Om ni verkligen försökt få henne bättre utan resultat hade jag nog avlivat.

#1 Det var bland det värsta jag hört. Avliva en fullt frisk råtta bara sådär?

#0 Om jag var du hade jag köpt 2st väl utvalda bebisråttor som är sociala och nyfikna. Tagit ut dom 2 för sig på egna äventyr en hel del i början så att de får upptäcka och leka utan att den rädda honan är med, så att de lär sig själva att vara modiga. Är dom minst 2 bebisar så kan de leka och stoja med varandra, och blir inte  beroende av den rädda honan.

Förhoppningsvis kommer den äldre honan att ta efter dom istället, men en del är tyvärr väldigt ängsliga av sig hela livet, så jag skulle inte hoppas på för mycket. Men det betyder inte att de kan vara lyckliga och trevliga flockråttor för det.

Om du väljer 2 väl omhändertagna bebisar från en bra uppfödare så kommer de inte att gå och bli rädda och ängsliga och ta efter hennes beteende bara sådär, så länge du inte tillåter det. När de är så små kan du själv forma deras modighet en hel del, genom att helt enkelt pyssla om dom extra mycket i den formbara åldern och låta dem vara med och upptäcka saker runt om i hemmet. (Åter igen, gärna utan den rädda honan den första tiden så att de lär sig bli "självständiga".)

En vuxen orädd hona är förstås också ett jättebra alternativ! Men samma sak där, inte alls säkert att den ängsliga honan tar efter och blir modig, men hon behöver ju en kompis 🙂 Bebisar eller äldre, svårt att veta vilket som vore bäst för just henne. Men om bebisar så hade jag absolut tagit 2 och inte 1.

#2 Vi ser väldigt olika på vad en frisk råtta är. En råtta ska inte vara rädd. Ledsen att det var bland det värsta du hört.

Enligt mig är det inte livskvalitet att bli stressad över ljud.

#3 *Bland de värsta råden jag hört i en liknande situation, tror visst du förstod vad jag menade.

Nu frågade ju TS om råd om en vuxen hona eller bebisar vore det bästa sällskapet till hennes hona, med förhoppningen att hon ska bli bättre = ökad livskvalitet. Däremot så är det ju absolut inte säkert att honan slutar att vara rädd och ängslig, vilket jag också skrev, men hur ska man veta det utan att testa sig fram och jobba med problemet?

Men det är förstås lättare att ge upp och avliva allt och alla som inte passar in i mallen. Varför slösa tid och energi på något som "inte har någon livskvalitet" i dagsläget, men som kanske får det imorgon?

Nu handlar det ju inte om en sjuk råtta som försöker döda och bitas, utan en ängslig råtta på ynka 7 månader, som har alla förutsättningar i världen att leva ett bra råttliv tills motsatsen bevisats.

jag hade inte tagit bebisar på en rädd och blyg råtta i alla fall… men försökt att se om hon går ihop med någon mer annan snäll och tamare hona. Eller en ungråtta som redan hunnit bli tam men ändå är "under" henne i mognad och rang så att säga.

Jag hade samma problem, min råtta var jätte skygg och ängslig o blev rädd när jag stängde dörren eller öppnade luckorna. Detta berodde då på att råttan som den bodde med var väldigt elak mot den och dominerade lite för mycket.  Vet du om du hade samma/liknande problem som jag när de var två stycken? De jag gjorde var att sära på dem och lät den rädda få vara ensam i buren i 10dagar för att försöka lära den att först o främst vara trygg i sin egen bur så den inte skulle vara lika rädd för ljud osv. Anledningen till att den var så ängslig var just då att den blivit ''mobbad'' eller vad man ska säga av sin kompis. Sen när den fått bygga upp mod och bli lite mer frammåt satte jag ihop den med en råtta som var tre månader yngre som var väldigt busig och efter det gick det jätte bra med dem två så det är något jag skulle tipsa dig om. Försök bygga upp hennes mod och nyfikenhet medans hon är ensam och skaffa en något yngre hona som är lite framfusig men inte dominant så har den stora möjligheter att bli mindre ängslig 🙂
Jag är rädd dock om du skaffar två bebisar att honan kanske skulle bli mer ängslig ochvilja vara mer för sig själv o  ligga o trycka i ett hörn o de vill man ju inte!

#4 Skrev jag att det var lättare? 

Nej. Jag bara undrar hur andra råttor än systern ska ändra situationen. Jag blir orolig att bebisar kan bli skadade.

# 0   Jag tror att två bebisar som sällskap till den lilla damen skulle göra henne gott. Hon kommer nog lägga en stor koncentration på ungarna o därmed stärks hennes eget jag. Hon blir nog en lyckligare råtta. Man kan aldrig vara helt säker men det är min erfarenhet av ensamma "osäkra råttisar".  

Du behöver inte vara orolig att bebisarna skulle ta efter honans beteende o bli lika "nervig" som hon. Inte så länge dom har normal kontakt med människan.     Lycka till.   🙂

#3 Ska vi ge dödshjälp till deprimerade människor med social fobi också tycker du? Alla djur förtjänar en chans till ett bra liv.

#9 tycker du att det är samma sak?

Jag antog att ts gjort sitt bästa. Jag tänkte att  råttan skulle slippa mer stress.

Sedan har jag åsikter om självmord, ett val människan har, inte en råtta.

#10 Djur kan inte ta livet av sig på samma sätt som en människa men man kan fortfarande se tecken på om ett djur mår psykiskt dåligt. Vilket den här råttan inte verkar uppvisa. Ett vanligt betende hos djur som mår väldigt dåligt är att det slickar sig själva överdrivet och får kala fläckar och kan tillochmed göra hål på huden. I sådana läge kanske det är bäst att avliva men verkligen inte i det här fallet, finns så mycket mer man kan göra för den här råttan.

En råtta som blir rädd för minsta ljud och rörelse, är enligt mig en råtta som inte mår bra. Det krävs verkligen inte slick.

Tack för alla åsikter. Vi har väl tänkt lite i samma banor som de flesta av er. Nu har vi dock ett eventuellt nytt hem på gång så vi håller tummarna för att det ska fungera

Ta gärna ett besök då i det nya hemmet så att du får se hur hon kommer att ha det. :) Prio 1 är att hon hittar en trygghetspunkt, vare sig det är hennes nya människoägare och/eller hennes nya råttkamrater!

14+1