När ni rastar råttorna, släpp ut dem ur buren samtidigt och håll dem under uppsikt som under en vanlig introduktion. Om de flyger på varandra känns det ändå som att det borde vara orsaken till såren. Svårt dock att vara 100% säker när ni redan har åtgärdat båda problemen samtidigt.

Min rumskamrat hade samma problem med sina råtthanar (bröder) när de kom upp i tonåren. De började bråkade och när den ena fick en skada och började blöda separerades råttorna. De hölls i separata burar under en tid. De rastades i samma rum samtidigt, fast under uppsikt. Så som jag förstått det så blev råttorna lite kelsjuka av att vara ensamma i varsin bur, så de samsades när de kom ut och var inte lika instabila. När hormonerna slutat freaka fick de flytta ihop igen och de slutade bråka.

Om jag funderade på att skaffa nytt sällskap skulle jag skaffa minst en kompis per råtta. Svårt att svara på eftersom jag inte känner dina råttor. Kanske ena råttan går ihop med en annan ägares flock? Kanske nytt tillskott i flocken skulle stabilisera humörsvängningarna så att alla kan umgås samtidigt? Ren spekulation från min sida vore att rasta dem samtidigt och ge båda något gott precis innan de får gå tillbaka till sina burar. Om de har bråkat medan de var ute, så får de ingen belöning. Har ingen aning om det funkar, bara tänker högt så ta det med en nypa salt.

Tack för tipsen! Vi rastar dem tillsammans nu, vilket funkar så länge någon av oss är med och håller lite koll, men de har börjat bråka och behövts separeras ett par gånger :/ Kanske bör nämnas att ingen av dem är i tonåren, båda är över ett år gamla. Vi fick dock avliva våra honor för ett tag sedan, så kanske det har nått med det att göra, även om de inte umgicks med dem. Vi trodde i och för sig att det skulle bli mindre bråk när de inte behövde spela tuffa inför tjejerna, men vi verkar ha haft fel där :P

Får väl ringa och rådfråga vår veterinär som är väldigt duktig på råttor, kanske slutar det med att vi får skaffa en lite större flock, eller kastrera dem.

Eftersom den ena visar dominans mot er, och den andra gör illa sin kompis, så hade jag nog funderat noga på att kastrerat bägge två.

Jätteklurig situation 😕

Det finns ju en risk att samma problem kommer hända igen när/om de får nya kompisar annars. Dominansproblem verkar inte gå att lära bort på något sätt i världen (efter min erfarenhet i alla fall. 3st av mina råttkillar har det senaste ca 6 månaderna varit i behov av att kastreras för att kunna bo i flock och vara med mig utan att huggas. Prövade allt annat jag bara kunde komma på och med ett väldans tålamod. Även bebisråttor var verkligen inte intressant för någon av mina förrän hormonerna lagt sig. Kan tillägga att alla dessa var "normala" som barn. Problemen kom med tiden.

Har sammanlagt haft/har 15 hanar genom åren. De tre som behövt kastreras dök alltså alla upp i samma veva (varav 2st är bröder) och jag behövde göra som du, sära på dem, trixa och fixa, och alla fick chansen att träffa bebisar för att se om de tyckte det var bättre. Men icke.

Men jag kan säga att jag bara har fått bra resultat av kastrering hittills. 2st av dem fick bo ensamma en liten tid innan kastrering eftersom det började med att de gjorde illa sina kompisar. Sedan började de även hugga mig oprovocerat.

Idag har de helt slutat huggas och blivit supermysiga och lugna. (Kan fortfarande föra ett väldans ståhej med lek och spring, men lugna och harmoniska i flocken ^^)

#3 Tja, då låter det ju som att det är kastrering det lutar åt, för såhär kan vi ju inte ha det. Skönt att du har fått bra resultat i alla fall, får hoppas att det funkar för våra killar också!

#3 Tja, då låter det ju som att det är kastrering det lutar åt, för såhär kan vi ju inte ha det. Skönt att du har fått bra resultat i alla fall, får hoppas att det funkar för våra killar också!