För det första måste du skaffa två råttor då de inte ska leva ensamma. För det andra är det aldrig något man ska behöva övertala sig till. Däremot kan du sitta ned med din mamma och prata öppet och moget kring varför hon är emot råttköp.

Du skulle kanske kunna kontakta en uppfödare och se om ni får komma och hälsa på? Då får din mamma träffa några råttor och uppfödaren kan säkert ge er lite tips och information som är nyttigt att veta.

Men börja med att läsa på ordentligt! Inget djur blir roligt om en tar hand om det på fel sätt.

Tycker som #1 & #2. Myyyyyycket med information innan man skaffar sig råttor. ^_^

Mina mamma hatade råttor och "vägrade ha dom i lägenheten" och nu ett år senare gå hon och matar dom och klappar på dom. Många tänker på pest, sjukdommar och smutsiga stora råttor. Försöka visa videos och bilder på dom för att förändra dina föräldrars bild på råttor förklara även hur de är också och varför du skulle må bra av att ha råttor.  De flesta som inte gillar råttor brukar ha problem med svansen och tror att den ska vara slajmig och äcklig men det är som en ryggrad med hud och hår på.

Diskutera på ett moget sätt med din mamma om varför du vill ha råttor.
(Plural, då man måste ha minst två.)
Läs på väldigt mycket, råttor är ganska krävande djur, som ska ha rätt stora burar och mycket utetid.
Råttor kräver tid och planering, och kostar en hel del innan man ens fått hem dom, bur ska fixas, inredning, bottenmaterial, mat, vattenflaskor osvosv, sen kostar råttorna själva en slant, sen ska du kunna förse råttorna med vård om det skulle behövas, vilket inte heller är gratis, så, som sagt, mycket planering innan ett råttköp! (:

Jag förstår att du gärna vill ha råttor, jag hade samtal med min mamma i ca 10 år innan hon gick med på att följa med och bara titta på råttor. Då jag även var tvungen att vid varje samtal bevisa att jag lärt mig något nytt och tog det på allvar. Jag fick mina råttor för enbart 3 månader sen, jag är absolut inte bitter då jag fått vänta så länge utan det då istället gett mig möjlighet att skaffa egen ekonomi och möjlighet att kunna ge mina råttor det jag vill istället för det jag har råd med. Det är dyrare än vad man tror med råttor, då alla små kostnader som man ser förbi är oftast de dyraste.

Tänkte flika in att du verkligen måste veta vad du ger dig in på, råttor är supertrevliga husdjur, men de kräver betydligt större engagemang än en hamster, det är lite som att köpa hund, de kräver både fysisk och psykisk motion, annars kommer de hitta på otyg ;D jag hoppas att du inte hunnit säga till mor din att hamstern är tråkig, för det är en typisk punkt som föräldrar kommer använda mot dig :O (som sig bör, man är ansvarig för ett liv! :O)

