Jag är såååå glad! För cirka 2½ månader sedan kastrerades Jessie efter att han började hugga både mig och sina flockmedlemmar.

Allt gick bra, men 5-6 veckor efter kastreringen så fick han återfall och började huggas igen efter att ha varit lugn i cirka 2 veckor … Han högg svinhårt! Han accepterade inte heller nya flockmedlemmar som han skrämde slag på och ville bita, så han fick bo med mina honor i en vecka medan jag funderade på hur jag skulle gå vidare med att tackla hans problem. (Han har en väldans respekt för det  bestämda gänget äldre damer, och vågade inte bråka med dom.)

Men han blev olycklig i honflocken eftersom de inte lät honom vara med i gemenskapen. Såg ut som om han blev utfryst. Själv vågade jag inte ens röra honom mer än absolut nödvändigt, eftersom han kunde hugga oprovocerat.

Men!

Efter sin tråkiga upplevelse hos tjejerna så kunde han sedan flytta tillbaka till de 6 hanarna, och han blev så himla glad igen! 🙂

Han har nu bott med hanarna igen ett tag, men först idag släppte det sista av min oro att röra honom igen. Jag tror att det tog väldigt lång tid för hans hormoner att lägga sig. (För min andra kastrerade hane tog det bara 1 månad) Men nu är han återigen den glada Jessie som han var innan han spårade ur, och det bästa tecknet av allt är att de 4 jämngamla tonårsbröderna som förut blev livrädda för honom, nu får både både leka och brottas med honom utan att han blir det minsta arg! ^^

Han har börjat klättra upp till mig och vill sitta på min axel igen också, något han inte har varit intresserad av sedan problemen började 🌺

Ville dela med mig av detta ifall någon mer får någon "återfallsråtta" efter en kastrering. Behöver inte vara kört, kanske bara tar ett tag till 🙂