Juste! Kollade även upp och fick reda på att Ragnar inte var hans bror, utan kom från en annan kull. Dom som kommit från Monster kull har varit snälla och framåt dom med. Men en annan hade fått mycoplasma han med.

Alla råttor har mycoplasma men det bryter inte ut på alla. Bryter det ut kan det tyda på att råttan inte har ett bra immunförsvar vilket är ett av skälen till att jag i så fall avråder dig att avla på honom. Dåligt immunförsvar går nämligen i arv.

Det jag tänkte på var om jag avlade på honom och sedan valde ut den friskaste och trevligaste ungen och fortsätta tills jag får fram friska bebisar med hans temperament. Då jag har haft 12 råttor och kan säga att den här killen är verkligen speciell.

Det är inte att rekommendera som #2 skriver så handlar det ofta om dåligt immun vilket går i arv.
Råttor över lag är redan väldigt trasiga när det kommer till hälsan så jag avråder starkt från att avla på en sjuk råtta. Sedan är det inte bra att påfresta  råttor med problem vid lungor och luftvägar eftersom det ofta bli värre vid stress och upphetsning.
Tyvärr får man ibland välja bort fantastiska individer då det är viktigt att jobba Från ohälsa.

Har sett i dina trådar innan att dom var från djuraffär? Inte för att vara den, men djuraffärsråttor överlag är inte bra avelsmaterial… Jag och min kompis tänkte nämligen samma sak för 3 år sen och vips så hade vi där 12 supersöta, supergoa råttungar. Hade turen att få "följa" fyra av den genom deras liv, 2 hanar och 2 honor. Dom 2 första dog strax efter ett års ålder, varav den ena var dominant (hanarna). Ena honan togs bort p.g.a en knöl som bara växte och växte på magen och den sista togs bort för en vecka sen då hon blev "knäpp" och började gnaga på burbottnen och blev tillslut sne i huvudet av en trolig stroke… 

Kull 2 (ja så dum var vi…) hade jag kvar 2 bebbar själv, den ena så mysig att man ville klona honom eller göra en staty av honom att titta på varje dag, men den andra lätt dominant.. Han lever fortfarande (den dominanta) och har verkligen lugnat sig i de som tur är och går bra o flock. 

Blev ett långt inlägg dehär… Men jag har själv "upplevt" de och vet hur de kan gå :) 

(och även om dom nu inte är från djuraffär så vet ni min historia i korta drag ;) ) 

Sen så håller jag även med dom ovan :) 

Bilden är på min knopp som ja har kvar från kull 2 ❤️

Okej, jag vet att det här inte tillhör ämnet, men jag köpte mina två av tre första råttor från en seriös uppfödare och dom två fick en allvarlig form av mycoplasma. Så även dom som kommer från en uppfödare kan få mycoplasma. Så jag hade den oturen med att dom fick det. Sorry för att jag kapade tråden. :)

Eftersom till och med så kallade seriösa uppfödares råttor har problem med myco så fattar ni kanske hur enormt problemet är. Det är verkligen inget vi vill ha vidare. Otroligt plågsam sjukdom, att medvetet avla vidare på det är fruktansvärt egoistiskt.

#7 Det är precis det som är problemet - råttors hälsa är katastrofal! Det är därför det är så superviktigt att aldrig tumma på hälsan när man avlar på råttor!

Exakt. Jag har haft en av mina fem råttor som har varit frisk från allt sånt, och hon var köpt från en djuraffär. Så man vet ju aldrig säkert om man får en frisk råtta från en seriös uppfödare eller från en djuraffär. Så sammanlagt så har jag haft tre råttor som jag har köpt från en djuraffär, varav en som var frisk, och två från en uppfödare.

Tänker man som en uppfödare väljer man istället att avla på ett friskt syskon (som också är trevligt) till den sjuka råttan istället.

Inavel och linjeavel försvagar ofta immunförsvaret. Motsatsen är att avla på individer som inte är besläktade med varandra, utavel. Med låg inavelsgrad minskar risken för sjukdomar (minskar, men försvinner inte helt). Om djuren inte har några gemensamma förfäder de närmaste 5 generationerna bakåt, då kan man oftast beteckna dem som obesläktade.

Kombinerar du de två strategierna, selektion av enbart friska avelsdjur och utavel, då har du goda chanser att få friska ungar.

