Ett minne som jag kommer ihåg som om det var igår, fast det var flera år sedan nu, då mina två första råttor låg och sov i sitt hus, den ena, Frasse, låg med huvudet utanför. Jag öppnade luckan, dom rör inte på sig. Jag säger deras namn, dom rör sig inte. Jag sträcker ner handen och klappar Frasse på huvudet. Inte en reaktion. Börjar få panik. Säger deras namn igen, med darrig röst. Rör sig inte. Jag lyfter på deras hus. Då, sakta, sakta lyfter dom huvudet och börjar sträcka på sig och gäspa. Och så kollar dom på mig som 'vad håller du på med? Låt oss sova!'. Och jag andas ut och sätter ner huset igen. Då var jag riktigt rädd. Haha.. Tror ju dom är döda när dom gör så :p

Usch.. jag minns när min systers ena råtta lyckades fastna med sin tass i burgallret på något sätt.. han hängde upp och ned och skrek något så fruktansvärt 😢 Min lillasyster fick panik, började gråta och visste inte vad hon skulle göra. 

Jag lyckades rädda honom, och han som annars kunde bitas en del satt i min hand och putsade den en stund efter olyckan. Jag är glad att jag var hemma och att jag "bara visste" vad jag skulle göra för att rädda honom!

Bara igår ska jag titta till dom innan läggdags så har Potatis lagt sig mage upp med bara huvudet och frambena i deras hus (en uppochnervänd plastlåda med ett hål i) var bara tvungen å ta ett kort, lillskiten.

Ett  minne jag precis kom på var att i början när jag hade haft mina råttor kanske en månad så jag kom in i mitt rum och så kollar jag mot råttburen. I matskålen ser jag då min ena råttkille Harley ligga, haha fattar inte hur han lyckades rulla ihop sig så och få plats i den :D Såg sjukt roligt och sött ut men han förflyttade sig typ lika fort så hann inte få bild :/