Kan berätta lite om hur det varit för mig. Jag bor inte hemma (då jag är 21 år) utan i en egen lägenhet. Då jag berättade för min mamma att jag skulle skaffa råttor så trodde jag hon skulle dö. Hon älskar djur, och vill inget djur illa, men tycker att just råttor är lite, ja. Lite äckligt sådär. Det tog någon månad innan hon accepterade dem och nu sköter hon dem åt mig ibland, gullar alltid med dem när hon hälsar på och köper godis åt dem :) De flesta blir charmade när de väl vänjer sig vid råttorna, men acceptera att det kan ta lite tid. Dock tycker hon fortfarande svansen är lite äcklig men jag vet att hon avgudar mina damer egentligen :) Råttorna påverkar ens liv rätt mycket. Jag skulle uppskatta att jag lägger ut runt 400-500kr varje månad (dock är hamstern inräknad där) på mat, burinredning som jag byter ut, deras veterinärkonto, hundschampoo, osv. De äter ju en del och mycket av "människokosten" kostar ju lite mer pengar. Börjar dagen med att ge dem frukost och kolla lite på båda två så att de ser ut att må bra. Fyller på Torrfoder om det behövs. På eftermiddagen/kvällen när de vaknar till så tar jag (oftast) ut dem ur buren en stund, gör iordning grönsaker och kanske lite kött åt dem och byter vatten (ska göras varje dag!!! Inte när vattnet tar slut! Alltid färskt vatten!) Småstädar lite i buren om det behövs och pussar på dem innan de åker tillbaka till buren. Har storrengöring i buren varannan till var tredje vecka, det tar mig nästan två timmar att rengöra min stora bur. De har kissat ner mina väggar så jag måste tapetsera om :/ Jag åker aldrig bort mer än en natt i taget och får därmed ofta strunta i olika studentaktiviteter då min skola ligger 6 mil bort. (Ibland sköter min mamma eller pappa men vill inte be dem för ofta om detta). Det finns vissa som inte vill komma hem till mig på grund av råttorna. Jag får städa i princip varje dag för att hålla lägenheten från att lukta kiss. När kompisar kommer över så får jag alltid hindra dem från att öppna buren och kasta in sina händer i deras "revir". Dessutom ska de badas och klorna ska klippas regelbundet. Mina hatar detta så det blir krig varje gång, men det måste göras. Hatar att utsätta dem för saker de inte gillar.. Ett kort veterinärbesök med endast undersökning kostade mig nyligen 500kr. Min ena tjej gnagade nyss sönder mammas fina gardiner som jag hade fått låna av henne :( Jag skulle ALDRIG byta bort allt detta mot att inte ha mina tjejer, det ÄR värt det! Men du måste verkligen vara säker på att du är beredd att göra alla dessa saker och faktiskt anpassa dig efter dina råttor när de kommer. Inte bara ett tag utan hela deras liv. Vissa dagar orkar man inte, men man kan inte sluta ut att ge dem det de behöver. Om du vet att du är ansvarsfull och kommer fullfölja din plikt som råttägare så go for it! Visa din mamma att du är beredd att handskas med allt detta. Låt henne träffa någon råtta (det hjälpte med min skeptiska mamma) osv. Man pratar oftast om fördelarna med att vara råttägare, och fördelarna väger utan tvekan tyngre! Men det är viktigt att vara beredd på baksidorna också, därav min text ovan :) Lycka till! Spendera mycket tid med att läsa på och förbereda dig, förr eller senare ger säkert din mamma med sig!

Fråga dig själv varför du tappat intresset för din hamster och varför det skulle bli annorlunda med råttor.

Och som #8 säger så är det ganska hårt att ha råttor. Jag är vuxen och jag har ändå slitit mitt hår i frustration när de fått tag på mina prylar eller förstört en tröja. Du ska också vara beredd på att råttor luktar starkt och många kan välja bort att komma för att umgås med dig. Det är alltså ingenting som att ha hamster (jag har bägge).

Med det sagt - att mammor har ett problem med råttor är ett lite återkommande tema här. Mitt ips är att få din mamma att åka över till någon med råttor så hon får titta på dom själv. Det är hon som måste stå för de dyra kostnaderna, så hon måste vara med på banan. Ett annat tips är att börja engagera dig mer i hamstern, då ser din mamma att du faktiskt gillar djur och inte kommer tröttna.

Ja, som folk har nämnt så finns det många olika sätt att övertala på, men så länge du är under 18 så är det dina föräldrar som bär ansvar för dina husdjur. Även så länge du bor kvar hos dem kommer förmodligen dina föräldrar vilja lägga sig i vad du gör i deras hus.
Därför är det jätteviktigt att även föräldrarna vill ha husdjuret och ta hand om det innan ni köper det. Det har redan dykt upp ett par trådar här på forumet om barn som inte kunnat ta sina råttor till veterinären på grund av att föräldrarna vägrat. När det väl handlar om liv och död vill man gärna att föräldrarna ska stötta en och hjälpa djuret.