#11  Det är inte så enkelt som du beskriver det. Råttor är över lag väldigt sjukdomsdrabbade så det är jäkla svårt att hitta linjer som är fria. Inge linje är perfekt.
Så som du skriver det, att välja ett syskon istället fungerar inte alltid, det beror helt på hur hälsostatusen för hela syskonskaran är, vad för typ av sjukdomar det är osv. Har fler råttor i kullen visat sjukdomar så väljer man inte någon Alls ur den kullen. Sjukdomar kan ligga latent och hoppa över generationer.

Det är ytterst få som linjeavlar, lnjeavlar man så är det oftast för att bevara färgen.  Linjeavlar man ska man vet vad man sysslar med.

Det är väldigt synd att Monster är en sjukling. Annars hade jag definitivt avlat på honom. För hans temperament är att dö för alltså<3

Det är som Zakaraa skriver om att det inte är så enkelt att hitta en helt frisk råtta från en seriös uppfödare eller från en djuraffär. Men som jag skrev tidigare, så hade jag den turen med att en av mina fem råttor var frisk från allt sånt som råttor har. Men oturligt nog så dog hon bara helt plötsligt när jag och min man var ute och simmade vid en sandstrand för tre år sedan och kom hem efter två timmar, så låg hon död inne i buren. Hon var pigg och glad när vi for, hon hade sina systrar (dom var inte kullsyskon) med sig inne i buren, och så plötsligt så låg hon där orörlig. Vi fick en chock när vi såg henne ligga där inne orörlig. :(

Vad hemskt. Beklagar. :(

#12 

Ja, det kanske inte finns några sjukdomsfria avelslinjer. Kanske det inte ens finns någon kull där alla råttorna är friska under sitt första år? 

Är läget nattsvart är det ju ännu viktigare att bara avla på de individer som är friska (och att inte in-/linje-avla).

I vissa hundraser har man haft framgångsrika avelsprogram för att förbättra rasens hälsostatus. Det skulle man kunna göra även med råttor. 

I de sjukaste hundraserna har man för att hitta bra avelsmaterial haft som lägsta kriterium för en parning är att 1) båda föräldradjuren är friska men 2) att den ena kan vara trolig anlagsbärare för sjukdom. 

Trolig anlagsbärare är ett friskt djur som har en förälder eller ett syskon som blev sjukt. 

Genom att bara avla på friska djur och aldrig låta mer än en förälder vara känd anlagsbärare försjukdom kan minska risken för att avkommorna ärver sjukdomsgener från båda föräldrarna.

#16 en liten hypotes till dig. Knske inte bara riktad till dig men dem som har liknande åsikter om avel. Om har två syskon/halvsyskon/kusiner stormfriska och fina och släkten likaså (och långlivade hela baletten) Varför skulle man INTE para ihop dem då? Inavel eller linjeavel är inte bara av ondo. Du säger själv att läget är så illa att man måste fokusera på de bra djur som är friska. Då är faktiskt inavel ett bra verktyg att få fram fler individer med samma (bra) egenskaper.  Alla eventuella dåliga egenskaper de bär med sig får du också reda på direkt i så fall vilket också är bra för framtida avel, du vill inte ha en hel linje förstörd av dåliga egenskaper du aldrig får reda på om du bara utavlar.

#16 Nu skiljer ju dock hundavel och råttavel en del så du kan inte riktigt dra den parallellen. Är som att säga att hund- och kattaveln är densamma. 

TS fråga handlar om att avla direkt på en speciell individ som är sjuk så det finns alltså ingen annan möjlighet att ta in en "trolig anlagsbärare" eller ett "friskt djur" för detta handlar ju om speciellt om att avla på sjuka djur. 

Det handla mycket om immunförsvaret speciellt för TS problem, även "persolighetsproblem" rör sig i nära släkt där det blev illa i slutändan. Detta går i arv. Därför är det enormt viktigt att ha koll på bakgrund för att man ska försöka hitta avelsmaterial men som jag redan nämnt så finns ingen problemfri linje.
Det du skriver är bra - i teorin men verkligheten är lågt från så enkel.

Genetik fungerar lika på alla djur och växter.

Vilka bedömningskriterier man har skiljer sig givetvis på om man bedömer en katt, hund eller ett äppelträd, men genetiken fungerar lika i alla arter.