En råtta som varit ensam länge, och inte gillar att vara hanterad kan vara väldig svår att introducera nya. Plus så måste man tänka på dom nya råttornas upplevelse av det hela, hur kommer en arg råtta forma dom?

Personligen skulle jag först se om det går att få honom hanterbar, och sedan skaffa mig två unga bäbisar så utifall det inte går att få ihop dom så får ungarna leva med varandra istället.

Bäbisar är bäst att introducera då vuxna inte ser dem som hot, men jag vet inte hur det går med en råtta som kan ha glömt 'språket'. Har han varit ensam hela livet?

tycker det är ett bra initiativ att du försöker se till att han får en kompis, men var beredd att det kan kräva en hel del om han inte gillar människor och råttor. - ibland funkar det inte alls

Han har varit ensam hela tiden ja. 

Jag vet egentligen inte om han är speciellt aggressiv, kanske mer osäker och lite rädd. Han är ju inte hanterad så mycket, så jag får väl lägga fokus där först, och se om vi kan komma någonvart tillsammans först. 

Han piper iaf upp i gallret när jag kommer mot buren, och hoppar även upp när jag gör mitt "ppftt" ljud, så det är ju iaf inte så att han gömmer sig eller sticker iväg när man närmar sig. Det är just bara vid hanteringen.

När jag först tog hand om honom så gick det okej, det gick att ha honom lös med mig i sängen utan problem, men det går inte att lyfta honom eller ta i honom, då spänner han upp sig och skriker som en stucken gris. Han har även bitit mig i benet när luckan var uppen och jag satt på huk framför buren. Kanske han eg var nyfiken? Jag vet inte.  

Det är så nytt för mig som alltid haft dumsnälla råttor på alla sätt och vis, så detta blir verkligen en utmaning för mig. Men tillsammans ska vi nog säkert få det att funka, han är ju som sagt iaf nyfiken på mig när jag är vid buren och sådär. :)

Tack för ditt svar, jag ska se vart vi landar - Kurt och jag, sen ta det därefter. :)

Jag tänkte att vi skulle börja bekanta oss ordentligt idag, så jag stängde dörren till rummet så han inte skulle dra iväg ut i lägenheten, och för att inte de andra djuren skulle komma och störa oss.

Jag tog av överdelen på buren och satte mig precis bredvid. Tänkte att han får ta initiativet om han är osäker.

Han var otroligt nyfiken, men vågade inte lämna sin burbotten. Dock hörde jag honom mysrassla lite med tänderna, det är väl alltid något? Tyckte även att han försöka busa till sig lite, och gjorde något litet halvryck sådär. Jag visade honom godis, och lade det på golvet precis framför burbotten, så han fick liksom sträcka sig ut lite för att ta den. Så höll vi på några gånger, sedan tyckte jag att det får räcka för idag. Imorgon kommer jag lägga godisarna lite längre ut, och för att till sist lägga dem intill och på mig.  

Kanske det inte är rätt sätt, men eftersom vi båda är lite osäkra på varandra, så känns det som att ta det lugnt och försiktigt är det bästa. Det känns iaf som att han tyckte om det lite grann iaf, för han var hela tiden på bakbenen och kikade och nosade. :)

Det är ju jätte positivt att han är nyfiken och söker kontakt :) för att vänja honom extra med din lukt kan du ju alltid ta en svettig tröja som du inte vill ha kvar och lägga i buren. Då får han något att gosa in sig i och känna trygghet av.

När du säger att han piper när du plockar upp honom, försöker han bita dig då? satt och funderade på det nämligen. Av min erfarenhet så kan det vara protest pip och det kan betyda att han är osäker ' hjälp vad gör du med mig ?!' , att han har ont någonstans och säger ifrån, eller om det är gällare att han blir rent sur.

Har en kille hemma just nu som inte gillar själva 'upp-plockandet' men älskar att gosa, helst om man 'döljer honom' lite med ens överkropp eller hand.

Nja, han har inte bitit mig när jag försökt plocka upp honom. Utan han har mest blivit som en uppspänd ballong och pipit, liksom som att han inte alls vill. Nu har jag helt ärligt inte testat att plocka upp honom på ett tag, då han tydligt inte vill det.

Däremot försöker han bita mig som när jag t.ex ska göra rent buren och sådär..det är väl kanske för att det är hans revir då? Alltså, jag blir bara helt osäker för det sista jag vill är att bli biten och känna mig ännu mer osäker på honom, då blir det en ond cirkel av det hela, för han kommer ju känna av att jag är rädd för honom.  När man kommit för nära buren, så har han liksom inte nafsat efter mig, som han skulle tro att det var godis, utan det har varit mer rätt på och hugg genom  gallret. Eller så är han bara ofantligt glupsk … haha. Nå, vi ska fortsätta jobba med varandra här, och ta ett krafttag tillsammans.  Han är ju mitt ansvar eftersom att jag tog hand om honom, och jag vill ju att han ska må bra. :)

Åhh så himla glad jag blir av att läsa detta! 🌺 Kanonfint av dig att ta dig an denna kille, oförskämt söt är han också! 😃

Låter för mig som om du gör helt rätt. Ett steg i taget utan onödigt tvång. Blir han bara orädd och tajt med dig så ökar chanserna rejält att han ska kunna bo med råttkompisar i framtiden enligt min erfarenhet 🙂

Tack, vad snällt skrivet av dig.  ❤️

Nu fick han en helt ny och fin hängmatta att gosa in sig i … men han har liksom inte förstått vad man ska ha den till mer än som en tuggleksak. Nu är den snart ett minne blott, och den har bara hängt där ett par timmar. 😡 

När vågar man sätta fram handen till honom, så han inte bara far fram och hugger menar jag?