på svar för att sedan köpa medecin  för 1400 kr.. och det var första gången på 7 år som något djur blivit sjukt/skadat!

Men normalt sett lever jag på marginalerna själv, så jag lägger inte ut onödiga pengar.  Kan lite efterforskning på en icke-akut skada/sjukdom  ge mig ett receptfritt alternativ framför veterinärbesök så väljer jag det i första hand.

Kan jag behandla och läka Koris trycksår själv hellre än att ta honom på en stressande resa till veterinär och få antibiotika i förebyggande (vilket dels är dåligt för kaniner som kori och dels orsakar resistens, men vissa veterinärer tycks anse att man ska ha valuta för pengarna eller ge det för säkerhets skull) när lite jodopax och tryckavlastande bandagering gör jobbet lika snabbt och bra.. så gör jag det själv.
När min råtta fick diarree efter att hon kommit så sökte jag info om det först (eftersom hon var pigg för övrigt) - och det var nog tur för en resa till veterinären hade bara förvärrat stressmagen som med största sannolikhet orsakats av  flytten och foderbytet.. Nu löste det sig på några timmar med lite tips på kokt ris och vattnig gröt från internet istället.

Om allmäntillståndet fortfarande är bra, så finns det i regel tid att leta info. Kan man inte alls läsa av djuren (jag har en halv djurskötar utbildning och 3 år   på djurrelaterat gymnasie trots allt) så bör man kontakta proffsen (veterinären).

Självklart om djuret är akut skadat ska det in till veterinär direkt, och man väntar ju inte med att leta reda på info om rosslet tills råttan sitter och knappt kan andas alls…

En annan sak man ofta hör är ''har du inte råd med det och det ska du inte ha djur, vad gör du om djuret blir sjukt?" och det stör mig något otroligt eftersom det handlar om prioritering.  Jag kanske prioriterar att inte köpa en matskål i guld just för att jag vill ha de pengarna till hands om djuret skulle bli sjukt.
Många såna saker kostar inte lika mycket som ett veterinärbesök, men om jag lägger några hundra varje månad på onödiga prylar och tillbehör så växer det snabbt ikapp veterinärbesöket.

#12 Fast jag tror att i de flesta fall när folk använder den meningen är när folk typ säger "jag vill köpa en hund billigt, någon som har en billig hund till salu?" eller dylikt med motiveringen "jag har inte råd med en dyr hund". Då brukar folk använda just meningen att har du inte råd med en hund som inte får kosta mer än 500:-, vad gör du om den blir sjuk och vet räkningen går på flera tusen?

Eller om man har sina råttor i en alldeles för liten bur för "man har inte råd med en större". När det handlar om lyxprylar brukar folk oftast inte bry sig, dvs om man köper något som kanske är kul för djuret eller ser fint ut men inte är direkt nödvändigt. Utan det är när man nekar sitt djur något de faktiskt måste ha med motivering att man inte har råd.

#13 Det råder ofta delade meningar om vad som är nödvändigt eller lyx många gånger i de sammanhangen.

#14 Jag har för det första inte skrivit om dig personligen, eller att jag sagt det till någon, utan jag tog endast upp exempel på situationer där jag själv sett någon använda uttrycket. Jag tycker inte man måste lägga ut stora summor på en hund, eller katt, eller råtta, osv. Vill man t:ex ha en omplaceringshund och hittar en man blir kär i och som skulle passa jättebra in i ens liv spelar det ingen roll om ägaren vill ha 500 för den eller 5000. Då har man ju valt efter den hund man vill ha och inte efter priset, bara att den kanske råkar vara billigare för att det är en blandras och vuxen hund. Men däremot när folk säger att de MÅSTE ha en billig hund, så billig som möjligt, för att de inte har råd med en dyr hund, då brukar varningsklockorna ringa hos många människor. Jag har själv haft endast huskatter som aldrig varit särskilt dyra i inköpningspris. Men det är ett val jag gjort då jag mest hjälpt katter i "nöd", så att säga.

Sen var exemplet med råttburen just bara ett exempel och jag har inte nämnt något kring vad du har för bur till dina råttor. Det exemplet kan ju jämföras med  t:ex någon som har fyra katter men en kattlåda för "jag har inte råd med fler kattlådor eller mer kattsand". Då är det också logiskt att man ifrågasätter om de ens har råd med sina katter.

När jag använde ordet nödvändigt syftade jag just på saker som djuret måste ha för att må bra, bli stimulerad, och väl omhändertagen. Sen om ens hund har matskålar för 20:- från rusta eller 500:- från någon fin internetbutik spelar ju ingen roll, så länge hunden har matskålar. Det är lite som när folk säger "jag har inte mitt djur försäkrat för jag har inte råd med det". Då blir det liksom automatiskt att folk ifrågasätter "men hur ska du då ha råd med veterinärkostnader?" 

Men sen tror jag att det som sticker i många människors ögon just när det gäller smådjur (råttor, hamster, kanin, etc) som är ett barns djur, är när de skriver om att deras djur är sjukt men att föräldrarna inte vill ta det till vet för att det kostar pengar. Då är det helt okej i min mening att anse att föräldrarna aldrig borde gett sin 10-åring en hamster om de inte är villiga att ta ansvar för den om den blir sjuk, då man realistiskt sett inte kan förvänta sig att ett barn i den åldern själv ska kunna ta sitt djur till veterinären och betala för de kostnader som kan uppstå.

*Edit*

Nu tog du bort massor med text från ditt inlägg, men jag låter mitt fulla inlägg stå kvar ändå.

Dåliga erfarenheter kan spela roll i frågeställning. 

Jag skulle alltid höra med veterinär innan jag låter något gå åt slumpen för att jag väntar på att någon anonym här ska svara eller för att jag ska vänta ut symptomen. Man får jämföra med oss människor eller föräldrar till sina barn. En förälder skulle ringa t.ex vårdcentral vid symptom för okänd sjukdom eller om de anade något som skulle vara fel med sitt barn. Djuren är vårt ansvar och att ringa veterinär som har goda kunskaper om just denna djurart är det bästa man kan göra och få rådgivning av de.  Sedan får man utgå ifrån deras rådgivning.

Ofta är det så att ekonomin spelar roll, även om det är dåligt att ens skaffa ett djur man ej har råd med ifall man har oturen på sin sida. Ring veterinär med detsamma, litar man inte på de kan man ringa runt till flera olika kliniker.