Råttor iFokus

Råttor

Etikett: hälsa-skötsel-beteende
Läst 587 ggr
R4ttus
0

Kastrerad hane och honor

Jessie kastrerades den 25 November, och på tisdag har det gått exakt 6 veckor. Är det säkert att låta honom träffa honor nu?

Frågar för säkerhets skull, får absolut INTE bli tjuvparningsungar.

Han är jäkligt stor, och växer fortfarande i rekordfart. Är det något som kan påverka om det tar längre tid innan spermierna helt gått ur honom?

Han har börjat hugga mig igen, och skapar obalans i sin flock. Jag hoppas att mina bestämda 4 tjejråttor ska kunna få honom mer balanserad. Han har alltid visat 0 aggro mot tjejerna genom galler osv, men kan bli provocerad och arg på andra hanar (innan kastreringen, men nu börjar det komma tillbaka verkar det som)

Lancia
0
#1

3 veckor är praxis att vänta, så efter 6 veckor bör det definitivt vara safe. :)

R4ttus
0
#2

Ahh då så tack! 🙂 Vad skönt, vill testa introducering så fort som det går nu för att se om det kan få bukt med hans temperament.

Jag trodde han blivit "frisk" från aggressioner iom kastreringen, eftersom han slutade bitas. (Vilket han inte gjorde som yngre) Men kanske bara varit för att han varit tröttare under läkningsprocessen.

Lancia
0
#3

Satt han ensam en tid efter kastreringen? När satte du in honom till sina kompisar igen? Började han bitas i samband med det? Hur gammal är han?

R4ttus
0
#4

Han satt bara ensam i 2 dagar efter kastreringen, medan han fortfarande var groggy.

Grejen var att han började hugga mig oprovocerat. Reste ragg osv. Så länge han "bara" högg mig, försökte jag få bukt med det. Men sen en dag högg han båda sina vänner, den ena väldigt illa mitt på ryggen.

Då bokade jag tid bums nästa dag och han kastrerades. Just då växte han som ett troll också,  så jag antog att hormonerna forsade och att det gått överstyr. Till och med veterinären reagerade på hur stor han var för sin ålder.

Men han behövde inte sitta ensam sen efteråt, eftersom han var så trött efter operationen och hans 2 kompisar pysslade om och tvättade honom. Han bet varken mig eller de andra på ett par veckor efter det. Blev piggare och rännde ut ur buren på bus igen. Verkade helt återställd till den Jessie jag kände innan problemen uppstod.

Men nyligen nu så har han börjat hugga mig igen, idag så illa att det började blöda rejält, och jag vet inte varför han gör så =\ Han är inte sjuk, det kunde även veterinären konstatera när vi var där. Har haft honom sen han var en plutt också, så han har ingen konstig bakgrund. Han bror däremot är den mest undergivna råttan jag sett.

Men jag lät honom träffa tjejerna nu ikväll efter denna tråd, och han skrek och vart rädd som en bebis (?!)
Mina tjejer är … en riktig hop gangsters, men de gjorde inte illa honom. Deras attityd mot främmande råttor är anledningen till att min honflock är helt stängd för nya tjejer. Men att han skulle bli en rädd bebis mot tjejer som är mer än hälften så små som han. Fattar inte vad som är galet … 🤔

R4ttus
0
#5

Oj glömde, han är 6½ månader gammal.

Lancia
0
#6

Ja med tanke på åldern är det säkerligen hormonerna som gjorde honom till en surpuppa. Det kan ju ta månader innan just den biten lägger sig också, men låter ju ändå märkligt att han plötsligt började hugga igen.

Hur var och när träffade han tjejerna? Det har gått två dagar sedan ditt inlägg (sorry att jag inte svarat tidigare) har du märkt någon förändring?

R4ttus
0
#7

#6 Har inte direkt någon neutral mark  här hemma eftersom råttorna är överallt, men han fick träffa tjejerna på golvet i hallen eftersom de nästan aldrig går dit. 3 av tjejerna blev hotfulla (den fjärde bryr sig inte), frustade, steppade upp till honom och krökte ryggen. Men de bet eller attackerade inte så jag avvaktade med att avbryta det. Men Jessie satte sig upp och skrek för full mun. Hoppade iväg och sprang och satte sig och skrek igen.

(Innan kastreringen ville han inget hellre än sitta utanför tjejernas galler och spana, och om de frustade genom gallret så brydde han sig inte ett skvatt. Så han har ju definitivt tappat driften att para sig.)

Till slut sprang han till mig och tog skydd uppe på min axel. Så jag satte in honom till grabbarna igen och han sökte genast tröst hos sina 2 jämngamla kompisar.

Det har varit "lugnt" hos hanarna sedan dess. Men själv rör jag honom inte nu på ett tag, han får gå ut och in ur buren på egen hand. För när han hugger så hugger han verkligen hårt. Inga varningsbett, utan så att det börjar blöda rejält.

Men det är fortfarande något knas. Nu drar han sig undan en del i buren igen, och småpojkarna hoppar iväg om Jessie kommer för nära. Däremot gillar småpojkarna de andra 2 grabbarna.

Jessies bror Shane (enda okastrerade fullvuxna hanen i flocken) lägger sig platt och "ger upp" så fort Jessie bara rör honom.

Så Jessie är fortfarande ledaren, och han skrämmer de andra råttorna. Kan hugga mig, men (än så länge…?) inte huggit eller gjort illa någon av de andra råttorna sedan kastreringen.

Det är bara en hane i flocken som är helt orädd för Jessie och som fortfarande sover eller eller får tvätta Jessie, och det är Leopold som även han är kastrerad.

🤔